Antigayretorik

Amsagor om religiösa nätverk

2011-09-28T16:28:00.006+02:00

av TOR BILLGREN

På femtiotalet var det föreställningar om homosexuella nätverk i maktens korridorer som fick rättrogna att darra och agera irrationellt i samband med Kejneaffären. På 2010-talet är det idéer om religiösa nätverk som skapar samma typ av panik.

Idag begärs tidningen Aluma i konkurs, skriver Dagen. Orsak: Att den redaktionella ledningen hoppat av för att de är rädda för vad "folk ska tycka" om att den nytillsatte ansvarige utgivaren tidigare arbetat för Livets Ord. "[D]e har en konservativ syn på homosexualitet och abort", är en av den före detta chefredaktörens förklaringar till varför hon inte kunde stanna kvar. Och slår därmed underförstått även fast att hon aldrig skulle kunna jobba under en chef som är medlem i eller har arbetat för en muslimsk församling [eftersom det som bekant inte existerar några homovänliga sådana]...

Läs Sydsvenskans utmärkta reportage om tioårsfesten som kom av sig för bakgrund och fördjupning.

Den osvikliga tajmingen för elände

2011-08-01T08:41:00.000+02:00

av TOR BILLGREN

Idag invigs Stockholm Pride – för första gången i Kungsträdgården (istället för Tantolunden). För första gången gratis (istället för att kosta runt tusenlappen). Tiotusentals hbt-personer från hela landet tar sig till Stockholm för att festa, gå på seminarier och uppleva ruset av att vara en i mängden, istället för ett tolererat undantag.

Veckan innan festivalen kommer det traditionsenligt eländesnyheter som berör hbt-personer. Det brukar i regel vara hatbrottsstatistik, men i fredags handlade det för omväxlings skull om att homosexuella har svårare att få jobb. Och medierna hakade i vanlig ordning på.

Det är naturligtvis inte märkligt att nyheter publiceras på ett sätt som ger största möjliga genomslag. Men det finns också en unkenhet i den osvikliga tajmingen – som att hbt-personer inte skulle få festa och vara i centrum ens för en vecka, om det inte samtidigt också är lite synd om dem.

Publicerad i Sydsvenskan den 1 augusti 2011

Bokrecension: Den moderna homofobin

2011-07-29T09:09:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Den moderna homofobin
Eva Borgström (red)
Charlie by Kabusa

För några månader sedan blev jag kontaktad av en ung palestinier som bad mig radera ett inlägg på min blogg där han nämndes vid namn. Jag hade skrivit om ett offentligt seminarium där han frispråkigt berättat om sina erfarenheter som öppet homosexuell muslim. Men nu hade saker förändrats till det värre och han kände sig inte längre trygg av att kunna identifieras som bögmuslim på internet. Så naturligtvis raderade jag inlägget.

Det är ingen överraskning att det fortfarande finns brutala homofientliga strömningar, både i Sverige och resten av världen. Ska man vara petnoga är de norm, statistiskt sett. Lagar kan förändras till det bättre över en natt, men attityder och fördomar tar generationer att få bukt med. Den gamla klyschan om att friheten ständigt måste erövras är tragiskt sann.

Därför var det med stor förväntan jag gav mig i kast med antologin ”Den moderna homofobin”. Fjorton pinfärska texter författade av främst göteborgska akademiker och hbt-aktivister. Men trots att islam länge har varit ett självklart fenomen i det svenska samhället och en av de största religionerna i landet, bortser boken nästan helt från homosexuella muslimers situation. Historieprofessorn Gunlög Fur tangerar frågan i sitt bidrag, kriminologiprofessor Eva Tiby likaså, men utan att fördjupa diskussionen.

Antihomosexuell retorik rotad i protestantism, katolicism och frikyrka har debatterats och bemötts i decennier. Därmed får det vara dags att gå vidare. Det finns massor av svenska hbt-personer som tillhör andra kristendomsvarianter och religioner än de som redan har stötts och blötts. Hur är det till exempel i syrisk-ortodoxa församlingar?

Problematiken är högaktuell. Under sommaren har Svenska Dagbladet uppmärksammat hur de muslimska organisationerna Sveriges Imam Förbund och Troende Unga Framtida Förebilder (TUFF) använt statsbidrag för att finansiera extremt homofientlig ”information”.

Detta samtidigt som vi har ett politiskt klimat i Sverige (och Europa) där populistiska krafter använder homosexuella som slagträ i sin kamp mot islam. Denna typ av polariseringar är oacceptabla i ett demokratiskt samhälle och därför behövs ett samtalsklimat där vi kan diskutera homofobi och islamofobi som två problem som förtjänar att tas på lika stort allvar.

Det är en svår balansgång. Debatten är full av fallgropar och bluff- retorik. Som att tolerans, respekt och människovärde är saker som måste förtjänas, eller att individer är kollektivt ansvariga för ”sin grupps” åsikter och handlingar. Därtill måste man förhålla sig till de perverterade föreställningarna om islam som terrordådet i Oslo är ett uttryck för.

Frågans komplexitet gör att den oftast ignoreras. De som ser mellan fingrarna på homofobi motiverad av islam tror att de skyddar en redan utsatt grupp. Men i själva verket sviker de människor som ofta är ännu mer utsatta. Parians paria.

Istället för att ge läsarna teoretiskt kött på benen och argument för att navigera i dessa förrädiska retoriska farvatten uppehåller sig ”Den moderna homofobin” mest vid förargligheter som svenskfödda homoakademiker kan råka ut för i korridorer och personalrum. Och visst finns det ett vardagsförtryck. Visst finns det ett hat. Visst ska man tala om det. Men när ska vi belysa och problematisera situationen för hbt-personer med rötter i kulturer som präglas av starka patriarkala, kollektivistiska och religiösa strukturer? Bokens prioriteringar känns som att beordra manskapet på en sjunkande skuta att putsa kaffesilvret istället för att bemanna länspumparna.

Nu är den största behållningen istället de texter där författarna angriper ämnet homofobi utifrån sin egen aktivisthistoria. Prästen Lars Gårdfeldt berättar om sin kamp för att få sitt kanadensiska äktenskap erkänt i Sverige, läkaren Anna Westerståhl om att vara genushäxa på landets största sjukhus, den framlidna FI-talespersonen Stina Sundberg om den konfliktfyllda starten av Kvinnofolkhögskolan i Göteborg.

Dessa historier är bra påminnelser om att det inte är politiker och journalister som driver utvecklingen för lika villkor framåt, utan enskilda individer och deras envishet, stolthet och mod att bryta tystnaden. Det vill säga precis vad den unge palestiniern försökte göra genom att komma ut och vittna om sina erfarenheter på det där seminariet. Att mekanismerna och förtrycket som fick honom att kontakta mig inte bearbetas i en bok som gör anspråk på att handla om modern homofobi är skamligt, förbluffande och deprimerande.

Publicerad i Sydsvenskan den 29 juli 2011

Angeläget om korrektionsvåldtäkter i Aftonbladet

2011-05-19T18:25:00.001+02:00

av TOR BILLGREN

Missa inte Karin Alfredssons och Linda Forsells viktiga reportage om fenomenet korrektionsvåldtäkter i Sydafrika. Och missa inte projektet som reportaget är en del av: Dödsorsak: Kvinna.

Nästa vecka har jag en tangerande artikel på tidningens kultursida och i menyn till höger på min Sydafrikablogg har jag samlat fler texter om homosexualitet i Sydafrikansk/Afrikansk kontext.

"Noxolo sover inte"

2011-05-06T11:10:00.002+02:00

av TOR BILLGREN

It is dusk on Friday April 29, the eve of 24-year-old Noxolo Nogwaza's funeral. KwaThema is smoky from cooking fires and there's a snap of Highveld winter in the air. Then, the singing. Just a suggestion, form way off, but growing stronger and stronger.

Here they come. About 50 young men and women, toyi-toying down the street towards the Nogwaza family home. They carry a flag that glows with rainbow colours and the words of their song ring out: "uNoxolo akalelang" - Noxolo is not sleeping. The song weaves itself into an anthem for a new struggle: "Even if they beat us, even if they rape us, we are moving forward."

Så inleder Sibongile Nkosi sitt oerhört fina reportage från begravningen av tvåbarnsmodern Noxolo Nogwaza, som våldtogs och mördades förra söndagen, antagligen för att hon var lesbisk. Mönstret är välkänt i Sydafrika och brukar kallas "korrektionsvåldtäkter", eftersom gärningen utförs för att straighta ut kvinnan. Läs resten av Nkosis lysande text i veckans Mail & Guardian (ej ännu på nätet).

________________________
Ordlista
Highveld = platå i centrala Sydafrika
toyi-toyi = joggande "dans", vanlig vid demonstratioiner i Sydafrika

Lesbisk våldtagen och mördad i sydafrikanskt township

2011-04-28T17:09:00.005+02:00

av TOR BILLGREN

Så har det hänt igen. En lesbisk kvinna har våldtagits och mördats i ett sydafrikanskt township, antagligen just för att hon var lesbisk. Denna gång i Kwa-Thema i Gautengprovinsen. Omständigheterna är inte helt kända än, så det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Fram till dess kan vi hedra den mördade kvinnan genom att åtminstone uttala hennes namn rätt. Hon hette Noxolo Nogwaza. Så vitt jag vet är det ett xhosanamn, och i så fall uttalas x:et i förnamnet med ett lateralt klick, dvs som när man manar en häst. Är det ett pedinamn uttalas det som ett fonetiskt x, dvs som i Bach.

De gruvliga detaljerna kring mordet finns hos Pink News.

Det finns åtskilligt att säga om villkoren for homosexuella i townshipen. Det finns positiva historier också...

Världen Idag värdefull röst

2011-04-01T16:02:00.000+02:00

av TOR BILLGREN

Det stormar alltså på Världen Idag. Den senaste veckan har präglats av rockader i redaktionsledningen och uppgifter om ekonomiska svårigheter.

Under åren som jag har jobbat med den här bloggen har jag rätt ofta kontaktas av människor som upprört uppmuntrat mig att verka och driva opinion för att Världen Idag ska stoppas, att deras presstöd borde dras in, att de borde anmälas hit och dit och så vidare. Jag vet inte hur många gånger jag har tvingats förklara att jag aldrig varit intresserad av något sådant. Syftet med Antigayretorik har varit att bemöta, peka på felaktigheter, skapa debatt, stöta och blöta, erbjuda alternativa tolkningar. Allt som en del i ett öppet samtal om kontroversiella och viktiga frågor. Det är det vi har det fria ordet och det obegränsade utrymmet i bloggosfären till.

Om det går dåligt för Världen Idag är det inte bara en angelägenhet för Ulf Ekman, kristenheten och de anställda, utan för alla som värdesätter ett medieklimat med så många olika röster som möjligt. Jag har sällan samtyckt med Världen Idags utgångspunkter och rapportering – men det är ju just därför den är så viktig. Det är min förhoppning att tidningen reder ut sina problem.

Nya förändringar i Världen Idag-ledningen

2011-03-31T16:32:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Turbulensen på Världen Idag fortsätter. Förra veckan kom uppgifter om att tidningen är under stor ekonomisk press, och i förrgår meddelades att Felicia Svaeren får sluta som chefredaktör och ansvarig utgivare. Ny chefredaktör blir Lukas Berggren, som hämtas från tidningens marknadsavdelning (sic!), medan styrelseordföranden Ulf Ekman går in som ansvarig utgivare. Detta betyder att det barnsliga och halstarriga förnekandet av det uppenbara faktum att Livets Ord har en särställning på tidningen äntligen kan upphöra.

Att Felicia Svaeren slutar är väldigt tråkigt. Hon har utvecklat tidningen och givit den journalistisk trovärdighet och integritet. Aktiviteten på den här bloggen är en bra mätare för tidningens positiva utveckling. Under hennes tid har behovet att bemöta tvivelaktig journalistik och populistiska ledare minskat till nära noll. Jag hoppas att hon snabbt hittar en ny uppdragsgivare som förstår att värdesätta de positiva egenskaper som hon har uppvisat som Världen Idag-chef.

Mer läsning om turerna på Världen Idag finns hos bloggaren Haggaj, som verkar ha kommit över högst interna dokument, som publiceras under vinjetten VIDLeaks.

"Certain kinds of sexual behaviors must be forbidden by law"

2011-03-25T09:47:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

I tisdags diskuterades frågan om sexuell läggning av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (UNHRC) i Genève. Rekordmånga medlemsländer (85 st) i det annat dysfunktoionella rådet ställde sig bakom en resolution som uppmanar världens stater att upphöra med våld och människorättskränkningar mot människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet.

I Europa var det bara fem länder som inte valde att skriva under resolutionen: Azerbaijan, Vitryssland, Moldavien, Ryssland och Turkiet. Plus Vatikanen. Och jag tänkte att vi skulle studera det uttalande som Vatikanens sändebud i Genève, ärkebiskop Silvano M. Tomasi, framförde under tisdagen:

1.
Ärkebiskopen understryker att Vatikanen fördömer våld som riktas mot människor på grund av deras “sexuella känslor och tankar, eller sexuella beteenden”. Jag hoppas att folk inser hur oerhört banalt ett fördömande av våld är. Det är att sparka in den öppnaste dörren som finns – och detta väljer Vatikanen att göra en poäng av.

2.
Vatikanen fördömer lagstiftning mot homosexuella tankar och känslor, men godkänner och ställer sig bakom lagar som beivrar homosexuellt beteende:

A state should never punish a person, or deprive a person of the enjoyment of any human right, based just on the person's feelings and thoughts, including sexual thoughts and feelings. But states can, and must, regulate behaviors, including various sexual behaviors. Throughout the world, there is a consensus between societies that certain kinds of sexual behaviors must be forbidden by law. Pedophilia and incest are two examples.

”Vissa sexuella beteenden måste vara förbjudna i lag”, slår ärkebiskop Tomasi fast, och exemplifierar med pedofili och incest – trots att han i sammanhanget avser homosexualitet. I den katolska förståelsen av ”sexuellt beteende” görs ingen skillnad mellan handlingar mellan samtyckande vuxna (homosexualitet), och handlingar som präglas av tvång och våld (pedofili). Måhända finns en av orsakerna till kyrkans astronomiska problem med det senare, i just denna förvirrade hållning...?

3.
Tomasis formuleringar betyder att Vatikanen ställer sig bakom all form av lagstadgad repression, förföljelse och diskriminering av ”utlevande” homosexuella – även brott mot mänskliga rättigheter – så länge de inte innebär våld. Det är – för att uttrycka sig drastiskt och utan att göra några vidare jämförelser – som att fördöma Förintelsen [våld], samtidigt som man accepterar och till och med uppmuntrar förekomsten av Nürnberglagarna [förföljelsen].

4.
Vatikanen stöder alltså inte resolutionen, och motiverar bland annat med att Kyrkan inte kan erkänna begreppet ”sexuell läggning”, såsom det förstås av vetenskapen och stora delar av den demokratiska världen. Istället teoretiserar Tomasi kring sexualitet, beteenden och identitet utifrån ett väldigt specifikt trossystem. Han argumenterar således för att individers lagstadgade rättigheter och villkor i ett samhälle skall avgöras av religiösa dogmer och andlig spekulation. Detta är en teokratisk hållning.

5.
Och så har vi den formidabla slutklämmen:

People are being attacked for taking positions that do not support sexual behavior between people of the same sex. When they express their moral beliefs or beliefs about human nature, which may also be expressions of religious convictions, or state opinions about scientific claims, they are stigmatized, and worse -- they are vilified, and prosecuted.

I en diskussion som handlar om hbt-personers akuta utsatthet runt om i världen, väljer Tomasi att göra sig själv och sina trosfränder till offer för de får motta kritik när de upprätthåller och försvarar förutsättningarna för denna utsatthet. Vatikanen visar åter att de inte begriper ett dugg om homosexualitet och hbt-personers villkor. Uttalandet genomsyras av skandalöst dåligt omdöme och bristande sinne för proportioner.

"Bara en handfull homosexuella har mördats de senaste åren"

2011-03-21T08:01:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Allt otäckt vi hör om antihomosexualitet i Uganda är en konspiration, riktad mot amerikanska kristna, och ett sätt att skyla över islamsk homofobi. Det är kontentan av en artikel av Timothy Shah, som publicerades i Christianity Today i veckan. Han argumenterar bland annat så här:

1.
Mordet på David Kato hade inte med hans homoaktivism att göra. Det vet Shah eftersom han har läst ett polisuttalande om saken. Personligen anser jag att mordfall ska avgöras i domstolarna, inte av polisen. Fram till dess måste vi hålla till godo med de odisputabla faktum som ligger på bordet:

David Kato var en känd homoaktivist.
Hans namn och bild förekom i de uthängningar av homosexuella som ägt rum i ugandiska medier.
Han har mordhotats flera gånger.
Han mördades den 26 januari 2011.

2.
Shah understryker att det "bara" inträffat "en handfull" mord på homosexuella under de senaste åren. "Bara en handfull", puh, det är ju verkligen inget att bry sig om.

3.
Han kallar det ökända lagförslaget om homosexualitet, som bland annat förordar dödsstraff i vissa situationer för – håll i er nu – "a single legaslative stunt by a single low-level polititian named David Bahati". Hur kan Shah kalla en parlamentsledamot för en low-level polititian? Är det i själva verket inte en av de absolut högsta nivåerna en politiker kan verka på? Timothy Shah gör den här ordleken för att medvetet vilseleda läsarna. Därmed blir syftet med artikeln så uppenbart att det underminerar hela argumentationen.

4.
Han framhåller att syftet med den ökända antihomokonferensen i Kampala i mars 2009 var terapeutiskt. Då undrar jag: Hur kan en konferens ha terapeutiskt syfte om Scott Lively är en av huvudtalarna? Han har lagt hela sitt vuxna liv på att demonisera och hetsa mot homosexuella? Han har bland annat skrivit den förintelserevisionistiska boken "Pink Swastika", där han varnar för att homorörelsen kommer att återskapa Nazityskland om den inte stoppas.

Under sin föreläsning i Kampala sa han bland annat (jag citerar ett tidigare inlägg om konferensen) :

They gay movement is very evil and we must stop it immediately.You have a gay movement in Uganda that is operating at a high level, which you must bear in mind. This gay movement around the world has a handbook that they use and that is what the Ugandan gay movement is using now. You must be ready to stop this gay agenda. And don’t think that fighting the gay movement is the solution — you will be fighting a losing battle because this movement has come to stop humanity. They have a clear vision, mission and strategies. The only way to defeat them is to compete with them. Their movement is 70 years old and that’s why they don’t care about you. They know you will die soon and they will replace you and take over the nation. They have decided to recruit the youth.

You have a lot of work to do. Homosexuality is immoral and we cannot sit back and see immorality controlling nations. Homosexuality is equivalent to paedophilia in many ways. Homosexuals cannot control their sexual desires and behaviors. If all of us acted upon our desires and feelings then where would the world be? Families would break up because of adultery. People would continue to molest children, etc.

På en fråga från publiken om varför det är så viktigt att hindra människor från att bli homoseuella, svarade Lively:

It’s very important because the homosexual agenda is to turn the whole world gay.

Terapeutiskt? Hade det inte varit så förbannat motbjudande och illvilligt hade jag skrattat.

5.
Timothy Shah försöker påpeka att Uganda enligt statistiken inte är särskilt homofientligt:

"More Ugandans consider homosexual behaviour morally acceptable or neutral - almost one in five - than people in any other major African country, including sexually tolerant South Africa."

För det första är Sydafrika inte sexuellt tolerant. Att homoäktenskap är tillåtet har inget med den folkliga opinionen att göra, utan är en konsekvens av konstitutionen. Saken avgjordes i domstolarna, inte som resultat av politisk vilja.

För det andra säger den här typen av statistik ingenting om förhållanden på marken. Förra året inhyste vi en ung homosexuell man från Kampala i vår lägenhet i Kapstaden. Han tillhör inte de som hade hängts ut i media och han är ingen aktivist. Men han kände sig inte trygg. Det hade börjat ryktas om hans läggning och en av hans kamraters morsa hade hotat att anmäla honom. Jag undrar vad han hade sagt om Shahs försök bagatellisera homofientligheten i Uganda.

6.
Slutligen försöker Timothy Shah relativisera bort den kristna homofobin i Uganda med att konstatera att "hundratals, om inte tusentals homosexuella har mördats i Iran sedan den islamska republiken bildades". Han låtsar alltså att kristen homofobi skulle neutraliseras och göras mindre viktig på grund av att det också finns islamsk homofobi.

Här är hans avslutande snärt:

Such criticism [against islamic homophobia] would be seen as a direct attack on Islam or perhaps as "culturally imperialst".

Det är exakt samma bölande retorik som Sverigedemokraterna använder när de utnämner sig själva till offer för PK-ismens omoraliska och islamslickande hegemoni.

Jag är säker på att det finns skäl att diskutera situationen i Uganda även utifrån det perspektiv som Timothy Shah förespråkar. Men det måste göras på ett ärligt sätt, med adekvata argument och på en högre nivå. Det förvånar mig att det fortfarande finns antigayaktivister som klafsar omkring i de här retoriska träsken.

Facit finns hos Ginsberg

2011-03-20T09:12:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Allen Ginsberg och Neal Cassady.

I sin recension av Per Planhammars Kerouacbok i Sydsvenskan i fredags påminde Karin Nykvist om att det senare i år kommer en Hollywoodfilmatisering av ”On the road”. Jag kastar mig ut på filmsajten imdb.com för att kolla vem som ska spela Carlo Marx och Dean Moriarty, det vill säga poeten Allen Ginsberg och huvudpersonen Neal Cassady. Gubbsjukt och belåtet nickar jag för mig själv.

För jag hoppas att manusförfattarna begripit att man inte kan göra en film av ”On the road” år 2011 utan att inkludera Ginsbergs poesi. Den korsar boken på flera ställen och ger facit i situationer där Kerouac inte fattade – eller i alla fall inte kunde skriva ut – vad som egentligen hände mellan poeten och Cassady.

Detta riskerar naturligtvis att vända bokens trognaste supporterskaror mot filmen. Det riskerar också att göra de kvinnliga karaktärerna om möjligt ännu mer perifera. Men vi hade fått det finaste paret på vita duken sedan Jack och Ennis i ”Brokeback Mountain”.

Publicerad i Sydsvenskan den 20 mars 2011

I rollen som Carlo Marx (Allen Ginsberg): Tom Sturridge...

...och Garret Hedlund spelar Dean Moriarty (Neal Cassady).

"...så fort vinden vänder så börjar mobbaren lipa..."

2011-03-16T09:31:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

I måndagens upplaga av Världen Idag slog sig Roger Enqvist för bröstet för sitt mod att skaka på huvudet åt Anton Hyséns Giant Leap.

Hur många kända ledare inom idrottsvärlden skulle våga bekänna att de faktiskt tror att utlevd homosexualitet är fel? Har vi någon modig som vågar? Tystnaden skrämmer mest.

Jag nämner detta mest för att jag vill rikta uppmärksamheten mot signaturen Fredrik, som på ett utmärkt sätt bemöter Enqvist bland kommentarerna.

Det är inte lätt att vara mobbaren alla gånger. Och så fort vinden vänder så börjar mobbaren lipa och springer till fröken med ett snörvlande "de mobbar mig, säg till dem" på läpparna. Var inte den mobbaren. ingen tycker om honom!

Fredrik har i skrivande stund skrivit två kommentarer, som är så bra och på pricken att Världen Idag borde erbjuda honom att bemöta artikeln i pappersupplagan.

Hyséneffekten

2011-03-13T16:41:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

På grund av att jag för närvarande bor i Sydafrika och fokuserar på vad som händer här, för denna blogg en vilande tillvaro. Jag ligger lågt med uppdateringarna, vilket naturligtvis leder till att allt färre läsare söker sig hit. Den senaste månaden har bloggen haft 30-80 besökare om dagen.

Så hände det där oerhörda i onsdags. Anton Hysén gjorde idrottsvärldens Giant Leap. Jag skrev ett kort inlägg om det på morgonen och inlägget har hittills haft 2958 läsare. Det är tre gånger fler än vad ett enskilt inlägg nånsin haft på denna blogg sedan jag startade den i augusti 2005. I torsdags sökte sig 652 läsare hit, i fredags 397, i lördags 160. Det är först idag söndag som nivån är tillbaka på mer normal nivå.

Naturligtvis visste vi redan att det familjen Hysén håller på med just nu är historiskt. Naturligtvis visste vi att de som försöker trivialisera det har fel. Men nu har vi bevis på det. Bloggstatistikens sanningar är absoluta!

__________________________________
De näst mest besökta inläggen

1.
17 maj 2010
969 besökare
Denna dag skrev jag två inlägg. Dels en kommentar på en ogenomtänkt krönika i Världen Idag som jämställde kampen för lika rättigheter för homosexuella i tredje världen och Östeuropa med kolonialism. Men det var nog uppmaningen till våldsälskarna i det "svartröda blocket" att dra åt helvete som lockade flest läsare.

2.
11 augusti 2008
611 besökare
Avslöjandet om att Världen Idag publicerat en antijudisk debattartikel.

3.
24 maj 2010
534 besökare
En allmän betraktelse över hur selektivt syndabegreppet används inom kristenheten. Kanske var det för att jag nämnde spektakelpastorn och charlatanen Benny Hinn som gjorde att folk hittade inlägget.

4.
5 april 2007
404 besökare
Det var denna dag skribenten Bitte Assarmo lanserade begreppet "kristofobi". Det är en viktig vattendelare i debatten, eftersom den konservativt kristna retoriken fram till dess hade gått ut på att att desarmera och underminera f-ordet. I alla fall i kombinationerna homofobi och islamofobi.

"Som om det inte var nog med att vi har rosa tröjor i år."

2011-03-11T07:23:00.002+01:00

av TOR BILLGREN

Missa inte Tobias Hyséns fina text om sin bror.

Till er som tänkt eller vill håna Anton, min farsa, mig eller min familj, som inkluderar IFK Göteborg har jag bara en sak att säga:

Kom igen bara, jag har aldrig brytt mig innan, varför skulle jag bry mig nu? Jag älskar er alla.

Jag nominerar familjen Hysén till Serafimerorden.

Anton Hysén!

2011-03-09T07:01:00.014+01:00

av TOR BILLGREN

Uppdaterad p.g.a. desinformation på Twitter och personlig fotbollsinkompetens

I nya numret av fotbollsmagasinet Offside kommer Anton Hysén (20) ut som Sveriges första öppet homosexuelle herrfotbollsspelare på elitnivå. Han spelar för närvarande i Utsiktens BK.

Det är historiskt.

Det finns inget mer att säga.

Jo, förresten. Det faktum att det är just han som kommer ut visar vilka oerhört rigida och tramsgrabbiga strukturer som fortfarande råder inom herrfotbollen. Man kan inte vara vem som helst för att ta det fullständigt banbrytande och obeskrivligt modiga steg som Anton Hysén nu har gjort. Man måste tillhöra Sveriges fotbollsfamilj nummer ett. Son till en av landets största fotbollslegendarer. Bror till två andra elitspelare.

De som rasade mot valet att låta Glenn Hysén invigningstala under Pride 2007 kan vara vänliga att tiga idag.

________________________________
Relaterad läsning

Idiotiska protester mot Hysén som Pride-talare

Makten och härligheten i gayvärlden

Nu har Hysén invigningstalat

________________________________
Uppdatering igen

Ur Expressens text om nyheten:

När Glenn Hysén invigningstalade på Pridefestivalen 2007 frågade han bland annat: "Hur lätt är det egentligen för en 16-årig fotbollskille att komma ut som bög inför sina lagkamrater?"

Vad ingen visste då var att han talade om sin yngste son, som bara några månader tidigare hade berättat för familjen att han var homosexuell.

Stort. Mycket stort.

Pridedemonstration i Kapstaden den 5 mars 2011

2011-03-06T15:11:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Under några timmar igår lunch ägde årets Prideparad rum i den gaytäta stadsdelen Green Point / Sea Point. Marschen avslutades i VM-arenan Cape Town Stadium.

Baren Beefcakes vagn med Signal Hill i bakgrunden.

"Homosexuality is AFRICAN. Homophobic violence is NOT." En betydande majoritet av svarta afrikaner tar avstånd från homosexualitet med hänvisning till att det är "oafrikanskt".

Transgendervagnen var demonstrationens kampgladaste med ständiga Amandla-rop och Awethu-svar. "Makten" - "till oss [folket]"; ett slagord som länge använts av förtryckta grupper i Sydafrika.

Beefcake igen...

"Lobola" är den traditionella hemgiften som en man betalar till sin tilltänktas föräldrar, vanligen i form av boskap.

De muslimska vagnen med sin käcka moské.

"Islam in the heart of every queer girl" stod det på en annan av de muslimska demonstranternas banderoller. Det är extremt ont om gayvändliga muslimska församlingar i världen. I Kapstaden finns dock en andlig fristad i form av The Inner Circle, som drivs av imamen Mushin Hendricks.

Good Hope Metropolitan Community Church var det enda kristna inslaget...

...förutom de här förstockade motdemonstranterna. Mannen med Jesusskylten till höger höll en brinnande predikadan på afrikaans, medan mannen till vänster bar en keps med texten "Repent Pervert". "Shame on you" var deras budskap till demonstranterna. (Damen i förgrunden tillhörde inte den kristna delegationen.)

Motdemonstrant med "livvakt". De fick naturligtvis som de ville och blev utvisslade och utbuade av demonstranterna.

Det kan vara värt att hålla i minnet att kristendomen och kyrkan var en av apartheidsystemets viktigaste grundpelare (läs mer om apartheidteologin här). Samtidigt är den förre ärkebiskopen Desmond Tutu en av kontinentens mest uttalade försvarare av homosexuellas rättigheter - en oerhört viktig röst, eftersom Sydafrikas politiska ledarskap ofta inte är särskilt intresserade att uttala sig i frågan (läs mer om antihomosexualitet i södra Afrika här).

Således medverkade inga politiska partier. Största oppositionspartiet Democratic Alliance passade dock på att dela ut broschyrer till demonstrationsdeltagare och åskådare längs vägen.

Den sydafrikanska prideflaggan är en kombination av den klassiska regnbågsflaggan och Y-mönstret i nationsflaggan.

Texttips: Creutz bemöter Grunnan

2011-02-23T07:14:00.008+01:00

av TOR BILLGREN

Helt kort: I tidningen Kyrka & Folk skrev prästen Per-Anders Grunnan härförleden en artikel med rubriken"Västvärldens inre upplösning". En formidabel uppvisning i ovetenskapligt och fördomsfullt och raljerande med homosexualitet som en av måltavlorna.

Nu har Andreas Creutz tagit sig tid att skriva en textkritisk analys av artikeln. Metodiskt och kunnigt går han igenom artikeln och skjuter den i sank i punkt efter punkt. Läsvärt!

Konflikt mellan EU och Kamerun efter homobidrag

2011-01-19T08:04:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Kamerun är det senaste landet i Afrika där frågan om homosexualitet har vållat proteststormar och hets i media. Bakgrunden är att EU i januari betalade ut ett bidrag på 305’000 Euro till tre lokala organisationer, bland annat en för homorättigheter, Association de Défense des Homosexuels (Adhefo), som är grundad av advokaten Alice Nkom.

Kameruns utrikesminister Henri Eyebe Ayissi kallade i torsdags EU:s representant i landet till sitt kontor för att informera om regeringens misstycke.
– Folket i Kamerun är varken redo eller villiga att gå i den här riktningen när det gäller utvecklingen av dessa sexuella praktiker på sitt territorium, förklarade utrikesministern senare i statskontrollerade tidningen Cameroon Tribune.

Efter utrikesministerns uttalande har en tjänsteman vid landets kommunikationsdepartement anklagat Alice Nkom för att ha begått ”brott mot Kameruns lagar och landets självständighet” genom att ta emot pengarna från EU. Uttalandet har också lett till hetskampanjer i media, där homosexualitet liknats vid kallbrand. Antigayorganisationen Rassemblement de la Jeunesse Camerounaise har utfärdat en fatwa mot homosexuella, och uppmanar sina landsmän att ”förfölja och fördöma homosexuella utan pardon”.

Källa: Afrik-News
Homosexuality: Tension between Cameroon and European Union

Ruben Agnarsson lämnar redaktionsledningen

2010-11-22T12:53:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Ruben Agnarsson slutar som VD och ansvarig utgivare för Världen Idag för att ägna sig åt mer journalistiskt arbete, meddelar tidningen idag.

Detta görs för att säkerställa tidningens framtida positiva utveckling samt stärka det redaktionella innehållet.

Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.

I begynnelsen var de fyra i redaktionsledningen: Carin Stenström, (chefredaktör) Hans-Göran Björk (näringslivsredaktör), Ruben Agnarsson (VD och ansvarig utgivare) och Mats Tunehag. (utrikesredaktör). 2007 gjorde Björk sorti från tidningen, något som man försökte smussla undan. Han ersattes av Siewert Öholm. Hösten 2008 slutade Carin Stenström av oklara anledningar. Hon har sedermera delvis vänt sig mot tidningen och offentligt intygat att Världen Idag de facto har starka band till Livets Ord, något som ständigt har förnekats (bland annat av henne själv när hon var chef). Stenström ersattes av Felicia Svaeren som tillträdde i maj förra året. Och idag avslutas alltså den agnarssonska epoken.

På ledarplats har Agnarsson ofta haft svårt att hålla isär sitt förra uppdrag som presschef för Livets Ord, och rollen som VD och utgivare för en oberoende tidning. Han har varit redaktionens främste antihomosexuelle ideolog och spridit förakt och häpnadsväckande lögner om homorörelsen (han har bland annat hävdat att RFSL bedriver sexhandel och att organisationen arbetar för att legitimera barnsex). Och så har han flera gånger bedrivit kampanjer mot mig som person (här och här). Som journalist, den roll han alltså nu kommer att fokusera på, går han ofta åt det konspirationsteoretiska hållet (Estonia, DC9:an, Bordellhärvan, Palmemordet etc). Texterna präglas av en envis ihärdighet som ofta är inspirerande.

______________________________________
Dagens artikel om saken.

Sydafrika sviker homosexuella i FN-omröstning

2010-11-19T09:15:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Uppdaterad den 19 november 2010

FN:s generalförsamling fördömer inte längre dödande av homosexuella i sin resolution mot "oberättigade avrättningar". Det var i tisdags som generalförsamlingen strök formuleringen "sexual orientation" i resolutionen, på initiativ av Mali och Marocko, som agerade å alla afrikanska och muslimska medlemsländers vägnar. De föreslog istället att formuleringen "discriminatory reasons on any basis" skulle skrivas in i resolutionen.

Därmed har dessa länder (se lista i Bilaga 3) på ett smidigt sätt lyckats få världssamfundet att godkänna fortsätta förföljelser och – i förekommande fall – avrättningar av personer på grund av deras sexuella läggning. "Discriminatory reasons on any basis" är en tandlös gummibandsformulering, eftersom diskrimineringsbegreppet aldrig kan tillämpas på homosexuella i länder där homosexualitet är ett brott. På samma sätt kan vi heller inte säga att en mördare diskrimineras när han sätts i fängelse i Sverige.

Jag noterar med fasa att Sydafrika tillhör länderna som röstade för Malis och Marockos förslag. Men förvånas inte det minsta. ANC:s sändebud i New York har gång på gång visat att frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratiska principer är underordnade i deras internationella arbete. I ett uttalande motiverar Sydafrika sin röst med ihåliga hårklyverier och teknikaliteter:

South Africa was conscious of the fact that there was no international agreement regarding the definition of sexual orientation, and believed that there needed to be a formal process on the issue. South Africa believed that they should define sexual orientation and establish parameters under human rights law. Until there was such a discussion, there would be division, which had characterized the issue over past years.

Vad ANC-delegationen låtsar att de inte begriper är bland annat följande:

1. Det förföljs och dödas homosexuella NU och det är viktigare att fördöma detta, än att det råder konsensus kring terminologin. FN-länderna kommer dessutom aldrig någonsin att bli överens om dessa definitioner.

2. Sydafrikas internationella attityder och beteenden har konsekvenser på hemmaplan. Sydafrika är ett land med mycket negativa attityder mot homosexualitet i alla folkgrupper. Är det inte "oafrikanskt" så strider det mot den Nederländska Reformerta kyrkans bud. Fenomenet korrektionsvåldtäkter, där lesbiska gruppvåldtas [och ev. mördas] för att bli "normala", är ett reellt problem i landet. Att ställa sig på de notoriskt antihomosexuella ländernas sida i FN konsoliderar de antihomosexuella attityderna på hemmaplan.

3. Sydafrika är med sin starka konstitution ett föregångsland för homosexuellas rättigheter. Inte bara i Afrika, utan i hela världen. Därför skulle landet kunna spela en viktig roll, inte minst i södra Afrika, som är en av världens mest antihomosexuella regioner. Men istället för att försöka påverka grannländerna genom att stå upp för konstitutionen och förklara och försvara den utåt, väljer det politiska ledarskapet att tiga. Det är som att de skäms för landets hbt-vänliga lagar. Istället är det de kyrkliga ledarna som visar mod och beslutsamhet i frågan. Desmond Tutu har länge varit en frispråkig förkämpe för homosexuellas rättigheter.

_______________________________________

Bilaga 1
Tisdagens omröstning gör Per Svenssons lysande artikel Dags att klä av FN kostymen angelägnare än någonsin.

_______________________________________

Bilaga 2
Sydafrikas främste satiriker Zapiro kommenterar ofta de antihomosexuella attityderna i landet.

Efter mordet på nynazistledaren Eugene Terre'Blanche florerade rykten om att han hade utnyttjat sina banemän sexuellt (något som senare avfärdades).

Homosexuella förföljs i hela Afrika men Sydafrikas politiska ledarskap låtsas som ingenting.

_______________________________________

Bilaga 3
Lista över de 79 länder som röstade för Malis och Marockos förslag (namnen är på tyska. Använd fantasin.)

Ägypten, Äthiopien, Afghanistan, Algerien, Angola, Aserbaidschan, Bahamas, Bahrain, Bangladesch, Belize, Benin, Botswana, Brunei, Burkina Faso, Burundi, China, Dschibuti, Elfenbeinküste, Eritrea, Ghana, Grenada, Guyana, Haiti, Indonesien, Iran, Irak, Jamaika, Jemen, Jordanien, Kamerun, Kasachstan, Katar, Kenia, Komoren, Kongo (Demokratische Republik), Kongo (Republik), Kuba, Kuwait, Libanon, Lesotho, Liberia, Libyen, Madagaskar, Malawi, Malaysia, Malediven, Mali, Marokko, Mozambique, Myanmar, Namibia, Niger, Nigeria, Nordkorea, Oman, Pakistan, Ruanda, Russland, Saint Kitts und Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent, Sambia, Saudi-Arabien, Senegal, Sierra Leone, Simbabwe, Somalia, Südafrika, Sudan, Surinam, Swasiland, Syrien, Tadschikistan, Tansania, Tunesien, Uganda, Usbekistan, Vereinigte Arabische Emirate, Vietnam.

_______________________________________

Bilaga 4
Analys av Sydafrikas första vända i FN:s Säkerhetsråd

Homoförbud diskuteras nu även i Kongo-Kinshasa

2010-11-02T08:52:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

I Kongo-Kinshasa samlar just nu parlamentsledamoten Ejiba Yamapia stöd för ett lagförslag som syftar till att förbjuda särskilda "onaturliga sexuella handlingar", däribland samkönade relationer, skriver Afrol News. Yamapia säger sig främst ha fått stöd för förslaget från kvinnliga ledamöter, som menar att homosexualitet "inte är förenligt med afrikansk kultur", en hållning som delas av ledande politiker i länder som Zimbabwe, Malawi, Uganda and Kenya.

Enligt Ejiba Yamapias förslag skulle praktiserande homosexuella kunna dömas till fängelse och böter. Han är dock inte oemotsagd i parlamentet. Flera ledamöter kritiserar förslaget för att det "kränker individens konstitutionella rättigheter" och går emot den allmänna trenden att öka de individuella och mänskliga rättigheterna i Kongo-Kinshasa.

Om de små stegen av halvlögner och halvsanningar

2010-10-29T12:01:00.001+02:00

av TOR BILLGREN

Kämpa mot apartheid, var rubriken på Mats Tunehags ledarkommentar i onsdagens Världen Idag. Det är en bra text där han konstaterar att "små steg av halvlögner och halvsanningar" kan leda till "diskriminering, systematiskt våld och förföljelse". Så var fallet för de svarta och färgade i Sydafrika. Så var det i Rwanda och Nazityskland: ”Judar är annorlunda. De lär mörda barn – har vi hört. Det borde inte få jobba här, inte få bo här, inte få finnas till", skriver Tunehag om hur tyskarna resonerade. "Var ser vi sådant i dag?", frågar han sedan:

I Uganda pågår en förfärlig kampanj mot homosexuella via media och i lagstiftande församling. De förtalas och förlöjligas och media uppviglar mot dem. Både tidningar och parlament önskar se dem döda. Detta är givetvis oacceptabelt och ska inte bara fördömas utan även bekämpas.

Jag vill inte för en sekund påstå att detta är ett unikt uttalande för att komma från Världen Idag. Tidningen har aldrig förespråkat förföljelse, våld eller bestraffningar av homosexuella. Vad som däremot är nytt är erkännandet av sambandet mellan förföljelser och "små steg av halvlögner och halvsanningar".

För DET har tidningen ägnat sig åt i alla år (i alla fall fram till att nuvarande chefredaktören Felicia Svaeren tog över för 1,5 år sedan). Det är ju just det som den här bloggen har kretsat kring i tusentals inlägg sedan 2005. Tidningen har t.ex. hävdat

att RFSL har som målsättning att legitimera sex med barn.
att RFSL bedriver barnsexhandel
homosexuella har förtur till höga samhälleliga poster
att opinionsarbetet för homoäktenskap närmast kan liknas vid bildandet av rasbiologiska institutet 1921.

...och så vidare. Halvlögner, spekulationer och uppenbart medvetna hellögner i syfte att misstänkliggöra homosexuella som grupp. Jag vet inte om lögnernas och den oärliga retorikens dagar är förbi nu, men Tunehags artikel är i alla fall ett gott tecken.

Naturligtvis hade Tunehag gott kunnat nämna att situationen för homosexuella i Uganda (som i så många andra afrikanska länder) har varit hård länge, men att snaran drogs åt betydligt i mars förra året, då det ordnades en antihomosexuell konferens i Kampala med flera evangelikala ledare från USA på deltagarlistan. Det famösa lagförslag som sedermera publicerades bar i sina teoretiska delar tydliga spår av amerikansk högerkristen antigayretorik.

Naturligtvis hade Tunehag också kunnat påpeka att Desmond Tutu, som hans text är inspirerad av, länge har varit en av de främsta kämparna för homosexuellas rättigheter i Sydafrika. Han har t.ex. sagt att han aldrig skulle kunna älska en antihomosexuell Gud, samt att han "skäms över kyrkans homofobi"

Naturligtvis hade Tunehag kunnat ta avstånd från Åke Greens resa till Etiopien härom året, som gick ut på att varna för homorörelsen och därmed försvåra situationen för en grupp som redan har det svårt i landet.

Och naturligtvis hade han kunnat påpeka att den grupp som just nu är mest utsatt för samhällets förtal och opinionsbildares "små steg av halvlögner och halvsanningar" är Sveriges muslimer.

Men man kan inte få plats med allt i en ledarkommentar.

Intervju med redaktören som vill se bögar dödas

2010-10-27T17:01:00.000+02:00

av TOR BILLGREN

Ett av årets bästa radioinslag så här långt står Therese Jacobson för. Det sändes i förra veckans Medierna, P1, och handlade om den ugandiska tidningen Rolling Stones famösa publicering av namn, bild och adress till hundra homosexuella män, med rubriken "Hang them".

Där andra medier bara rapporterar vidare sin egen och andra indignation och bestörtning, gick Medierna den där extra kilometern och ringde upp redaktören Giles Muhame, som var ansvarig för publiceringen.

I intervjun vidhåller han att tidningen kräver dödsstraff och motiverar publiceringen med allmänintresse, eftersom homosexuella rekryterar barn (sic!). Therese Jacobson drar den självklara konsekvensen av tidningens krav och frågar utan att polemisera om Giles Muhame vill se ett folkmord homosexuella. Något som han naturligtvis förnekar, oklart på vilka grunder, dock. Men det visar grundheten i argumentationen.

Han avfärdar också rapporterna om att publiceringen har lett till attacker på dem som hängts ut, som lögner från homostyrda medier...

Den främsta anledningen till att jag uppskattar inslaget är att det fokuserar på förövaren. Missförstå mig inte, men jag är så otroligt trött på det slentrianmässiga offerperspektivet. Jag vill inte veta vad RFSL tycker om publiceringen, jag vill veta hur den ansvarige tänkte. Varför får vi aldrig höra det? Varför får vi aldrig höra mobbaren, våldtäktsmannen eller misshandlaren förklara sig i media? Det handlar inte om att glorifiera förövaren eller att ge vederbörande femton minuter i rampljuset. Inte heller om bestraffning. Utan det självklara utkrävandet av ansvar. Hur tänkte du nu?

Intervjun ligger här.

Ugandisk tidning krävde avrättning av bögar. Stängdes ned.

2010-10-17T19:16:00.001+02:00

av TOR BILLGREN

De senaste åren har det varit mycket uppmärksamhet kring de ökade antihomosexuella attityderna i Uganda. Själv har jag skrivit många texter om den antigaykonferens som arrangerades i Kampala i mars förra året, där en delegation av kristna ledare från USA deltog som talare och föreläsare. Under hösten 2009 publicerade ugandiska myndigheter ett förslag om ny homolag som i sina teoretiska delar luktade amerikansk antigayretorik lång väg, och som förespråkade dödsstraff för bland annat "återfallsförbrytare". Denna paragraf lyftes dock bort efter en internationell proteststorm. (Ska protesterna betraktas som kolonialism, Världen Idag?).

Den senaste osmakligheten är ovanstående "scoop" som nyhetssajten Afrol News rapporterade om i veckan. Tabloiden Rolling Stone publicerade början av månaden namn och bild av hundra män som påstods vara homosexuella, tillsammans med deras adresser och arbetsplatser. Tidningen, som såldes över hela landet, krävde att männen skulle avrättas. Enligt en av Ugandas få gaybloggare ackompanjerades artikeln av vansinniga – men klassiska – antigayklichéer som "We shall recruit 1,000,000 innocent kids by 2012" och "Parents Now face Heart breaks as Homos Raid Schools".

Den här formen av publiceringar har skett tidigare i Uganda, då har det främst handlat om lesbiska.

MEN. Denna gången har myndigheterna agerat till den uthängande tidningens nackdel. Enligt Box Turtle Bulletin stängde Uganda’s Media Council ner tidningen kort efter publiceringen. Det är ännu för tidigt att avgöra hur detta kommer att påverka det offentliga tonläget kring homosexualitet. Visst är det positivt att en oetisk och livfarlig publicering leder till någon form av påföljd. Samtidigt innebär åtgärden mot tidningen att antigayaktivisterna får ytterligare "bevis" på "sodomiternas stora och farliga makt" över landet. Det ska bli intressant att följa utvecklingen.

______________________________
Referensläsning

Antihomosexualitet i södra Afrika

Goda nyheter, typ, från Uganda

Kristen kampanj bakom förslag om dödsstraff

GayUganda

Agnarsson: Rädsla för Billgren hindrar folk från att vittna om omvändelse

2010-09-27T11:23:00.003+02:00

av TOR BILLGREN

"Motiven för en homosexuell livsstil varierar (...) i väldigt hög grad", skrev Ruben Agnarsson på sin blogg för några veckor sedan. Homosexualitet är något man väljer och kan botas ifrån, menade han. Jag kommenterade inlägget och konstaterade bland annat att Världen Idag under sina nio år aldrig lyckats redovisa ett enda övertygande fall av omvändelse från homosexualitet till heterosexualitet. Igår upptäckte jag Agnarssons svar, och det är minst sagt sensationellt:

Det finns många exempel på personer som varit homosexuella och blivit heterosexuella. Att de inte träder fram beor kanske på att de då blir påhoppade av Billgren. (...)

Mitt svar:

”Att de inte träder fram beror kanske på att de då blir påhoppade av Billgren”, skriver Ruben Agnarsson. Jag antar att det var ett försök till skämt. Ha ha. Även om det skulle vara lyckat som skämt, svarar det inte på varför människor som genomgått omvändelsen från homosexuell till heterosexuell avstå från att vittna om detta oerhörda mirakel. Människor som blivit frälsta avstår inte från att vittna om detta av rädsla för Christer Sturmark. Människor som spolat kröken avstår inte från att berätta om det av rädsla för Anitra Steen.

Faktum kvarstår således. Världen Idag har under sina nästan tio år inte lyckats redovisa ett enda övertygande exempel på omvändelse från homo- till heterosexualitet. Istället har det handlat om fall där homosexualiteten definieras som ett beteende tätt knutet till missbruk och psykisk ohälsa. Men man blir inte heterosexuell av att sluta supa. Det återstår fortfarande för tidningen att bevisa att en homosexuell person kan bli heterosexuell. Och hur detta går till.

Om motiven för en "homosexuell livsstil"

2010-09-09T11:20:00.003+02:00

av TOR BILLGREN

Motiven för en homosexuell livsstil varierar i VÄLDIGT hög grad, skrev Ruben Agnarsson på sin blogg igår, och hänvisade till en undersökning där forskaren aktivt sökt upp nio kvinnor som av politiska skäl valt att leva lesbiskt, samt ett fall i Norge (som tidningen gjort reportage om två gånger), där homosexualiteten främst definieras som ett mönster av drogmissbruk, ensamhet och självmordstankar - inte som fysisk attraktion. Det är ett ytterst tunt underlag.

Under sina nio år har Världen Idag lyckats skaka fram en handfull exempel på "omvändelse" från så kallad homosexuell livsstil (här och här). Det handlar i samtliga fall om att just lägga ett missbruk bakom sig. Om Världen Idag och dess läsare vill tro att detta är det samma som att bli heterosexuell, får de gärna göra det. Men det har inget med verkligheten att göra.

Blogg avslöjar sanningen!

2010-08-28T14:19:00.002+02:00

av TOR BILLGREN

Upptäcker sent omsider bloggen Sanningen om homosexualitet. "Bloggen avslöjar förbjudna sanningar, belyser vägen ut ur eländet, och inte minst förkovrar läsaren i den ädla konsten att argumentera brallorna av homolobbyn." Verkar mycket lovande. Jag återkommer...

Några punkter om SD:s valfilm

2010-08-27T12:53:00.005+02:00

av TOR BILLGREN

Idag har en av Sverigedemokraternas valfilmer publicerats och indignationen över budskapet och retoriken är stor. Jag tycker den är rätt lätt att slå hål på. Några punkter:

1. Filmen ställer utsatta grupper mot varandra på ett klassiskt och billigt sätt. SD har jobbat på liknande sätt tidigare, t.ex. genom att ställa homosexuella mot muslimer. Systerpartierna i Europa gör på samma sätt. I något stadium lierade sig Le Pen i Frankrike med muslimska organisationer för att det var opportunt att slå mot judar just då. Men motsättningarna som skapas i sådana här sammanhang artificiella. Att det ena måste ske på bekostnad av det andra är en falsk premiss.

2. Bemöt inte filmen med utläggningar om hur underbart det är att äta falafel i Rosengård eller om det kryddoftande Rinkeby. Erkänn invandringens problem. Erkänn att den kostar - antagligen för mycket. Men fråga samtidigt vad alternativet är. Hur menar SD att vi ska agera gentemot människor som flyr från otrygghet, förföljelse och krig? Ska vi ignorera konsekvenserna av internationella kriser och nödsituationer?

3. Påpeka att burka- och niqabaspekten är irrelevant i den svenska debatten, eftersom fenomenet är synnerligen marginellt.

4. Men fokusera inte på attacken mot de beslöjade kvinnorna, utan lägg krutet på barnvagnarna. Vad menar SD med att skapa en motsättning mellan spädbarn och pensionärer? På vilket sätt hotar nyfödda barn de gamla? Vad har SD för förslag på hur dessa nyfödda ska hanteras och behandlas? Vad har de gjort för ont?

5. Filmen antyder att de beslöjade kvinnorna aktivt har viljan att dra i pensionärsbromsen. Finns det någon sammanslutning av invandrarkvinnor som driver frågan att svenska pensionärer ska få det sämre? Om inte är påståendet lögn och har inget i en valfilm att göra.

6. På samma sätt antyds det att pensionärer generellt skulle ha viljan att dra i invandringsbromsen. Det stämmer säkert ofta, men jag har en känsla av att många pensionärer känner sig påhoppade och orättvist stämplade av filmens insinuationer. Jag är säker på att många äldre har positiva och goda erfarenheter av invandrare, inte minst genom vården. Det är viktigt att de protesterar mot att reduceras till slagträn i SD kampanj. Och glöm inte bort att det finns hundratusentals pensionärer med invandrarbakgrund. Var hamnar de i den här retoriken?

Goda nyheter från Polen

2010-07-06T09:09:00.006+02:00

av TOR BILLGREN

I dagens Sydsvenskan skriver Gabriel Stille om utställningen Ars Homo Erotica i Warszawa och rapporterar om ett Polen i förändring.

Sommarens stora utställning på Polens nationalmuseum slog publikrekord första helgen. Tretusen besökare kom för att se ”Ars Homo Erotica”. Utställningen har kommit till tack vare en ny, omstridd chef, som driver idén om ett kritiskt museum som tar aktiv del i samhällsdebatten. Invigningen var för ovanlighetens skull öppen för alla, men några protesterande ska inte ha synts till.

[...]

[Curatorn] Paweł Leszkowicz framhåller att ingen kandidat använt utställningen som slagträ under presidentvalet. Det är en tydlig förändring. Efter vårens flygkatastrof och översvämningar har valet präglats av ovanligt måttfull retorik. Redan innan Jarosław Kaczyński fick erkänna sig besegrad efter söndagens sista valomgång, stod det klart att Polen lämnat den fjärde republikens former bakom sig.

...och på fredag invigs Europride i Warszawa. Läs hela Stilles text här: Det oväntade tövädret.

Samtidigt kan man förundras över hur den konservativa kristenheten trampar vatten på konstens område i Sverige. I en insändare i Världen Idag igår kritiserade Ingrid Ydén Sandgren EU-ministern Birgitta Olsson i skarpa ordalag, för att hon valt att pryda sitt arbetsrum med Elisabeth Ohlson Wallins version av Leonardo Da Vincis "Nattvarden".

Vad säger detta om EU-ministern? Det är ett barnsligt, hånfullt yttrande som inte imponerar. Denna tavla är en skamfläck för Sverige. Jag tror att Jesus älskar de människor som är framställda på tavlan men jag tror också att Han vill ge dem ett nytt, rent, annorlunda, friskt liv.

Skribenten missar tre väsentliga poänger. För det första att Ohlson Wallin verkar i en lång tradition av befrielseteologiskt bildtänkande. På samma sätt har t.ex. svarta konstnärer ofta avbildat Jesus som svart, något som enligt Bibeln borde vara lika orimligt och lögnaktigt som att Jesus skulle kunna vara syndare.

För det andra att Leonardo DaVinci troligtvis själv var homosexuell, och att det därför – liksom när det gäller t.ex. Michelangelos målningar i Sixtinska Kapellet – inte går att koppla bort konstnärens homoerotiska blick. Den homoerotiska blicken i mycket kristen konst är förmodligen mera sann och autentisk än den kristna.

För det tredje att "Nattvarden" är ett av världens mest kända och därför mest parafraserade konstverk. Varje konstnär måste förhålla sig till konsthistorien på sitt eget sätt. Därför har Elisabeth Ohlson Wallin bara gjort sin plikt med sin version av "Nattvarden". Den som är upprörd över hur hon har hanterat Leonardos bild, är egentligen upprörd över konstens självständighet.

Francois Girbaud: The Last Supper

Jedi Last Supper

Tobey: Black Last Supper

Malawierna benådade

2010-05-31T09:17:00.001+02:00

av TOR BILLGREN

I helgen kom nyheten att de båda homosexuella män i Malawi som härförleden dömdes till 14 års straffarbete, benådats av landets president Bingu wa Mutharika.

- Jag har beslutat att de, med omedelbar verkan, ska benådas och släppas, sade Mutharika till ett medieuppbåd efter att i huvudstaden Lilongwe ha träffat Ban Ki-Moon.
Presidenten underströk dock att "dessa pojkar" fortfarande anses skyldiga till brott "mot vår kultur, vår religion och våra lagar".

Det är skamligt att det var FN, och inte Sydafrika som talade presidenten till rätta. Sydafrika måste ta sitt ansvar som regionens mest utvecklade och demokratiska nation, och ställa krav på sina antihomosexuella grannar. De politiska ledarna måste visa att de verkligen tror på och ställer sig bakom landets konstitution och lagar, och att det ryms fler synsätt inom ramen för vad som kan anses vara "afrikanskt".

___________________________
Mer läsning

Antihomosexualitet i södra Afrika

Vissa synder syndigare än andra

2010-05-24T14:48:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Vi får ständigt exempel på hur kristenheten graderar sitt syndabegrepp. Vissa synder är syndigare än andra och får inte under några som helst omständigheter begås. Andra synder – särskilt sådana som heterosexuella män kan råka falla ner i – kan begås i undantagsfall och går alltid förklara bort med teologiska utläggningar och käcka blinkningar om att vi alla är syndare.

Jag tänker särskilt på homosexualitet och skilsmässa. Det ena helt otänkbart i kristna sammanhang. Det andra, pja, måste man så måste man – trots att Jesus är oerhört tydlig om vad som gäller: "Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." (Matt 19:4–6). Människan får inte skilja sig. Prästerna och pastorerna borde stryka begreppet ur de kristna ordböckerna, på samma sätt som de strukit ordet kärlek i homosexuell kontext.

Uppdatering
Livets Ords församlingsblad Världen Idag skriver idag att megapastorn, spektakelmakaren och charlatanen Benny Hinn kommer till församlingens Europakonferens i juli. Trots att han nyligen är frånskild och alltså lever i synd på exakt samma sätt som t.ex. Jonas Gardell.

Dagen: Skilsmässa inget hinder för Benny Hinn att komma till Livets Ord

HBT-aktivister gripna i Zimbabwe

2010-05-24T13:37:00.001+02:00

av TOR BILLGREN

I fredags greps två hbt-aktivister under en polisräd mot GALZ:s kontor i Harare (GALZ = Gays and Lesbians of Zimbabwe). De gripna, Ellen Chadehama och Ingatius Mhambi, misstänks för brott mot landets censurlagar och förväntas uppträda i rätten senare idag.

Nu ska jag logga in på Facebook och skicka ett uppmuntrande ord till en homosexuell vän i Zimbabwe. Eller vänta, utsätter jag honom för fara då? Samarbetar Facebook i likhet med Google med diktaturer?

_________________________________
Relaterad läsning

Världen Idag: "Kamp för rättigheter är kolonialism"

SD värvar invandrarröster genom primitivt homohat

2010-05-22T10:37:00.010+02:00

av TOR BILLGREN

Sverigedemokraten Nader Helawi i Södertälje. Bild från Sydsvenskan, Niklas Orrenius.

– Fint va? Så fint!

Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro. Bilden han visar upp föreställer två glada kvinnor som omfamnar varandra vid ett altare. En regnbågsfärgad socialdemokratisk ros markerar avsändaren. Annonsen publicerades i samband med kyrkovalet.

Tidningen är skrynklig och sliten. Helawi har använt den mycket de senaste månaderna. Han går runt i Södertälje och visar det förälskade kvinnoparet för troende människor, kristna och muslimer.

– Vill ni ha det så här? frågar Nader Helawi dem han möter.

– I så fall, fortsätt rösta på Socialdemokraterna. Annars rösta SD.

Det funkar. Bilden har hjälpt honom att värva massor med anhängare till SD. Nästan alla är religiöst konservativa, nästan alla har invandrarbakgrund.

– Snart får Sverigedemokraterna sin förste muslimske medlem här i Södertälje. Han såg den här bilden och sa ”vilken äcklig bild!”.

Är frågan om homosexuella ska få gifta sig en så viktig fråga? Ja, varför inte? kontrar Nader Helawi.

– De förstör hela landet med sånt här, säger han och drar upp ännu en bild på ett kärlekspar från sin mapp: två män som pussas denna gång.

Så inleds dagens, veckans och kanske månadens viktigaste och bästa läsning: Sydsvenskans Niklas Orrenius artikel om hur Sverigedemokraterna värvar väljare bland muslimska och konservativt kristna invandrare genom att appellera till reptilhjärnans antihomosexuella reflexer.

Läs resten av artikeln här. Och Orrenius ackompanjerande analys: Svårt när udda sängkamrater ska samsas. Läs sedan SD-ledaren Jimmie Åkessons debattartikel SD – ett parti för hbt-personer, och låt gapskrattet eka mellan väggarna. 2010 var året då clownnäsan blev obligatoriskt inslag i Sverigedemokraternas partiuniform.

Ständigt dessa bikers

2010-05-22T09:12:00.003+02:00

av TOR BILLGREN

Idag är det dags för kristenhetens Pridefestival i Stockholm, Jesusmanifestationen. Det blir säkert trevligt. Men kan någon förklara varför kristenheten är så besatta av att lyfta fram sina bikers? Varför anses det vara så oerhört märkvärdigt att man kan vara motorcyklist och kristen samtidigt?

"...mera homofobi än kränkthet bakom attacken..."

2010-05-21T10:38:00.003+02:00

av TOR BILLGREN

Expressens Nils Schwartz skriver mycket klokt om den våldsamma attacken på Lars Vilks, under föreläsningen på universitetet i Uppsala:

Reaktionen tyder på att det inte var hädelse av profeten som gjorde ett antal muslimer i publiken upprörda – snarare var det en homofobisk ryggmärgsreflex. Det gör inte attacken på Vilks mera försvarlig – snarare mycket värre.

Läs artikeln i sin helhet på expressen.se.

Meddelande till det svartröda blocket: Dra åt helvete!

2010-05-17T13:31:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Igår blev en grupp från Livets ord attackerades av socialister och anarkister under Regnbågsparaden i Göteborg, skriver Göteborgs-Posten och Dagen:

Livets ord har under HBT-festivalen i Göteborgs haft ett stånd vid vilket man bland annat bjöd på pannkaka.

Allt gick lugnt tillväga under den fem dagar långa festivalen. Livets ord fanns med hela tiden och det var först i samband med tåget längs Avenyn som det hettade till.

Deltagare i tåget angrep plötsligt Livets ord-medlemmarna, förstörde plakat och rev sönder foldrar. Enligt Göteborgs-Posten var det först socialister som verbalt attackerade gruppen från Livets ord, därefter angreps de av maskerare anarkister som gick mer våldsamt fram.

Polis kallades till platsen och kunde avstyra bråket.

Så här blir det alltid när det svartröda blocket engagerar sig för någon grupp som de för tillfället utnämnt till proletariatsubstitut i sin anakronistiska och antidemokratiska kamp. Vid detta laget bordet det stå fullständigt klart att deras syfte inte har det minsta med solidaritet eller lika rättigheter att göra, utan att de utnyttjar utsatta gruppers kamp som plattform för sina egna våldsfetischistiska böjelser.

Jag hade önskat att HBT-personerna i Regnbågsparaden i Göteborg hade gjort som Rosengårdsborna förra hösten, under Antifascistisk Aktions patetiska Reclaim Rosengård-manifestation. De jagade bort AFA-aktivisterna och visade att de inte var intresserade av deras egoistiska stöd.

HBT-rörelsen behöver inte heller några stormtrupper. Så kära svartröda aktivister: Dra åt helvete. Spill ert testosteron någon annanstans.

Världen Idag: Kamp för rättigheter är kolonialism

2010-05-17T10:59:00.010+02:00

av TOR BILLGREN

Uppdatering den 17 augusti 2010

Författaren till den nämnda krönikan nedan hörde nyligen av sig och menade att det är komprometterande för honom att omnämnas på den här bloggen och bad mig därför att radera hans namn från inlägget. Jag erbjöd honom att istället skriva ett detaljerat bemötande som skulle kunna publiceras som en uppdatering efter originalinlägget. Detta avvisades. Googleimagen tycks vara viktigare än det öppna samtalet.

Det är tydligt att vederbörande har missförstått sin roll som krönikör i en tidning som försöker vara en spjutspets i ett eljest likriktat medieklimat. Syftet med att skriva krönikor torde vara att initiera debatt och skapa opinion. Att då när reaktionerna inte stryker en medhårs genast försöka dra sig ur, är minst sagt motsägelsefullt. En googlesökning är ingen skönhetstävling, särskilt inte för en debattör.

Jag brukar vara lyhörd inför den här typen av förfrågningar. Jag vill inte att folk ska ha ont i magen. Därför kallas den aktuelle skribenten fortsättningsvis NN i inlägget.

= = = = =

Idag biter sig Världen Idag i svansen på ett formidabelt sätt med två opinionsartiklar:

Först skriver tidningens nye krönikör, NN en ledarkommentar där han argumenterar för att svenska myndigheter, partier och lobbyorganisationer inte ska lägga sig i Litauens lagstadgade förtryck av homosexuella. "[Ingen verkar] vilja ställa sig frågan vad vi skulle tycka ifall Litauen, eller något annat land för den delen, anmärkte på våra lagar", konstaterar NN, och liknar omvärldens protester vid kolonialism.

Det är intressant att notera att NN helt och hållet bortser från det mänskliga i sammanhanget och ställer sig neutral till de homosexuellas situation i Litauen. Han ignorerar det faktum att homosexuella saknar demonstrationsrätt och yttrandefrihet i landet, och att Litauen bryter mot EU:s direktiv när det gäller homosexuellas villkor.

Världen Idags hyckleri och dubbla standarder blir tydliga om man sedan bläddrar vidare till debattsidan. Där skriver Världen Idag-medarbetaren Nuri Kino en text där han kräver att USA, FN och EU ska göra precis det NN kritiserat svenska myndigheter och organisationer för att göra. Nämligen att de ska ta sitt ansvar och skydda den förföljda kristna minoriteten i Irak.

Jag skulle mycket gärna vilja höra Nuri Kino och NN diskutera frågan om mänskliga rättigheter och kolonialism. När är det legitimt för omvärlden att ha synpunkter på ett annat lands lagar? När har omvärlden rätt att ha synpunkter på minoriteters villkor? Vad tycker NN om situationen för romerna i Ungern, Italien och Rumänien? Är allt frid och fröjd? Eller är det läge för lite kolonialism?

Om att "markera" mot gaybröllop

2010-04-27T16:07:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Ni har väl inte missat DN:s etikettexpert Magdalena Ribbings eleganta bemötande av en frågeställare som ville "markera" mot gaybröllop? Jag citerar frågan och svaret i sin helhet:

Fråga: Vi har blivit inbjudna till ett så kallat "gaybröllop" på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?

Svar: Det bästa är att du tackar nej. Din man kan ju gå på bröllopet utan dig. En bröllopsgäst som har behov av att som du skriver, markera sin ståndpunkt mot den aktuella vigseln, gör bäst i att avstå från att närvara.

Du har din uppfattning och den har du rätt till. Men de två som ingår sitt lagliga äktenskap ska också respekteras, liksom svensk lag ska respekteras. Och då bör inte den med en syn motstridig den som manifesteras i denna vigsel närvara.

Så tacka vänligt nej, skriv eller säg att du är förhindrad, och låt din man som såvitt jag förstår av ditt mejl är mer tidsenlig och tolerant, gå ensam på bröllopet. Det är både korrekt och rimligt i denna situation. Det är inte heller sårande för dessa två som gifter sig att du är frånvarande. Vem vill ha en protesterande gäst på sitt bröllop?

Oavsett vad du skulle säga eller göra för att som du vill, markera din ståndpunkt ,skulle det framgå att du är emot vigseln, och då ska du inte heller närvara. Man måste inte gå på ett bröllop, till skillnad från vad många tror. Man har sin fulla rätt att tacka nej. Gör det.

Magdalena Ribbing

Hon kunde visserligen gärna haft lite mer is i magen och besparat sig insinuationerna. Här ligger några läsarkommentarer på inlägget.

Prideparad i East London, Sydafrika

2010-04-23T16:12:00.001+02:00

av TOR BILLGREN

Bild från Afrikagrupperna, Sydafrika

Från Viktoria Olaussons blogg:

I lördags arrangerades East Londons första Prideparad! [...] Plakaten framförde budskap som ”Att våldta mig kommer inte att förändra mig” med referens till flera fall av våldtäkt särskilt riktade mot lesbiska, och ”Min syster är gay men hon är fortfarande min syster”.

Läs hela inlägget: Modig marsch i East London. Och om någon har missat mitt OBS-inlägg om antihomosexualitet i Afrika, så ligger det här.

Kommentarer på text om kardinalfel: 2

2010-04-19T08:35:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Min text om kardinal Bertones uttalande om homosexualitet och pedofili har mötts av kommentarer. Här kommer den andra, författad av Anders Piltz, professor emeritus i latin och dominikanerpräst i Lund:

Vatikanens statssekreterare kardinal Tarcisio Bertone, som vet mer om fotboll än om sexologi, har gjort ett uttalande om homosexualitetens roll i de så kallade pedofilskandalerna inom kyrkan. Vatikanens presstalesman sade i torsdags att kyrkliga myndigheter inte har någon kompetens att uttala sig om psykologi och medicin. Så sant.

De trista fakta som ligger till grund för Bertones utspel är tillgängliga på nätet (Vatican Information Service). Alla anmälningar mot präster går till den lokala polisen och samtidigt till Troskongregationen i Rom. Där har man under 2001-2010 behandlat 3000 anmälningar (rörande 0,7 procent av det katolska prästerskapet i världen). En tiondel rör pedofili, alltså sex med barn före puberteten. Resten gäller så kallad efebofili, övergrepp på ungdomar i tonåren eller däröver. I sextio procent av fallen är offren av samma kön som förövaren.

Jag överlåter åt sexologerna att bedöma dessa uppgifter. Men jag tror inte att Tor Billgrens anklagelser mot kyrkan för att mörka fakta (under de tankeväckande rubrikerna ”Katolikhyllan. Lögnen blir svar”) bidrar till ett vettigt samtalsklimat.

Publicerad i Sydsvenskan den 18 april 2010

Mitt svar:

Det är glädjande att Anders Piltz och Vatikanens presstalesman markerar avstånd från kardinal Bertones uttalande om homosexualitet och pedofili genom att fastställa att ”kyrkliga myndigheter inte har någon kompetens att uttala sig om psykologi och medicin”. Tänk om den hållningen kunde vara begynnelsen på en mer nyanserad och vetenskapligt förankrad syn på homosexualitet från Vatikanens sida.

Nu är det är inte bara fotbollstokiga kardinaler som uttalar sig utanför sin kompetens. Jag har t.ex. ofta förundrats över en vändning i självaste katekesen, där kyrkan förklarar att homosexuella handlingar är fel, bland annat för att de inte har ”sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet” (punkt 2357). Vad vet kyrkan om detta? Den gamla leken med skruvar och muttrar är välkänd, men varifrån kommer idén om att det skulle saknas känslomässig komplementaritet i homosexuella sammanhang? Det är just den typen av huvudlösa spekulationer som lägger grunden för samtalsklimatet Anders Piltz beklagade i söndagens tidning.

Kommentarer på text om kardinalfel: 1

2010-04-19T08:12:00.007+02:00

av TOR BILLGREN

Min text om kardinal Bertones uttalande om homosexualitet och pedofili har mötts av kommentarer. Här kommer den första, författad av Bengt Malmgren, läkare och katolik i Stockholm:

Bertones uttalande var olyckligt då det kunde tolkas som att homosexuella som grupp är mer benägna för pedofili än folk i allmänhet. Det finns inga vetenskapliga bevis för detta. Bertones kommentar hänförde sig till de undersökningar som gjorts av prästers sexuella övergrepp på minderåriga – Där överväger homoerotik. I John Jay-undersökningen från USA som publicerades 2004 konstaterades t.ex. att 80% av offren var pojkar.

Tor Billgren, jag tycker du gör ett kardinalfel när du drar ut så mycket slutsatser ur ett lösryckt uttalande. Det skall absoluut inte ses som att frågan om övergreppen nu är utredda. Katolska kyrkan är bara i början av den processen. Påven har dock oförtjänt fått bära hundhuvud för mycket av Katolska kyrkans misslyckande. Han är en av dem som nu verkligen tar tag i problematiken. Jag skriver om detta mycket på min blogg.

Postades i kommentarfältet till inlägget Ödesdigert kardinalfel

Mitt svar:

Hej Bengt M

1. Det är vanligt att dra automatiska paralleller mellan företeelsen man-som-förgriper-sig-på-pojkar och fenomenet homosexualitet. Du verkar inte göra det, men jag vill ändå understryka att dessa paralleller inte på något sätt är en självklarhet. Se t.ex. Mark E. Pietrzyks studie Homosexuality and Child Sexual Abuse: Science, Religion, and the Slippery Slope

[T]he homosexual male is sexually attracted to masculine qualities whereas the heterosexual male is sexually attracted to feminine characteristics, and the sexually immature child’s qualities are more feminine than masculine.

2. Antalet manliga offer tycks för övrigt pendla avsevärt. Du talar om 80%, Anders Piltz talade om 60% i gårdagens Sydsvenskan. Hur kan två seriösa studier skilja sig så oerhört från varandra?

3. "Katolska kyrkan är bara i början av den processen", skriver du. Just det. Och det är ju därför det är vansinnigt och mycket anmärkningsvärt att en av Vatikanens mest inflytelserika personer spekulerar om dess utgång. Allt sökande efter sanningen måste vara förutsättningslöst och oberoende. Att bestämma sig för ett svar på förhand sänder ut obehagliga och oseriösa signaler.

Men det tycks vi ju vara överens om...

Ödesdigert kardinalfel

2010-04-16T07:24:00.004+02:00

av TOR BILLGREN

Det finns ingen anledning att förvånas över den inflytelserike kardinalen Tarcisio Bertones utspel i veckan om att övergreppsskandalerna inom den katolska kyrkan kan förklaras med homosexualitet. Det är en pseudovetenskaplig klyscha som kommer att upprepas så länge det finns desperata människor som behöver skjuta undan uppmärksamheten från sig själva med irrbloss.

Vad det däremot finns det anledning att oroas och uppröras över – särskilt om man är katolik – är att Vatikanen genom Bertones uttalande har avhänt sig möjligheten att komma till botten med sina problem. Igen. För om kyrkan varit ärlig i sitt uppsåt att reda ut övergreppen och nedtystandet av dessa, hade den startat en förutsättningslös och oberoende utredning. Nu har den istället bestämt sig för svaret på förhand. Och det är ett oerhört märkligt tillvägagångssätt om man är på jakt efter sanningen. Men det kanske inte heller är meningen att den ska komma fram.

Publicerad i Sydsvenskan den 16 april 2010

_________________________________________
Andra medier

DN: Kardinal: Länk pedofili-homosex

DN: Gayrörelse rasar mot uttalanden om pedofili

Dagen: Biskopen satsar all sin tid på öppenhet

Dagen: Skandalen har skakat oss katoliker

Antihomosexualitet i Södra Afrika

2010-04-14T13:59:00.000+02:00

av TOR BILLGREN

Radiomanus: Inslag till OBS i P1

I december förra året greps två män i Malawi i södra Afrika för att de hade genomfört en äktenskapsceremoni mellan varandra. I Senegal har det senaste året flera gravar till homosexuella skändats. I Sydafrika utsätts lesbiska för så kallade korrektionsvåldtäkter i de fattiga kåkstäderna. Och det senaste året har ett lagförslag i Uganda om skärpta straff för homosexuella handlingar uppmärksammats och kritiserats runt om i världen, för att det innehåller långa fängelsestraff och till och med dödsstraff. Men det här är bara toppen av ett isberg av antihomosexuella attityder i Afrika – något Tor Billgren i Kapstaden har studerat närmare:

Jag var i Botswana förra veckan och det var först i planet dit, när jag bläddrade i guideboken, som jag förstod att homosexualitet är olagligt i landet, och straffas med minst sju års fängelse om man tas på bar gärning. Inte ens i Botswana alltså – ett land som betraktas vara ett demokratiskt och ekonomiskt mirakel i Afrika och som är kontinentens minst korrupta – inte ens där råder en nyanserad och vetenskapligt förankrad syn på homosexualitet.

Enligt en opinionsundersökning från 2007 från The Pew Institute i Washington ligger de afrikanska länderna i botten när det gäller tolerans gentemot homosexualitet. Allra värst är det i Mali, där 98 procent procent av befolkningen anser att homosexualitet inte ska accepteras av samhället. Och Etiopien, Nigeria, Kenya, Senegal, Tanzania och Uganda kommer tätt efter.

Och i vissa länder, som Uganda och Malawi, går det alltså från dåligt, till sämre. Varför det just nu då? Det finns flera orsaker. Framförallt handlar det om att homosexualiteten börjar bli synlig i samhället. Homosexuella har de senaste åren börjat ta sig ton och kräva rättigheter. Och denna ökade synlighet, orsakar en negativ reaktion. Människor som inte ens kände till fenomenet, sätter sig på tvären och protesterar mot konstigheterna.

Men det handlar också om att den kristna högern i Europa och USA har förlorat matchen om äktenskap och synen på homosexualitet på hemmaplan – och därför lägger sin energi på regioner där grogrunden för antihomosexuella stämningar redan är god, som Baltikum. Och Afrika, där homosexualitet inte bara anses vara mot Guds skapelsetanke – utan även oafrikanskt.

Denna typ av mission har varit tydligast i Uganda, där det i mars 2009 arrangerades en antihomosexuell konferens med flera prominenta kristna personligheter från USA, som föreläste om homosexualitetens fördärv. Det lagförslag som publicerades några månader senare bär otvetydiga drag av amerikansk högerkristen antigayretorik.

Slentrianmässigt är det lockande att tro att de antihomosexuella värderingarna också hänger samman med dålig utbildning och fattigdom. Och så är det säkert på många håll, men när jag föreslog det för en homosexuell vän som studerar medicin i Zimbabwe, skakade han på huvudet.
– Det är tvärtom, sa han. För ju mer utbildad och framgångsrik man är, desto mer förväntas man passa in i de zimbabwiska sociala strukturerna och normerna.

Ett vanligt grepp i den afrikanska debatten om homosexualitet är att skylla på kolonialismen. De antihomosexuella aktivisterna hävdar att homosexualitet är ett utlopp för europeisk dekadens. Att det är ett oafrikanskt fenomen som de vita kolonisatörerna smittade kontinenten med.

Det komiska – eller vad man nu ska säga – är att gayaktivisterna också åberopar kolonialismen. De hävdar att det är de anti-homosexuella strömningarna som är ett kolonialt arv, eftersom de formella förbuden mot homosexualitet i länder som Zimbabwe och Uganda infördes först i och med britternas lagstiftning.

Och mycket kan man anklaga kolonialismen för, men knappast för att ha uppfunnit varesig homosexualitet eller homofobi. Varhelst det finns människor finns det homosexualitet. Varhelst det finns machokultur, patriarkala strukturer och stark social kontroll, finns det homofobi.

Det stora undantaget på kontinenten är Sydafrika. Attityderna är visserligen generellt dåliga – 64 procent av befolkningen avvisar homosexualitet enligt undersökningen från Pew-institutet, men det finns ett starkt juridiskt och konstitutionellt skydd. Landet införde som femte i världen äktenskap för homosexuella år 2006.

Det är alltså inga europeiska hbt-organisationer, biståndskommittéer eller FN-organ som kan förändra de negativa attityderna i Afrika. Utan just Sydafrika. Genom att stå upp för landets konstitution och försvara och förklara den utåt, kan Sydafrikas ledare visa att det ryms fler synsätt inom ramen för vad som är afrikanskt.

En som föregått med gott exempel i sammanhanget är ärkebiskop emeritus Desmond Tutu, som satt hela sin trovärdighet och hjältestatus på spel, genom att försvara homosexuellas rättigheter utifrån sin kristna övertygelse.

Det återstår för landets politiska ledning att uppvisa samma mod.

President Jacob Zuma hade chans att ta upp Ugandas antigaylag under sitt statsbesök i mars, men avstod, trots påtryckningar från människorättsorganisationer.

Sänt i OBS i P1 det 14 april 2010

"Homotolerans leder till acceptans mot barnhandel"

2010-04-13T12:13:00.015+02:00

av TOR BILLGREN

Ruben Agnarsson är igång igen. Igår skrev han en ledare där han hävdade att personer som begår övergrepp inom "gayvärlden" visas särskild hänsyn inom media, jämfört med t.ex. katolska präster. Han blir väl bemött i kommentarspåret, samt på bloggarna Helds HBT-nyheter, Trollhare och Mer vänster i Uppsala.

Idag drämmer han till med ett blogginlägg där han drar parallellen att tolerans för något han kallar "homosexuell livsstil", leder till acceptans för övergrepp på barn.

Thailand är kanske det land i världen där den homosexuella livsstilen är mest accepterad. Är det bara en tillfällighet att barnsexhandel och utnyttjande av barn sker helt öppet i landet?

Ja ni hör... Just att homosexuella skulle vara mer benägna att acceptera övergrepp är en antihomosexuell kliché som han har kört med tidigare, bland annat mot mig. I början av mars valde han att missförstå en bokrecension jag skrivit, och överöste mig med insinuanta och förolämpande anklagelser, som jag fick ödsla flera värdefulla arbetsdagar på att nästla mig ur.

Så den här gången tänker jag inte lägga någon tid på Agnarsson. Bara ett inlägg. Jag kunde inte låta bli att kommentera hans oerhört selektiva intresse för övergrepp och riskmiljöer. Den här kommentaren postade jag på hans blogg vid 11.45-snåret idag:

Debatten om övergrepp är viktig, gunås. Ändå lägger du din energi på perifera företeelser som katolska kyrkan om något du kallar "homosexuella miljöer". Varför har jag aldrig sett Världen Idag skiva om det verkliga problemet när det gäller övergrepp mot barn - nämligen Familjen? DÄR har du den överväldigande majoriteten av övergrepp och våldtäkter. DÄR har du den verkliga högriskmiljön för barn och ungdomar.

___________________________________
Uppdatering

Kl 12.44 fick jag ett mail om att ovanstående kommentar var publicerad, och den syntes också på Agnarssons blogg.

Kl 12.45 fick jag ett mail om att kommentaren var UNpublished. Oh, om man finge vara en fluga på väggen på Världen Idag-redaktionen :-)

Kl 13.07 kommer Ruben Agnarsson med det häpnadsväckande uttalandet i kommentarspåret här nedan, att min kommentar "publicerades av misstag två gånger på Världen idags hemsida" och att den ena därför togs bort. Det är inte sant. Min och K Rosenqvists kommentar publicerades samtidigt kl 12.44. Sedan togs min snabbt bort. Möjligen för att publiceras samtidigt som Agnarsson skrivit ett svar till den. Om Agnarssons version skulle stämma, dvs att den ena av mina kommentarer togs bort, borde ju den andra vara kvar, inte sant? Men så här ser det ut bland kommentarerna på Agnarssons blogg kl 13.23:

Varför, varför, varför måste Agnarsson fara med osanningar beträffande en så oerhört trivial sak? Det är tragiskt och skamligt.

Kl 15.33 postar jag ett Twitterinlägg där jag länkar till denna blogpost med texten: "Här ligger bloggkommentaren som @varldenidag inte ville publicera, och som dess VD ljög om"

Kl 15.46 postar Agnarsson en kommentar här nedan där han meddelar att min kommentar kommit upp på Världen Idags hemsida (15.45 enligt tidsangivelsen på sajten). Bra. Av någon märklig anledning är den dock inte publicerad i diskussionen jag postade den i, utan en annan. En annan märklig detalj är att den är kopierad från denna bloggen, något jag kan se eftersom jag i den version jag postade till Världen Idag hade stavat fel till Familjen (skrev Faniljen). Nåväl. Det behöver inte betyda något annat än teknikstrul till följd av många reaktioner på huvudlösa texter. Jag vill fortfarande vara den där flugan på redaktionsväggen.

16.07 Ruben Agnarsson når den absoluta botten genom att kopiera och klistra in ett gammalt utslitet och flerfalt vederlagt debattinlägg där han anser sig bevisa homorörelsens dolda pedofila agenda.

Så gör man, mina vänner, om man till varje pris vill undvika diskussionen om skandalerna inom den katolska kyrkan, som i nuläget har nått så evinnerligt djupt att den också vidrör världens mäktigaste kristne ledare personligen. Distrahera med något annat! Avled uppmärksamheten! Skyll på någon annan! För varje steg chefredaktör Felicia Svaeren för Världen Idag framåt, dras tidningen tre steg bakåt av Ruben Agnarsson. Det är tragiskt att bevittna.

Om antigayattityder i södra Afrika

2010-04-13T07:27:00.005+02:00

av TOR BILLGREN

Jag var i Botswana förra veckan, ett land som betraktas vara ett demokratiskt och ekonomiskt mirakel i Afrika, och som är kontinentens minst korrupta.

Därför blev jag uppriktigt förvånad när jag på flyget dit bläddrade i guideboken och slog upp kapitlet om Gay & Lesbian Travellers och fann att homosexuella handlingar är kriminella i landet, och bestraffas med minst sju års fängelse...

De senaste åren har de starka antihomosexuella attityderna i Afrika aktualiserats genom bland annat gripanden i Malawi, en grym antigaylag i Uganda, likskändningar i Senegal och korrektionsvåldtäkter i Sydafrika. Under veckan kommer jag att tala om detta i OBS i P1, manuset kommer även att publiceras här på bloggen.

Även i Sydafrika är attityderna alltså generellt negativa, i alla fall statistiskt sett. Men på det individuella planet är toleransen hög. Jag och min partner har aldrig haft några problem med att leva öppet som ett par. Inga av våra vänner (och bland dem finns boer, zuluer, sotho, tsonga, färgade, engelsmän, kongoleser, kamerunianer, xhosa, kenyaner, zimbabwier, batswana, norrmän och belgare) har problem med homosexualitet, och vi erkänns som ett par i alla sammanhang. I det här inlägget skriver jag utförligare om attityderna och villkoren för homosexuella i Sydafrika.

...och här ligger några bilder från Botswana-resan.

Ytterligare en republikan som kommit ut som gay

2010-03-10T07:12:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

I början av veckan kom den republikanska delstatssenatorn Roy Ashburn ut ur garderoben, skriver QX. Han har utmärkt sig för sin antihomosexuella hållning och var en av "de politiker i Kalifornien som propagerade för Proposition 8. Ett lagförslag som när det röstades igenom i en folkomröstning över en natt avskaffade möjligheten för samkönade par att ingå äktenskap".

Jag frågar som min bekante Fredrik: Finns det över huvudtaget några heterosexuella republikanska politiker?

Världen Idag och Ugandas dödsstraffsförslag

2010-03-10T07:00:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Ugandas förslag om ny s.k. Anti-Homosexuality Bill har debatterats och kritiserats internationellt, bland annat för att den föreskriver dödsstraff och långa fängelsestraff.

I en artikel den 5 mars skrev Världen Idag att förslaget bland annat handlar om "att införa dödsstraff för vissa homosexuella handlingar, däribland övergrepp mot barn och handikappade". Men läser man lagförslaget finner man att det sträcker sig längre än så och att dödsstraff även föreslås i sammanhang som inte har med övergrepp att göra. Bland annat om en av de inblandade har hiv eller är "serieförbrytare" (se paragraf 3 i länken ovan).

Hur ska man tolka tidningens utelämnande av detta? Varför inte vara tydlig med att förslaget om dödsstraff även gäller homosexuella handlingar som inte är kopplade till övergrepp?

Nytt tonläge

2010-03-05T17:56:00.008+01:00

av TOR BILLGREN

Här är senaste turen i debatten mellan mig och Ruben Agnarsson. Tonläget är, tack och lov, ett annat än tidigare:

Jag menar inte att Tor Billgren är likgiltig inför övergrepp och oförmögen att sätta sig in i våldtäktsoffers situation. Däremot var det i högsta grad rimligt med ett tydligt avståndstagande i hans recension från tanken att barnet upplevde våldtäkten som något positivt.
Kanske vi är vi till och med överens om att RFSL har varit otydliga i sin inställning till pedofili och att det tyvärr fortfarande finns de i organisationen som vill arbeta för att detta ska accepteras?
Min ursprungliga ledare handlade om en brittisk rapport om att vuxenvärldens aggressiva sexualisering är destruktiv för barnen. På detta svarar Billgren att "barn upptäcker sin sexualitet tidigare än vuxenvärlden inser". Hur vet han det?
Slutligen skulle det vara intressant att veta vad Billgren tycker om RFSL:s reklamkampanj "Happy hunting".

Mitt svar:

1.
Tack för klargörandet om att du inte menar att jag ”är likgiltig inför övergrepp och oförmögen att sätta sig in i våldtäktsoffers situation”. Jag skulle naturligtvis kunna fråga varför du i så fall skrev det från början – men låt oss släppa det och gå vidare.

2.
För mig är en själva ordet ”våldtäkt” något negativt i sig ("våld" kan aldrig vara positivt). Den scen jag beskriver i Eli Levéns bok innehåller inte ordet våldtäkt, utan det är min tolkning av vad som sker. Genom att i recensionen välja att beskriva samlaget som just en våldtäkt anser jag att jag har tagit ställning på ett sätt som inte borde kunna missförstås.

3.
Vi är överens om att RFSL har varit otydliga i sin inställning till pedofili. Det har jag också påpekat på min blogg och i direkta diskussioner med dig. Det råder fullständig transparens kring detta. RFSL omtalar det ju till och med på sin egen webplats.

Det kan förstås inte uteslutas att det finns människor inom RFSL som arbetar för en mer tillåtande syn på pedofili idag. Det kan inte heller uteslutas att det RFSL har pedofiler bland sina medlemmar. Detta gäller dock för alla organisationer, församlingar och föreningar.

4.
Jag har inget belägg för mitt påstående om att barn upptäcker sin sexualitet tidigare än vad vuxenvärlden inser. Men jag har en känsla av att situationen som skildras i den gamla Just D-låten ”Vart tog den söta lilla flickan vägen?” är ganska typisk. Oavsett om barnen upptäcker sexualiteten före eller efter vuxenvärlden förstår, är det viktigt att vuxenvärlden är redo att möta barnens frågor och beteenden beträffande sexualiteten. Och det var just detta RFSU:s projekt handlade om.

5.
Jag har inte sett Happy Hunting-kampanjen och hittar den inte på nätet. Eftersom jag inte har sett sammanhanget har jag svårt att uttala mig. Om man bryter ut själva devisen och bedömer den för sig, håller jag med om att den är onödigt polariserad och objektifierande.

Vad jag däremot hittar är den Dagens Media-artikel du hänvisar till i din artikel. Där framgår det att du utelämnat förlängningen av Kristina Ramstedts resonemang, där det framgår att hon vänder sig mot att kampanjen cementerar maktstrukturer mellan könen:
- Vi vill ha ett jämlikt samhälle och då kan vi inte stå bakom en kampanj som stärker maktstrukturen mellan män och kvinnor i samhället, säger hon.

Var det inte något snarlikt er gästbloggare Jakob E:son Söderbaum talade om som något positivt i sitt inlägg av den 3 mars? De traditionella strukturerna, könsmönstren och rollerna mellan män och kvinnor…? [Här borde jag i versionen jag postade på Agnarssons blogg ha infogat en tydlig smiley :-) för att understryka att frågan är skämtsamt ställd med glimten i ögat.]

6.
Trevlig helg.

Stenström avslöjar sanningen om Livets Ord och Världen Idag

2010-03-05T13:20:00.007+01:00

av TOR BILLGREN

Om jag ska tillåta mig spekulera varför Ruben Agnarsson är så snarstucken och konfliktsökande just nu, skulle jag tro att förra chefredaktören Carin Stenströms avslöjande om tidningens relation till Livets Ord spelar viss roll. Världen Idag har alltid med näbbar och klor förnekat att församlingen har en särställning på tidningen. Stenström förnekade det själv under sin tid på som chef. Men på Emanuel Karlstens blogg igår publicerades en kommentar där hon förklarar att Livets Ord av olika orsaker har "större grepp över tidningen än vad aktieinnehavet motiverat".

När tidningen startade fanns en ekumenisk bredd i redaktionen och på tidningen som successivt har tunnats ut. En klar majoritet av de anställda, framför allt på de ledande posterna, tillhör Livets Ord. Man kan konstatera att tidningens vinnande slogan om att vara en oberoende och ekumenisk tidning knappast längre används.

Avslöjandet visar att redaktionsledningens ständiga förnekande av att Livets Ord har en särställning på tidningen är – om inte lögnaktiga så åtminstone grovt vilseledande.

Som så många gånger tidigare vill jag i sammanhanget understryka att det inte är fel av en tidning att ha band till en församling. Och en församling får naturligtvis ha hur många tidningar den vill. Men självklart måste det råda fullständig transparens kring detta. Om man gör anspråk på trovärdighet, det vill säga.

Om Spartacus, barnsexhandel och pedofilmotioner

2010-03-05T11:46:00.008+01:00

av TOR BILLGREN

I kommentarfältet till det här inlägget har Bengt Held bemött Ruben Agnarssons käpphästar beträffande RFSL och homosexualitet med fakta och klockren argumentation. Det är mycket viktig läsning, så jag tar mig därför friheten att publicera Bengts kommentarer i eget inlägg:

* * *

Spartacusguiden.

Det du skriver här har flera bemött så du tycks ha svårt att acceptera ny information men jag skriver rättelsen trots det. Om inte annat för övrigas skull.

"Det räcker inte med att en FN-rapport och att svenska Rädda Barnen kritiserat rörelsen för att deras turistguide Spartacus vägledde pedofiler till ställen i Thailand som erbjöd barnsexhandel."

Din skrivelse och dina antydningar är försåtliga och vidriga.

Jag har själv en Spartacusguide från början av 1990-talet då blev debatt i Sverige om den.

Först måste det förtydligas att det inte är RFSL som ger ut Spartacus. Det har människor förklarat för dig men du låtsas inte om det. Det är ett tyskt privat företag som ger ut boken, uppdaterad i en ny version varje år. Det är en mycket bra guide, om än inte helt aktuell för vissa länder. Boken innehåller visserligen en del bilder av lättklädda män men inte värre än en del som visas i vanliga tidningar i Sverige.

Det som startade debatten om Spartacus var att boken hade vissa ord för att förtydliga vilken typ av publik ställen hade. Ett sådant var "Young clientel", ett annat "Old clientel", Även om det främst var bögar på stället, eller både bögar och lesbiska etc.

Young clientel (YC) tolkade vissa som att det var barn och unga tonåringar på ställena. Det var helt fel tolkning. Ett av ställena som fick YC var gaydiscot 4:an i Malmö. Ett ställe som jag besökte nästan varje helg i flera år på 1990-talet. Det var aldrig några minderåriga där. Däremot många i 20-25-årsåldern. YC hade inte något med barn att göra utan visade att det ofta var unga vuxna där.

Jag har också snackat med många bögar om Spartacusguiden. Det har aldrig varit någon som sagt att den innehåller ställen för att träffa barn.

Sedan blev det anklagelser om att guiden innehöll info om ställen i Thailand med barnprostituerade. När RFSL fick reda på det så drog men tillfälligt in guiden från sin bokhandel i Stockholm i avvaktan på utredningen. Det visade sig vad jag vet att vissa av ställena i Thailand var tvivelaktiga men det var typ en en tiondels promille av alla ställen i guiden. Därefter kontaktades det tyska förlaget för att få bort de tvivelaktiga ställena.

RFSL hanterade alltså situationen helt rätt och försökte inte undanhålla något eller bagatellisera problemet.

Det här ger en helt annan bild än du försöker förmedla Ruben. Eller hur?

Bengt

* * *

"Barnsexhandel"

"Inte heller med att en av Sveriges mest prisbelönte grävande journalister, Nuri Kino, upptäckte öppen barnsexhandel på RFSL:s hemsida."

Återigen försöker du försåtligt få det till att RFSL ansvarar för handel med barn på sin hemsida. Fakta är att RFSL har en chatt. Där kan folk få kontakt med varann. Men RFSL har givetvis inte något ansvar för om folk använder chatten för brottsliga syften. Annat än att man då får avstänga dem om man får reda på det.

RFSL tar idag entydigt avstånd från sex med barn yngre än 15 år. Det är inte tillåtet att söka kontakt med minderåriga på chatten. Tvärtom informeras det om att vederbörande riskerar att polisanmälas.

Det som hände i "barnsexhandelsskandalen" var att folk låtsades vara minderåriga och snabbt fick svar från flera intresserade. Men sånt wallraffande har man testat även på chatter med främst heterosexuella och där blev resultaten densamma. Någon som låtsades vara en 13-årig flicka som sökte sex fick snabbt svar av ett 10-tal män. Men det vore lika fel att anklaga den senare chatten för barnsexhandel som att rikta samma anklagelse emot RFSL.

"Det räcker heller inte med att RFSL:s tidigare ungdomsordförande dömdes för utnyttjande av barn"

Han fick givetvis lämna föreningen direkt när det blev avslöjat, men det berättade du inte. Och om du reagerar för vad han gjorde, vad ska du då inte säga om att tusentals efter tusentals katolska präster blivit avslöjade att haft sex med barn. Men en bög i RFSL är väl värre för din del än tusentals katolska präster som är heterosexuella eller låtsas vara det i sitt hyckleri.

Bengt

* * *

Övrigt

"att ett remissvar till justitiedepartementet från RFSL på 1980-talet förespråkade pedofili"

Nej, det gjorde man inte. RFSL hade attityden att det nog var alright med sex mellan vuxna och unga tonåringar i purberteten om det var "frivilligt". Helt oacceptabelt givetvis men det handlade inte om att legalisera sex med förpubertala barn.

"eller att RFSL haft en underavdelning som hette Pedofila arbetsgruppen"

Det var inte någon underavdelning, de hade en brevlåda i RFSL-lokalen. Helt omdömeslöst givetvis men någon formell koppling till RFSL hade de inte.

"och att man öppet diskuterat att accepterande på RFSL:s årskongress."

Återigen sprider du försåtliga antydningar. Sant är att någon till en RFSL-kongress i början på 1990-talet motionerade om att RFSL borde jobba även för pedofiler. Eftersom det är fri motionsrätt kunde väl ingen i RFSL stoppa den motionen. Men det du inte berättar är att ca 99 % av kongressombuden röstade nej till motionen, många var, med rätta, mycket engagerade i debatten och fördömde motionen.

"och författaren Pål Hollenders upptäckt att personer inom RFSL hade en dold agenda för att få pedofili accepterat, trots att man officiellt tagit avstånd från pedofili, viftas lättvindigt bort."

Jag har talat med hundratals bögar och bisexuella män om sex. Det har aldrig någonsin varit någon som sagt sig vara intresserade av sex med barn. Det betyder givetvis inte att det inte existerar pedofiler bland homosexuella. Men det gör det även bland heterosexuella. Även bland heterosexuella medlemmar i Socialdemokraterna, Moderaterna eller för den delen Kristdemokraterna är en del pedofiler. Det vore besynnerligt annars.

Att hänvisa till rykten är problematiskt. Om någon skulle säga att de talat med folk från tidningen Världen idag som officiellt fördömer pedofili men där många som jobbar på tidningen i smyg gillar pedofili skulle du Ruben acceptera det som argument?

Jag skulle kunna skriva mycket mer men det har nästan redan blivit för mycket.

Världen idag är engagerad emot antisemitism. Tidningen fördömer, med rätta, de antydningar och spekulationer, Aftonbladets organförsäljningsartikel är ett tecken på det, om att judar beter sig sämre än andra och skyddar varann.

Det hade varit synnerligen positivt om du då inte själv ägnade dig åt samma retorik mot homosexuella som antisemiterna har mot judar. Men det är väl att hoppas på för mycket.

Bengt

Mönstret upprepar sig

2010-03-05T10:40:00.008+01:00

av TOR BILLGREN

Jag är inte det minsta förvånad över Ruben Agnarssons senaste påhopp på mig. Precis samma sak har hänt förr och är något man måste vara beredd på när man som jag – inte bara under många år har granskat Världen Idags retorik – utan också avslöjat flera skandaler på tidningen. Som när jag 2007 upptäckte att tidningen försökte smussla undan och hymla bort att förre näringslivsredaktören plötsligt lämnat sin tjänst. Eller när jag 2008 avslöjade att tidningen råkat publicera en antisemitisk debattartikel, författad av en känd nationaldemokrat.

Förra gången Agnarsson attackerade mig var i september 2008, då han i en nyhetstext valde att totalt misstolka och förvrida ett radioreportage jag gjort om de katolska inslagen i romanen/filmen "Brideshead Revisited". Syftet var att undergräva min trovärdighet som journalist och olämpligförklara mig som medarbetare till Människor och Tro, bland annat att för att jag här på bloggen "gör propaganda för en homosexuell livsstil". Här nedan ligger följetongen som följde i tidningen och på bloggen:

Världen Idag hämnas med lögn

Genmäle i Världen Idag

Epilog

Det har alltså hänt förut efter exakt samma mönster som nu. Och det kommer att hända igen så länge jag har fräckheten att granska och kritisera Världen Idag.

Är Agnarssons ståndpunkt om min person rimlig?

2010-03-05T10:27:00.008+01:00

av TOR BILLGREN

Idag kommenterade Ruben Agnarsson min replik på hans blogg. Notera att jag inte använde ordet "bemötte", eftersom han valde att bortse från essensen och frågorna i repliken. Här kommer hans text:

Tor Billgren har inte bara skrivit två twitter-kommentarer och en bokrecension. Föreslår att han räknar alla kritiska och nedsättande blogginlägg där mitt namn nämns som han haft de senaste åren - om de nu går att räkna.
Billgrens svar visar att det är helt meningslöst att försöka föra en seriös debatt om RFSL:s relation till pedofili, barnsexhandel och barnporr med Billgren.
Det räcker inte med att en FN-rapport och att svenska Rädda Barnen kritiserat rörelsen för att deras turistguide Spartacus vägledde pedofiler till ställen i Thailand som erbjöd barnsexhandel.
Inte heller med att en av Sveriges mest prisbelönte grävande journalister, Nuri Kino, upptäckte öppen barnsexhandel på RFSL:s hemsida.
Även när tidningen Stockholms Fria upptäckte barnporr på QX Qruiser och gjorde iakttagelsen att ansvariga såg mellan fingrarna på detta, är det inte något som QX ska stå till svars för.
Och författaren Pål Hollenders upptäckt att personer inom RFSL hade en dold agenda för att få pedofili accepterat, trots att man officiellt tagit avstånd från pedofili, viftas lättvindigt bort.
Den brittiska regeringsrapporten som varnar för att barn far illa av det översexualiserade samhället är heller inte något att ta notis om.
Det räcker heller inte med att RFSL:s tidigare ungdomsordförande dömdes för utnyttjande av barn, att ett remissvar till justitiedepartementet från RFSL på 1980-talet förespråkade pedofili, eller att RFSL haft en underavdelning som hette Pedofila arbetsgruppen och att man öppet diskuterat att accepterande på RFSL:s årskongress. Inte heller att tunga RFSL-profiler som Nils Hallbeck, Stig-Åke Pettersson och Kjell Rindar försvarat en pedofil livsstil.
Att påpeka alla dessa uppenbara faktauppgifter förvandlas i Tor Billgrens föreställningsvärd till lögner, svartmålning och svammel. Att påpeka en välgrundad verklighet omvandlas i Billgrens ögon till att omgivningen demoniserar och sprider insinuationer.
Kanske har den här debatten ändå klargjort en sak: skillnader i hur man ska se på ett övergrepp på ett barn. I Dagens Nyheter hösten 2002 försvarade sig en av de dömda pedofilerna i den Västsverige-härva som Världen idag avslöjade, med att de utnyttjade barnen i själva verket uppskattade övergreppen. Den retoriska cirkelbevisningen blir att pedofili inte är pedofili och att övergrepp inte är övergrepp.
Om det är utgångspunkten upphör möjligheten till att föra en vettig diskussion.

Och här är mitt svar:

1.
Nej, det går antagligen inte att räkna alla gånger jag haft anledning att kritisera ditt sätt att skriva om homosexuella, homosexualitet och homorörelsen. Har jag varit orättvis? Har kritiken varit obefogad? Tål dina texter inte granskning? Du får gärna komma med exempel på var jag gått över gränsen.

2.
Allt du skriver om i din kommentar har vi tragglat förut. Jag har antigen vederlagt eller satt dina påståenden i relevant sammanhang många gånger tidigare på min blogg (se länk för exempel). Det tjänar ingenting att klippa och klistra in argument och motargument från fyra-fem år gamla debatter och låtsas som att de är nya. Det kanske roar dig, men det roar inte mig.

3.
Nu handlade ditt ursprungliga blogginlägg främst inte om RFSL, utan om mig, något som du försöker ducka från med dina sedvanliga, disparata uppräkningar om RFSL.

Därför frågar jag igen, eftersom jag inte fick något svar: Är det Världen Idags ansvarige utgivares ståndpunkt, att Tor Billgren inte känner sympati för offer för övergrepp? Att Tor Billgren är "oförmögen att sätta sig in i de drabbades situation". Är det din uppriktiga slutsats utifrån vad jag skriver? Var i så fall vänlig och redovisa konkreta belägg. Jag passar på att slunga ut frågan till övriga läsare också. Är Agnarssons ståndpunkt om min person och människosyn rimlig?

Ett år sedan Konferensen i Kampala

2010-03-05T07:49:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Det var den 5 mars 2009 som den antihomosexeulla konferens i Kampala inleddes, som resulterade i Ugandas förslag till ny Anti Homosexuality Bill. Lagförslaget föreslår långa fängelsestraff och till och med dödsstraff för homosexuella handlingar.

Flera prominenta amerikanska kristna ledare deltog och talade på konferensen, bland annat Don Schmierer, som är styrelseledamot för Exodus International. Jag uppmärksammade konferensen redan den 6 mars och har skrivit om den och andra liknande exempel i Expo och Expressen. Men allra bäst översikt ger Box Turtle Bulletin med denna kronologi:

Slouching Towards Kampala: Uganda’s Deadly Embrace of Hate

Replik på angrepp i Världen Idag

2010-03-04T18:34:00.009+01:00

av TOR BILLGREN

Igår skrev Världen Idags VD Ruben Agnarsson en bloggpost om mig med rubriken Ingen sympati för barnen. Här är min replik, som postades på hans blogg idag klockan 18.57 svensk tid.

* * *

1.
Ruben A, du har läst två Twitterkommentarer och en bokrecension. Ur detta drar du slutsatsen att jag har en människosyn som gör att jag inte upprörs över barnpornografi och barnsexhandel. Varför väljer du att dra en så drastisk slutsats? Varför väljer du att tolka en medmänniska på det absolut värst tänkbara sättet? Vad finns det för andra exempel i min karaktär eller i mitt arbete som pekar i den riktning du föreslår? Att jag är "oförmögen att sätta [mig] in i de drabbades situation". Jag är mycket nyfiken på dina belägg och exempel. För det måste finnas något mer än två Twitterkommentarer och en bokrecension. Annars hade du aldrig slungat ur dig en sådan grovt förolämpande, sårande och allvarlig anklagelse.

2.
Jag avfärdade din artikel i raljerande tonläge på Twitter för att jag har bemött exakt samma påståenden så många, många gånger tidigare. Och det vet du, för du har själv debatterat på min blogg.

Jag motsätter mig självfallet inte att någon kritiserar RFSL och RFSU (jag har själv kritiserat RFSL på min blogg). Det jag reagerar mot är när kritiken baseras på lögner, okunskap och avsiktliga vantolkningar. Det är precis vad dina skriverier om RFSL (och RFSU) genomsyras av. Du har till exempel påstått att RFSL bedriver koppleriverksamhet och barnsexhandel via sina hemsidor. Du har påstått att RFSL propagerar för pedofili.

3.
RFSU:s projekt om barns sexualitet handlade naturligtvis inte om att tillfredsställa ”vuxnas krav på gränslös sexualitet” eller att vilja skapa en tillåtande attityd mot övergrepp mot barn. Barn upptäcker sin sexualitet tidigare än vuxnenvärlden inser och syftet med projektet var att förbereda vuxna på barns frågor och beteenden som rör sexualiteten, istället för att bemöta dem med utskällningar och skamvrå. Projektet handlade i grund och botten om att förhindra övergrepp mot barn. RFSU skrev ”Ett barn som är drottning/kung över sin egen kropp och har mötts med öppenhet vid frågor om sexualitet är troligen mer benäget att berätta om det blivit sexuellt utsatt på något vis.” Varför är detta dåligt? Varför måste detta misstolkas, Ruben?

4.
RFSL och Qruiser kan inte belastas för att människor missbrukar kommunikationsmöjligheter som de ställer till förfogande. Man kan inte heller belasta Telia för att skumraskaffärer görs upp på telefon, eller Posten för att människor skickar stulna pengar i brev. Faktum är att RFSL och Qruiser med sina övervakningsfunktioner gör betydligt mer för att hindra spridning olagligheter och exploaterande material än vad Posten och Telia gör. Vill vi ha mer kontroll i samhället? Ökad övervakning av telefon- och internettrafik? Uppsprättning av post? (Mer här)

5.
Eli Levéns bok handlar om en kille som överlever tillvaron genom att vända underläge till överläge. Han omvandlar förnedring till styrka och kontroll. Det framgår om man läser hela recensionen.

Denna tankemodell torde inte vara främmande för en person som bekänner sig till kristendomen, eftersom religionen i grunden just bygger på ett övergrepp – det värsta tänkbara: den långsamma döden på korset – som övergår i triumf och frälsning. Levéns bok är i stora drag en religiös allegori med paralleller till historien om S:t Sebastian. Framförallt är det fiktion. En roman. Den beskriver överlevnadsstrategier. Att jag tycker att det bra gjort, betyder inte, som du naturligtvis förstår, att jag anser att våldtäkter är något positivt.

Lästips: Om Kapstaden i QX

2010-03-03T13:06:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Missa inte Jon Voss formidabla Kapstaden-reportage på qx.se. En mycket bra genomgång av stadens kultur- och nöjesliv ur hbt-perspektiv.

Bokrecension: Eli Levén - "Du är rötterna..."

2010-02-22T07:45:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

Eli Levén
”Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats”
Norstedts

”Vad finns det för svar inuti mig”, frågar sig Sebastian när han förlorar oskulden över badkarskanten åt en av sin brors kompisar under vad som rent juridiskt är en våldtäkt. Men Sebastian ser det inte så. Han inser istället att han tycks ”bära på något andra vill åt”. Är han utvald?
'
Eli Levéns (f. 1984) debutbok verkar vara en minnesskrift över denne Sebastian. I prologen beskriver en röst hur han står bunden vid ett träd som helgonet med samma namn, halvnaken och genomborrad av pilar – ett motiv som de senaste tusen åren eller så har varit ett populärt motiv för konstnärer och författare som velat skapa antydningar om kärlek mellan män. Som i Thomas Manns ”Döden i Venedig” och Evelyn Waughs ”En förlorad värld”.

Eli Levéns Sebastian är en pojktransa, som till viss del verkar vara formad efter författaren själv. När vi möter honom dansar han omkring ”som en fjäril genom sin mammas vardagsrum klädd i en av hennes klänningar”. Han sminkar sig slampigt, sniffar, super, knarkar och har sex med okända män. Kryssar omkring i en stereotyp gayvärld och spelar med i det rigida sexspelet på bastuklubbar och pissoarer. Hoppar av skolan.

Men så inleder han en passionerad och vacker relation med den formellt heterosexuelle Andreas. Killar är inte hans grej, förklarar han gång på gång – men det råder inga tvivel om att han verkligen älskar Sebastian. De utforskar varandras kroppar, dansar tango på hustak och reser till Paris.

Samtidigt känner Sebastian hur något växer inom honom. Något som ibland blommar ut i form av den ståtliga och självsäkra kvinnan Ellie och som Sebastian drömmer om att en dag utvecklas till fullt ut.

”Du är rötterna…” är en bländande vacker liten bok, omsorgsfullt frammejslad med poesi som gör att man känner karaktärernas närvaro på ett påträngande konkret sätt. Andreas har auberginemuskler, hans hårbotten ”luktar av mat och sockrigt fett”, skrevet som ”pannkakssmet”. ”Sängen är våt och luktar surt kött, rostbiff.” Barndomsskildringarna får mig att tänka på fotografen Preben Holsts examensutställning ”The Last of Summers”, där han skildrade barn/ynglingar i gränstrakterna mellan oskuld och lust (KHM i Malmö, december 2008). Tonåren bubblar av håkanhellströmsk och naiv livsbejakelse. Det fula, slampiga och torftiga upphöjs till något vackert och oemotståndligt, och det uppstår paralleller till Gus Van Sants film ”På drift mot Idaho” (1991). Precis som filmen genomsyras boken av den erotiska laddningen mellan bögen och heterokompisen – en laddning som sällan är ömsesidig, och kanske just därför ofta uttrycker sig som en besatthet. Det finns knappast någon homosexuell som inte någon gång har drömt om att förföra (eller ännu hellre: bli förförd av) någon av sina straighta (eller hemligt bisexuella) vänner. Och när det väl sker, ackompanjeras det av pukor och basuner. Ett underbart exempel är Allen Ginsbergs dikt ”Many Loves”, som handlar om hur Kerouac och gänget efter en lång festnatt sover över hos en bekant. Ginsberg hamnar i en tältsäng med den sköne Neal Cassady och ligger stelt och balanserande på sin sida, livrädd för att råka nudda den åtrådde. Men så händer det oerhörda: Neal lägger sin arm över Allens bröst och viskar ”Draw near me”…

Och det är en viskning som också susar genom ”Du är rötterna…”. Martyren S:t Sebastians brott var att han inspirerade ädla romare att överträda gränsen till det förbjudna: att konvertera till kristendomen. På samma sätt drar romanens Sebastian med sin blotta natur till sig hockeygrabbar och machokillar och låter dem viska i hans öra.

Men Eli Levén framställer inte det maskulina som något önskvärt eller idealt. Tvärtom, överläget finns ständigt hos den veke Sebastian, som omvandlar sin låga position till styrka. Han får på käften av en nazikille – men blir tacksam: ”han har gett mig en glimt av hans själ”, tänker han medan blodet forsar ur näsan. Våldshandlingen blir ett uttryck för något sårbart och mjukt. Det passiva mottagandet blir att ha kontroll.

Gustave Moreau: S:t Sebastian. "Helgonets händer är precis bakom huvudet och armbågarna pekar ut från kroppen som om han knyter ett band kring sin skalle. Som Rambo. Hans ögon är skräckslagna."

Sebastian och Andreas är representanter för en ny generation. En ny mänsklighet, för vilken aidshysterin, homofrigörelsekampen och den slentrianmässiga aversionen mot homosexualitet ligger begravd i historien. Sebastian underkastar sig inte normerna i gayvärlden, han utnyttjar dem till något eget. Andreas låter sig inte hindras i sin kärlek till Sebastian för att han råkar vara kille, utan utforskar den förutsättningslöst och skiter i att omvärlden tror att han är bög.

Slutet är gåtfullt. Sebastian är borta och superkvinnan Ellie vankar av och an i en lägenhet med resårmadrass och vattenkokare på golvet. Har hon alltså äntligen blommat ut och lämnat sebastianskalet bakom sig? Tänkbart. Men det kan också vara tvärtom. Att det är Ellie som är avlägsnad från Sebastian och att han har lämnat henne där i lägenheten. Intervjun med författaren i första numret av tidningen Mums (oktober 2009) ger antydningar i den riktningen. Och helgonet dog ju heller inte av pilarna, utan levde vidare.

En annan intressant detalj i Mumsartikeln är att huvudpersonen där har namnet Alex. Visst det kan ha varit för att hålla parallellen till S:t Sebastian hemlig. Men det kan också tyda på att helgonallegorin är en sen efterkonstruktion – en slumpmässig upptäckt av gemensamma beröringspunkter. Jag vill att det ska vara så.

Publicerad i Sydsvenskan den 22 februari 2010

______________________________________
Andra recensioner

Svenska Dagbladet
Destruktiv och ömsint Eli Levén
Paulina Helgeson

Helsingborgs Dagblad
Kroppsvätskornas höga visa
Jenny Högström

Tidningen Kulturen
Heteradelfo heter ett osynligt syskon som bor i mig
Crister Enander

Bokhora
Johanna Karlsson

Kulturnytt
Känslan huvudperson hos Eli Levén
Marie Lundström

Lilla O
En av vårens debutanter
Lilla O

Expressen
Johan Hilton

Aftonbladet
Helgon och hora
Viktoria Jäderling

Bengt Martin avlider. Eli Levén debuterar.

2010-02-21T08:43:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Bengt Martin 1933 - 2010.

I går kväll rapporterade TT Spektra följande:

Författaren Bengt Martin har avlidit i Stockholm efter en tids sjukdom.

Vid sidan av sitt författarskap är Martin känd som skådespelare och inte minst som en stark förespråkare för homosexuellas rättigheter.

Hans mest kända verk är "Sodomsäpplet" och de böcker han skrev med och om sin väninna Sonja Åkesson.

Bengt Martin blev 76 år.

Nyheten om Bengt Martins död kommer helgen innan Eli Levéns fantastiska debut "Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats" utkommer. Sverige förlorar en av sina mest betydelsefulla bögförfattare. Ur askan stiger en ny. Jag recenserar Levéns bok i morgondagens Sydsvenskan.

_____________________________________
Läs mer om Bengt Martin på Jan Magnussons blogg, i Dodo Parikas "HBT i litteraturen" och framförallt i antologin "Bögjävlar", där Roger Wilson medverkar med ett mycket fint hyllningsbrev till den bortglömde Bengt Martin.

”Jag är inte mindre macho än någon i en tajt tröja med tatueringar och oljefläckar.”

2010-02-19T14:32:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Glömde att tipsa om Rakel Chukris briljata text om konståkaren Johnny Weir i Sydsvenskan igår.

Just konståkning är en av få sporter som har tänjt på den stereotypa manligheten. Komedifilmen ”Blades of glory” från 2007 var en satir över de pråliga dräkterna och dramatiska gesterna. Men det är fortfarande få som öppet vågar kritisera idrottsvärldens förväntningar på heterosexuella hjältar. Amerikanske Rudy Galindo, som tog VM-brons i konståkning 1996, har beklagat att hans idrottsprestationer skymdes av att han kom ut som homosexuell.

När det gäller Weir har de öppna gliringarna länge haglat. Kanadensaren Elvis Stojko, tidigare konståkare, menar att herrarnas konståkning borde utmärkas av ”styrka, maskulinitet, fokus”.

Han har också applåderat den kanadensiska konståkningsorganisationens ambition att inför OS göra sporten mer macho för att locka till sig hockeypubliken.

Hockeypubliken, ja ni läste rätt. Weir kom sexa i herrarnas korta program i natt. Den ständige Plushenko vann förstås. Här i Sydafrika sänds inte OS i public service-tv, så jag missar allt. Tyvärr.

Bengt is back

2010-02-17T21:31:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Idag är Helds HBT-nyheter tillbaka. Bengt har i samarbete med flera bloggläsare rett ut trasslet som uppstod i lördags, då någon kapade sajten.

Positiv utveckling på Världen Idag

2010-02-15T16:45:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Det pågår onekligen en positiv utveckling på Världen Idag. Den 10 februari skrev chefredaktör Felicia Svaeren en ledare med rubriken Utbildning behövs - inte bara om hbt, som handlar om att Migrationsverkets tjänstemän bör få utbildning om olika minoriteters villkor i hemländerna:

Migrationsverket ska nu storsatsa på hbt-utbildning, enligt Dagens Eko i måndags. Alla som arbetar med asylärenden, ska få ökad kunskap om hbt-personer genom bland annat rollspel. Detta är bra. Om man i ett ärende missar, eller inte förstår, vad det innebär för en homosexuell att leva i ett land där man riskerar att bli dödad för sin sexuella läggning, kan det uppenbart få förödande konsekvenser. Det är därför inte en dag för tidigt med denna utbildning.

Nu är bara frågan: när kommer utbildningen för att öka Migrationsverkets kunskap om kristna minoriteter och konvertiter? Man skulle kunna tycka att verket behöver en omfattande utbildningssatsning också när det gäller dessa. På verkets presstjänst säger man att någon sådan utbildning troligen inte finns.

Svaeren visar att det är möjligt att skriva om villkoren för hbt-personer respektive kristna utan att sätta dem i motsatsförhållande till varandra. Det har tidigare aldrig gjorts i tidningen. För några år sedan hade det istället skapats rubriker typ Myndighet påtvingar anställda homosexpropaganda, eller Migrationsverket köper indoktrineringskurs av gaylobbyn. Det nya tonläget är lovande och mycket välgörande för den svenska debatten, som behöver seriösa, konservativa röster.

Det stormar hos Karlsten

2010-02-15T14:42:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Det har seglat upp ett storbråk i kommentarfältet på Emanuel Karlstens blogg. Det handlar bland annat om den eviga frågan om Livets Ords inflytande på Världen Idag, Livets Ord i allmänhet, förra Världen Idag-chefredaktörens hastiga försvinnande, samt det vanliga käbblet mellan de båda tidningskonkurrenterna.

Notera särskilt Siewert Öholms tonläge. Han kallar Karlsten magsur, rädd, konspiratorisk spionchef med besserwisserkomplex och "sittande på ett elfenbenstorn". Dagens chefredaktör Elisabeth Sandström kallar han stalinist (sic!). Och upprepar beskyllningen (sic!).

Som kommentar till pratet om kopplingen mellan Världen Idag och Livets Ord som förekommer i tråden, repriserar jag ett inlägg från den 13 februari 2009:

Världen Idag och förnekandet av det uppenbara

På sin blogg idag spelar Siewert Öholm upp den berömda Bagdad Bob-charaden som går ut på att förneka att Livets Ord och Ulf Ekman har en särställning på Världen Idag.

Ekman är styrelseordförande för tidningen, flitig annonsör, ledarskribent, ofta förekommande nyhetsstoff och har till och med nominerats till ärkebiskop på ledarsidan. Så fort samfundet eller Ekman hamnar i blåsväder eller granskas i media rycker Världen Idag ut i blint försvar, t.ex. när Upsala Nya Tidning refererade till intern ekonomisk kritik (oktober 2007), eller efter en granskning i SVT-programmet Existens (mars 2007). Världen Idag ägnar mycket utrymme åt att granska och kritisera andra religioner, samfund och församlingar, men har aldrig skrivit ett kritiskt, granskande eller ifrågasättande ord om Livets Ord eller Ekman.

Jag säger inte att per automatik behöver vara fel med starka band mellan tidningar, samfund och enskilda individer – bara man är öppen och ärlig med det. Det finns inget komprometterande med att ha med Livets Ord att göra, vilket verkar vara tidningens märkliga premiss varje gång saken aktualiseras. Världen Idag skulle vinna mycket i förtroende av att sluta förneka det uppenbara.

I en kommentar på sin blogg ställer Karlsten samma fråga:

Medan Dagen flera gånger granskar och avslöjar oegentligheter inom pingströrelsen kan jag inte minnas att jag sett en enda granskande artikel av Livets ord i Världen idag. Visst måste du [Öholm] hålla med om att det skulle vara märkligt? Och visst måste det vara så att jag bara har missat en sådan artikel?

Det skulle vara så oerhört intressant att få ett svar.

________________________________________
Världen Idag-chefredaktören Felicia Svaerens kommentar till diskussionen på Emanuel Karlstens blogg ligger här: Karlstens blogg

Indien öppnare än Ryssland

2010-02-15T09:51:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Sydsvenskan har de senaste dagarna bjudit på två intressanta texter om gayfilmer. I kulturdelen skriver idag David Isaksson om den "mest populära" filmen i Ryssland just nu, komedin "Ödets kulor", av blondinskämthumorgruppen Nasja Russia (ej ännu på nätet):

[...]

I ”Ödets kulor” finns en sketch där töntiga gaydemonstranter vid Röda torget blir bortjagade av polis. Filmen förutsätter att publiken sympatiserar med polisen.

Samtidigt har Ryssland fått sin första film om drag queens. ”Lustigkurrarna”, som den heter, har inte varit någon publikframgång, men den har visats på biografer runt om i landet. I ”Lustigkurrarna” dricks det mer vodka än i någon annan film med gaytema och man gör klart att det fanns transvestiter även under Sovjettiden. Att filmen gått på bio utan att ungdomsorganisationer eller kyrkan protesterar kan ses som ett tecken på ökad tolerans i Ryssland. Men ”Ödets kulor” gör tydligt att det kommer att dröja länge innan vi ser gaydemonstrationer på Röda torget.

Saker och ting är sig likt i det ortodoxa Ryssland med andra ord. Hur är det i Indien då? I gårdagens utrikesdel berättade Mikael Bergstrand att Bollywood tar sitt stora homosteg i maj:

Homosexualitet betraktas fortfarande som synd och perversion av en majoritet av Indiens befolkning. Den som öppet går ut med sin läggning stämplas som social paria och löper stor risk att utsättas för våld.

[...]

Den indiska filmindustrin, som är (ö)känd för sin sexualkonservativa syn även när det gäller kyssar mellan män och kvinnor, släpper i maj den första kommersiella indiska rullen någonsin som skildrar ett kärleksförhållande mellan två män.

Regissör Sunjay Sharma är en av landets mest lovande, och hans bror Kapil Sharma, som spelar huvudrollen, tillhör toppskiktet av den nya generationen Bollywoodstjärnor. Filmen heter ”Dunno Y ... Na Jaane Kyun” (Vet inte varför) och handlar om en manlig modell som åker till Bombay för att söka lyckan och där träffar en man som han blir förälskad i. Filmen har redan väckt stor uppmärksamhet genom den med indiska mått mätt mycket vågade filmaffischen, som visar Kapil Sharma och hans motspelare i naken omfamning.

Huvudrollsinnehavaren är medveten om filmens sprängkraft, men fruktar inte den historiskt sett så stränga indiska censuren.

– Jag tror att Indien är moget för en sådan här film nu. Under inspelningarna koncentrerade jag mig på att skildra min karaktär som en verklig människa, långt bort från den förlöjligande karikatyrbilden av homosexuella, säger Kapil Sharma till Times of India.

[...]

Jag är förstås mycket nyfiken på båda filmerna. Kanske främst den ryska. Populistisk antihomosexuell propaganda i kombination med blondinskämt - det är nästan för bra för att vara sant.

Bengts blogg hackad?

2010-02-15T09:35:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Jag noterar att Bengt Helds blogg är saboterad av någon som kallar sig Sverigedemokraterna. Inte för att jag tror att det verkligen är SD som ligger bakom den osofistikerade och groteska attacken, men så länge de står som avsändare, förväntar jag mig ändå någon form av officiell dementi från partiet.

Jag har ingen aning om hur man återställer en blogg efter en sådan attack och kan inte ge några råd till Bengt. Någon annan som vet? Backup är förstås alltid bra.

Primitiv argumentering om hbt i försvaret

2010-02-10T08:08:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

I sitt senaste Action Alert uppmanar den kristna antigayorganisationen American Family Association (AFA) sina medlemmar att protestera mot Barrack Obamas planer på att häva förbudet för hbt-personer att tjänstgöra i försvaret. Argumenteringen är underbart primitiv. Här kommer mailet i sin helhet. De göttigaste delarna i fetstil:

Obama's new military: Gays showering with straights

Tell Congress not to overturn ban on homosexuals in the military
February 8, 2010

Dear Tor,

Gays showering with straights? Absolutely.

If President Obama, congressional Democrats, and homosexual activists get their wish, your son or daughter may be forced to share military showers and barracks with active and open homosexuals who may very well view them with sexual interest.

Talk about creating a hostile work environment for people who practice normative sexuality!

As former General Colin Powell observed in 1993 (before bowing to pressures of political correctness), "...it would be prejudicial to good order and discipline to try to integrate gays and lesbians in the current military structure."

He compellingly argued against the completely bogus comparison between race and sexual preference: "Skin color is a benign, nonbehavioral characteristic. Sexual orientation is perhaps the most profound of human behavioral characteristics. Comparison of the two is a convenient but invalid argument."

Here are some important facts:

* Both the American Legion and the Veterans of Foreign Wars (which includes four million vets) have come out strongly against overturning the ban, with the VFW calling it a "new social-engineering project."

* More than 1,160 retired admirals and generals strongly oppose the change, saying that overturning the ban would "undermine recruiting and retention, impact leadership at all levels, have adverse effects on the willingness of parents who lend their sons and daughter to military service, and eventually break the All-Volunteer Force."

* Richard H. Black, the former chief of the U.S. Army's criminal law division, citing numerous "criminal reports document[ing] serious offenses being committed frequently by homosexual GIs," calls the ban "an essential element of military discipline" which "must be retained."

* Overturning the ban will likely preclude advancement and promotions for officers and chaplains who do not publicly affirm homosexual behavior, essentially ending their military careers.

If we do not insist that the ban on homosexual military service be retained, our military will no longer be the place America's families want to send their best and brightest young men and women.

Take Action

Email your representative and senators urging them to oppose the repeal of the ban on homosexuals in the military.

Det är häpnadsväckande att människor med miljoner och åter miljoner dollars att röra sig med för att skapa opinion inte kommer längre än tvålen-i-duschen-argumentet. AFA:s kampanjsida ligger här: Gays in the military - bad for America.

Avslöjande om exgay-terapin

2010-02-04T15:29:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

Jag vill rekommendera en briljant artikel av Patrick Strudwick, som publicerades i The Independent i måndags. Han utger sig för att vilja bli botad från sin homosexualitet och wallraffar hos två ex-gay-terapeuter i London. Det blir en underbar resa kvasipsykologins och det kvalificerade charlataneriets fantastiska värld.

Här kommer ett utdrag ur en session med terapeuten "Lynne".

"Are you feeling quite lustful with the SSA [Same Sex Attraction]?" she asks. I reply that I am – but not just lust. In my last relationship, I say, I felt profound love towards my boyfriend. "That needs to be broken," she says. "There's a darkness that's very real that keeps you as its dog, but of course our God is more powerful than that."

Lynne's approach is two-pronged. She gives practical advice to intercept my sexual feelings towards men and, in keeping with Nicolosi's theories, delves into my past to search for my "wounds". These, she says, will explain why I turned to homosexuality.

She begins her wound hunt by asking about my family. I tell her that I have a close relationship with my parents and that they always gave me huge amounts of love, so I didn't understand why Nicolosi says that homosexuality is caused by inadequate parenting. "Well, there was something happening within your family dynamics that led to your depression," she says.

Lynne explains that people only identify as gay when they are already depressed. "There's a confusion, there's an anxiety, there's a lot of pain," she says. "Often the thought can be, 'Oh I'm confused about my sexuality so I must be gay'." She says that at the heart of homosexuality is a "deep isolation", which is, she says, "where God needs to be".

"Did you have a difficult birth?" she asks. No, I say. Why?
"It's just something I have noticed. Often [with homosexuality] it is quite traumatic, the baby was put into intensive care and because of the separation from the mother there can be that lack of attachment."

She moves on. "Any Freemasonry in the family?" No, I say, again asking her to elaborate. "Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA."

Next, she looks for self-esteem wounds. "I think you have some unhelpful thoughts about yourself, about who you are," she says. "What do you think about yourself? In the deepest part of you, in your stomach."

"I think I'm a good person," I reply. She wants more. "I think I am a determined person." Still not enough. "I think I've a lot to give."
"But do you like yourself?" she asks, becoming impatient.
"I think I'm a good person," I repeat.
"Yes that's different though from 'do you like yourself?' Deep underneath this there's other stuff we need to get to. I think you must have had quite a lot of bullying." No, I say. "There was no sexual abuse?" she asks, leaning in and squinting again. No, I repeat. "I think it will be there," she replies, dropping her voice to a concerned tone. "It does need to come to the surface."

And so, she prays for me again. "Father, we give you permission to bring to the surface some of the things that have happened over the years. Father, enable your love to pour into that place of isolation in that little boy, whatever age, we give you permission to go there, with your healing power and your light, go into those parts, open all the doors, and access each one with your light."

She looks up. I ask her again about this abuse. "I think there is something there," she says. "You've allowed things to be done to you." In the next session I ask if she thinks the abuse would have taken place within my family, because I can't remember it. "Yes, very likely," she replies.

The following session takes place on the phone as Lynne is abroad. This time, she focuses on the practical. She recommends that I distance myself from my gay friends and take up a sport such as rugby.

Frimurare, mobbing och sexuella övergrepp. Som ska avhjälpas medelst rugby. Den andre terapeuten Patrick Strudwick besöker talar om "the cannibalistic nature of homosexual sex" och suggererar fram erektion hos sin patient.

Artikeln bör definitivt läsas i sin helhet. Precis som Johan Hilton konstaterar i sitt klassiska wallraffreportage från Medvandrarna från 2004, orsakar samtalen djup förvirring. Strudwick talar till och med om att han känner sig skadad efter terapin:

The purpose of this investigation was to find out how conversion therapists operate. What I didn't expect was that I would learn how their patients feel: confused and damaged.

I began to constantly analyse why I found particular men attractive. Does that man represent something that's lacking in me? Do I want him because he looks strong which must mean I feel weak? Did something happen in my childhood? The therapists planted doubt and worry where there was none.

And the punchline: Terapin finansieras delvis av det brittiska skattefinansierade sjukförsäkringssystemet NHS. Häpp!

Artikel om homolagförslag raderad?

2010-01-29T16:41:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

Den Världen Idag-artikel om en "uppskjuten europeisk homolag" som jag skrev om igår har försvunnit från tidningens sajt. Jag kritiserade artikeln för att dess författare Jonas Adolfsson undanhöll vad det innebär för ett homosexuellt par om deras civilstånd inte erkänns i ett land.

Om artikeln har avlägsnats för sin selektiva skildring av verkligheten har tidningen agerat på ett imponerande och integritetsfullt sätt, som förtjänar ett ödmjukt erkännande. Även om jag gärna hade fortsatt den diskussion som hade inletts i kommentarfältet...

Samkönade par diskrimineras om deras civilstånd ej erkänns

2010-01-28T13:43:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Världen Idag gör allt för att framställa homosexuellas kamp för lika rättigheter som en underjordisk kuppverksamhet, orkestrerad av lömska och odemokratiska krafter, vars syfte är att föra världens hederliga medborgare bakom ljuset. Jonas Adolfssons språkbruk och antydningar i artikeln Europeisk homolag sköts upp i sista stund är ett bra exempel.

I övrigt har jag tre kommentarer:

1.
Citat:

- Det finns bra saker i rapporten, som att alla ska behandlas likvärdigt och inte diskrimineras. Men det finns också sådant som strider mot grundläggande friheter, säger David Fieldsend, lobbyist för den kristna organisationen Care for Europe.
Han är bland annat kritisk till rapportens förslag att alla Europarådets stater förväntas erkänna homosexuellt partnerskap.

Det är oerhört förvånande att man kan citera en lobbyist på ett så här okritiskt och oreflekterat sätt. Hur kan Jonas Adolfsson inte upptäcka att Frieldsend motsäger sig själv och att uttalandet är fullständigt ihåligt?

Först säger Frieldsend att det är bra att "alla ska behandlas likvärdigt och inte diskrimineras". Men sedan är han kritisk till att "alla Europarådets stater förväntas erkänna homosexuellt partnerskap". Detta är en formidabel motsägelse. För om ett land inte erkänner partnerskap har ett samkönat par inte samma rättigheter som ett heterosexuellt par i det landet. Parterna i det samkönade partnerskapet/äktenskapet anses vara ensamstående när de passerar gränsen. Det betyder att två av EU:s mest grundläggande rättigheter inte gäller homosexuella par - den fria rörligheten och rätten att bosätta sig var man vill. Och detta, mina vänner, är diskriminering. Ett klockrent exempel på att homosexuella inte behandlas likvärdigt. Och beviset på att David Frieldsend talar i nattmössan. Det är lågt av Världen Idag att okritiskt förmedla denna typ av billig propaganda.

2.
Citat:

- Adoption är inte är en rättighet för någon, adoptioner ska baseras på barnets bästa och en granskning av föräldrars lämplighet, säger David Fieldsend.

Adoption är visst en rättighet. För barnet! Det är en rättighet för barnet att ha två vårdnadshavare. Utan möjlighet att närståendeadopteras av sin biologiska förälders partner förnekas barnet den rättigheten.

3.
Citat:

Han pekar också på formuleringar som gäller hatuttalanden. Här används vaga referenser och uttryck som ”negativa attityder”.
- Vi är rädda att detta är ett försök att skapa lagstiftning som kriminaliserar yttrandefriheten. Att inte hålla med om någon annans åsikt skulle kunna bli ett brott, varnar David Fieldsend.

Här aktualiseras den eviga frågan om hatrott och hets. Är Frieldsend kritisk mot själva begreppet hatuttalande? Eller bara att homosexuella också skyddas av paragrafen? Är han för ett fullständigt avskaffande av hatbrotts- och hetslagar? Eller vill han bara att homosexuella hålls utanför?

Tragedier när homosexuella gifter sig straight

2010-01-27T17:03:00.007+01:00

av TOR BILLGREN

Idag skriver Dagen om Gayle Haggard, maka till den skandaliserade megapastorn Ted Haggard. Hon är aktuell med en bok om de senaste årens prövningar: Why I Stayed: The Choices I Made in My Darkest Hour.

Jag har två reflektioner kring Dagens artikel:

1. Återigen är det Haggards homosexuella "synd" som hamnar i fokus. Han "chockade en värld med homosexuella snedsprång", skriver reportern Kerstin Doyle. Men - som vanligt - inte ett ord om att han också använde narkotika. Borde inte det ha varit en värre chock? Nej, tydligen inte. Omoralen att ägna sig åt lagliga homosexuella handlingar, är en värre omoral än att använda olagliga preparat. Det är den bild Dagen ger genom sin rapportering.

2. Affären med Haggard sätter fingret på det vanliga fenomenet att personer med homosexuella känslor handlar emot sin orientering och gifter sig med personer av motsatt kön av religiösa eller sociala skäl. Det förvånar mig oerhört att Dagen inte problematiserar detta fenomen, som är upphov till tusentals tragedier runt om i världen varje år. Jag har skrivit om detta förr, och återpublicerar här nedan en text från den 22 november 2007:

Nyligen kom Faghag – en bok om kvinnor som älskar bögar av Linda Leopold. Den bästa delen av boken är reportagen från USA, där hon bland annat intervjuar Amity Pierce Buxton, 78 år. 1983 kom hennes man ut som homosexuell efter 25 års äktenskap. Hon upptäckte ganska snart att hon inte var ensam om den erfarenheten, och startade Straight Spouse Network för att stötta makor och makar i samma situation.

Att homosexuella gifter sig med någon av motsatt kön för att tillfredsställa familjen, kyrkan, samhället och förväntningarna är tyvärr ingen ovanlig företeelse, och oftast klarar den homosexuelle inte av att leva i lögnen. Resultatet blir oftast skilsmässa och splittrade familjer. I USA räknar man med att det finns ungefär två miljoner straighta kvinnor och män som är eller har varit gifta med homosexuella. Jag citerar ur boken:

Idag hjälper Straight Spouse Network runt sju tusen fruar och män. Fortfarande är kvinnorna i majoritet.[...] Genom åren har Amity personligen varit i kontakt med ungefär fjorton tusen straighta fruar och män, vilket enligt henne bara är en droppe i havet.
[...]
– Vi vill slippa se fler äktenskap mellan homosexuella och straighta under falska förutsättningar, som slutar i skilsmässa coh splittrade familjer. Men ännu viktigare: Vi stöttar dem av respekt för den mänskliga värdigheten och medkänsla med alla Guds barn! säger Amity.
[...]
– En av de saker som motiverade mig att starta Straight Spouse Network var att ha upplevt den kamp min ex-make genomled. Det var så ironiskt. Han försökte göra det rätta och fördärvades av det. Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma sak.
[...]
– Tror du att äktenskap mellan straighta och homosexuella kommer att försvinna i framtiden? undrar jag.
– Nej, men de kommer att bli ovanligare. Jag önskar att det inom en snar framtid inte kommer att behöva finnas några homosexuella i garderoben längre. Men det kanske är för mycket att hoppas på, säger Amity.
[...]
– Det långsiktiga målet är att påverka opinionen, säger Amity. Om två människor älskar varandra och vill bilda familj, och de råkar vara bögar eller lesbiska – låt dem göra det! Tillåt dem! Stötta dem! Gör det lagligt för dem att gifta sig och skaffa familj. Om ni inte gör det kommer det bara bli fler skilsmässor. Äktenskapet som institution kommer att försvagas snarare än stärkas. Att låta bögar och lesbiska ingå egna förhållanden och bilda egna familjer är stärkande – inte bara för äktenskapet som institution, utan för hela samhället.

Självklarheter, självklarheter, självklarheter... Ändå är detta utan tvekan en av de viktigaste texterna jag publicerat på Antigayretorik.

Världen Idag underminerar sitt arbete mot antisemitismen

2010-01-27T07:11:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Idag, på Förintelsens minnesdag, skriver Mats Tunehag en ledarartikel om att nazister och islamister förenas i sina antijudiska värderingar och konspirationsteorier. Det är en korrekt iakttagelse. Och när det kommer till antihomosexuella värderingar och konspirationsteorier, hade Tunehag och den konservativa kristenheten lätt och ledigt kunnat gå med i ringdansen tillsammans med såväl nazisterna som islamisterna. Men det är inte det den här texten ska handla om. Utan om retorik och verklighetsbilder.

Världen Idag är den tidning i Sverige som i störst utsträckning har främjat och hemfallit åt just den typen av konspiratoriska tänkesätt och logik som Tunehag kritiserar i sin artikel. Tidningen har givit utrymme för historierevisionister som Maria Hallman, som i sin bok Homosexualitet är synd beklagar att homosexuella uppmärksammas som offer vid minnesdagar för Förintelsen, eftersom nazismen enligt henne egentligen var en homosexuell rörelse. En vanlig antisemitisk konspirationsteori (som Tunehag angriper i sin text) är att judarna låg bakom Förintelsen. Hallman menar att De Homosexuella låg bakom... (Till hennes försvar kan man anföra att det inte är hon som uppfunnit denna teori. Hon hämtar den från den svenske domedagsteoretikern Pierre Enbert, som i sin tur hämtar den från Scott Lively och Kevin Abrams).

Tidningen har också vid upprepade tillfällen hänvisat till dr Paul Camerons bluffstudier om homosexualitetens fördärv. Han har hyllats som "sanningssägare och budbärare", och intervjuats. Vad som inte framgått i tidningen är att Cameron hämtat bekräftelse och inspiration för sina teorier om homosexualitet från bland annat Auschwitz' lägerkommendant Rudolf Höss.

Därtill har Världen Idag vid upprepade tillfällen angripit homorörelsen med lögner och konspirationsanklagelser, som till exempel:

# att RFSL har som målsättning att legitimera sex med barn.

# att RFSL bedriver barnsexhandel

# att RFSL-medlemmar har förtur till höga samhälleliga poster

# att homosexuellas emancipationskamp har destruktiva syften och hotar att fördärva hela samhället

# att opinionsarbetet för homoäktenskap närmast kan liknas vid bildandet av rasbiologiska institutet 1921.

Hur nära den högerextrema föreställningsvärlden och retoriken ligger den högerkristna, framgår av den nationaldemokratiska debattartikel som tidningen av misstag råkade publicera i augusti 2008. Den inleddes med ett antihomosexuellt resonemang som förts på tidningens ledarplats bara några veckor tidigare, men övergick sedan i antisemitiskt raljerande, något som tjänstgörande redaktör uppenbarligen inte upptäckte.

Jag försöker naturligtvis inte antyda att Världen Idag har något med nazism eller högerextremism att göra. Tvärtom, Världen Idag bedriver ett viktigt arbete mot antisemitism och rasism. Men detta arbete undermineras tyvärr av att tidningen samtidigt odlar och göder precis samma konspirationslogik och -retorik som ligger till grund för (bland annat) just antisemitismen.

_______________________________________
Mer om Förintelsens minnesdag:
Antijudiskt kräver agerande (Dagen)

Tror inte Tunehag på Guds straffdomar?

2010-01-24T15:38:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

Ingen har väl missat Mats Tunehags artikel om den amerikanske tv-pastorn Pat Robertsons uttalande om de jordbävningsdrabbade haitiernas djävulspakt. Det är intressant att notera hur Tunehag inte riktigt vet vilket ben han ska stå på i artikeln. Han vet att han inte kan försvara Robertsons uttalande eftersom det är perverst. Samtidigt tycks det vara i linje det med hans egen religiösa tro. Resultatet blir en text som säger emot sig själv flera gånger.

Han förklarar tydligt att Världen Idag inte har "anledning att försvara Robertson". Men att frågorna Robertson ställer är "väl värda att beakta".

Han sätter [...] Haitis situation i ett större sammanhang, inklusive kulturellt och religiöst. Robertson ställer den högst rimliga frågan om varför Haiti är så hårt drabbat och fattigt, när grannlandet på andra halvan av ön är tämligen välmående. Kan det även finnas andliga (religiösa) förklaringar?

Sedan slår han fast att "jordbävningen i sig inte är en följd av kulturella och religiösa faktorer". Hur kan han veta det? Tror han helt plötsligt inte på Bibeln? Tror han inte på berättelsen om Sodom och Gomorra? Tar han avstånd från Ruben Agnarssons varningar om att Sverige kommer att drabbas av katastrofer på grund av 2009 års äktenskapsbeslut? Och om han inte tror att jordbävningen kan vara ett resultat av Haitiernas påstådda djävulspakt, vad menar han i så fall med konstaterandet senare i texten att "det finns en andlig värld och att och att det finns konsekvenser för olika ageranden"?

Notera också Tunehags debattteknik i kommentartråden:

Tror ni - Chezuz och Jens - att Gud kan svara på bön? Jag har ingen aning om er trosuppfattning, ni kanske delar Hitlers, Stalins, Maos och Sturmarks världsbild – ateism. I så fall förstår jag att ni anser det otroligt och osant att vi lever i en värld med sådd och skörd, där handlingar kan få konsekvenser, som att exempelvis Gud kan svara på bön.

Så argumenterar endast den som
1. är desperat, eller
2. djupt ohederlig

USA och kusingiften

2010-01-18T15:52:00.004+01:00

av TOR BILLGREN

Via The Daily Dish.

Wallentin kommenterar Greens avhopp

2010-01-18T07:10:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Åke Green gjorde många besvikna när han hoppade av den föreläsning om böglobbyn, som skulle hållas inför den antisionistiska studiegruppen Aguéli nästa helg. "Ynkligt, Åke Green", är rubriken på förre NDU-ordföranden Andreas Wallentins intressanta och tänkvärda kommentar, som återfinns i sin helhet på sajten Nationell. nu:

Till Världen Idag säger han att han inte ”visste så mycket var inbjudan kom ifrån”. Lögn naturligtvis. Han visste att det var Aguéli som bjudit in honom och att det är Mohamed Omar som står bakom studiegruppen. När han konfronterades i media vågade han dock inte stå för att han skulle ”hålla föredrag för islamister och nationaldemokrater”, utan valde att skylla ifrån sig och rätta in sig i ledet.

Åke Greens beteende är beklagligt, men det är inte vår sak att döma honom. Däremot visar det hur starkt behovet är av det initiativ som Mohamed Omar har tagit. Vem hade för några år sedan kunnat tro att muslimer, kristna, nationalister och radikala vänstermänniskor skulle kunna föra en konstruktiv dialog med varandra?

Wallentin understryker också vikten av att dessa grupper samarbetar. För bara "så länge den kristna kyrkan är isolerad kan den aldrig bli ett hot [mot makten]."

Tyvärr verkar det finnas en grundsyn [bland kristna medier] som säger att vi till fullo skall bejaka de få beröringspunkter som vi har med det etablerade samhället, samtidigt som vi skall bortförklara de värden vi delar med andra grupper som beklagliga sammanträffanden.

Här sätter Wallentin fingret på något mycket intressant och viktigt. Det har länge varit hög tid för den konservativa kristenheten att ta ett ordentligt tag i frågan om die falsche Freunde i homofrågan.

_____________________________________
Relaterade texter
Mohamed Omars intervju med Åke Green

Min kommentar på M. Omars intervju med Å. Green

Åke Green föreläser för antisionistisk studiegrupp

Åke Green hoppar av föreläsning om gaylobbyn

De oheliga allianserna (Rakel Chukri)

Tipstack till Fredrik J.

Åke Green hoppar av föreläsning om gaylobbyn

2010-01-14T10:41:00.008+01:00

av TOR BILLGREN

Slutet gott för Åke Green och Världen Idag. Kort efter att jag postade mitt inlägg om att Green skulle föreläsa i Mohamed Omars studiegrupp Aguéli publicerar Världen Idag en artikel med rubriken Åke Green nobbar Mohamed Omar.

- Jag visste inte så mycket var inbjudan kom ifrån, utan fick en fråga om jag ville berätta om mina upplevelser i samband med rättegången, och tackade därför först ja att komma till Uppsala. Jag trodde att förfrågan berodde på att det fanns ett nyfiket intresse kring de här frågorna, säger Åke Green.
- När jag nu har satt mig in lite mer i vad Muhammed Omar står för och vilka han samarbetar med, har jag beslutat mig för att tacka nej till inbjudan. Rubriken för föredraget har de satt helt själva.

Åh, vad jag hade velat höra samtalet mellan Världen Idag och Åke Green. Åh, vad jag hade velat veta vad som hänt om jag inte hade bloggat om saken igår...

______________________________________
Uppdatering:
Nu har även Dagen skrivit om saken. Intressant att känna igen sina formuleringar...

"Haitierna hade pakt med jävulen"

2010-01-14T07:10:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

Byggnaderna i Port-au-Prince hade knappt sluta skaka innan kristenhetens vidrigaste gamar började kretsa över byggresterna och de desperata överlevarna. Här kommer den enormt inflytelserike tv-evangelisten Pat Robertsons kommentar om katastrofen på Haiti:

Something happened a long time ago in Haiti and people might not want to talk about. They were under the heel of the French, you know Napoleon the third and whatever. And they got together and swore a pact to the devil. They said 'We will serve you if you will get us free from the prince.' True story. And so the devil said, 'Ok it’s a deal.' And they kicked the French out. The Haitians revolted and got something themselves free. But ever since they have been cursed by one thing after another.

True story... Slavupproret mot kolonialmakterna var "en pakt med Satan". Mannen uttalar sig som en idiot, men följs av tiotals miljoner kristna över hela jorden (samtidigt som det naturligtvis också finns tiotals miljoner kristna som tar avstånd från honom). Antagligen tror han inte själv på vad han säger. Han har legat i framkant som pastor och entreprenör i tv-branschen sedan 60-talet och är mycket väl införstådd med mediets genomslagskraft och mekanismer. Han vet att den här typen av utfall orsakar enorm uppmärksamhet. Och det tjänar han naturligtvis på.

Det är inte första gången Robertson exploaterar lidande så här. Han har dragit paralleller mellan Katrinakatastrofen och aborter, och höll med kollegan Jerry Falwell när han anklagade homosexuella och feminister för att ha utlöst terrorattackerna den 11 september. Återstår bara att se om våra svenska religiösa företrädare väljer att uppföra sig lika illamåendeframkallande.

Åke Green föreläser för antisionistisk studiegrupp

2010-01-13T18:17:00.009+01:00

av TOR BILLGREN

Den 23 januari är pastor Åke Green inbjuden till wannabedissidenten Mohamed Omars studiegrupp Aguéli i Uppsala för att föreläsa om "kristendomens syn på homosexualitet, rättegången mot honom, och böglobbyns destruktiva inflytande i Sverige". Enligt sin webplats har studiegruppen hittills tagit upp ämnen som "sionismen, 911, den nya världsordningen, sufism, revisionism och judisk makt i Sverige." Gruppen "erkänner inte Israels rätt att existera" och mötena hålls på hemliga platser som man får reda på om man går med i e-postlistan Antisionisterna.

Bland de som hittills anmält sig till Åke Greens föredrag finns enligt evenemangets Facebook-sida personligheter som Ahmed Rami och förre ledaren för Nationaldemokratisk Ungdom, Andreas Wallentin.

Det hela verkar mycket intressant och jag utgår från att Världen Idag skickar en reporter. Redaktionen sitter ju till och med i samma stad.

_______________________________________
Mer att läsa:

Här kommenterar jag den intervju Mohamed Omar gjorde med Åke Green förra året, och här ligger min Expressenartikel om Greens antihomosexuella undervisning i Etiopien.

Tack till Fredrik J för tips.

Uppdatering 14 januari:
Åke Green hoppar av föreläsning om gaylobbyn

Bokrecension: HBT speglat i litteraturen

2010-01-07T07:28:00.002+01:00

av TOR BILLGREN

Dodo Parikas
HBT speglat i litteraturen
BTJ Förlag

Som uppvuxen på 70- och 80-talet eller tidigare är det lätt att känna igen sig i ”HBT speglat i litteraturen”. Särskilt när Dodo Parikas beskriver hur han som tonåring smög omkring mellan hyllorna på biblioteket i jakt efter böcker som kunde hjälpa honom begripa sina känslor för killar, och hur det kändes att ställa sig i utlåningskön med Bengt Martins ”Sodomsäpplet” i handen, för att få ”återlämningstiden stämplad i boken av tanten i lånedisken (som också jobbade på pastorsexpeditionen och kände mamma) och sedan med bankande hjärta cykla hem för att läsa”.

Parikas berör i boken hundratals romaner, biografier, fack- och ungdomsböcker som på olika sätt har HBT-anknytning och sätter dem i sammanhang med personliga kommentarer, utdrag ur recensioner och författarintervjuer. Det är ett omfattande, viktigt och imponerande kalenderbitarprojekt, som i sin sympatiska och personliga utformning även fungerar väl som sträckläsning.

Dodo Parikas (f. 1956) har en diger allmänjournalistisk bakgrund, men är också en veteran inom hbt-journalistik och -aktivism. Han har bland annat skrivit böckerna ”Frigörelse” (1981) och ”Öppenhetens betydelse” (1995) och arbetat för gaytidningar som Magasin Gay, Reporter och QX. 1979 var han en av de som ockuperade Socialstyrelsen (det vill säga satt i myndighetens trappa) i protest mot att homosexualitet klassades som sjukdom.

Som utgångspunkt för ”HBT speglat i litteraturen” använder han ofta den egna bokhyllan, som ”innehåller metervis med böcker om sex och kärlek mellan personer av samma kön”. Och han är noga med att understryka att urvalet är strikt personligt och subjektivt. I inledningen nämner han att han helt enkelt hoppat över författarskap som Thomas Mann, Karin Boye, Edith Södergran och Hjalmar Bergman. Och visst kan det vara en poäng att fokusera på litteratur som kanske inte är lika bestående som dessa giganter – de kommer ju att läsas i alla fall. Och visst är det omöjligt att inkludera ALL litteratur i ett sånt här projekt. Men att just exkludera författare som satt så stora avtryck i litteraturhistorien känns inte helt rimligt. Berättelserna om hur de behandlade det känsliga temat och hur det bemöttes av kritiker och omvärld får liksom inte fattas i en bok som har titeln ”HBT speglat i litteraturen”.

En annan svaghet, som känns trist att lyfta upp men som är alltför iögonfallande att utelämna, är de bedrövligt många korrfelen. Boken hade förtjänat ett mer uppmärksamt redaktörskap.

Men detta är mindre invändningar. Trots urvalsluckor lyckas boken förmedla åtskilliga insikter om de senaste hundra årens litteratur och attityder i homosexfrågan. De utförliga recensionscitaten speglar en kritikerkår (och i förlängningen ett samhälle) som långsamt bekantar sig med fenomenet homosexualitet. Men det är också överraskande att notera att den under prydare dagar så vanliga kritikerstrategin att helt sonika bortse från homotemat, även förekommer så sent som i recensioner av t.ex. Theodor Kallifatides ”Det sista ljuset” (1995) och Niklas Rådströms ”En handfull regn” (2007).

En frånkomlig egenskap hos identifikations- och frigörelselitteratur är att behovet av den avtar i takt med att samhällets attityder förändras till det bättre. Detta i kombination med Internets intåg, har gjort att mycket hbt-skönlitteratur har förlorat en central funktion hos läsarna. Idag behöver man inte längre smyga längs bibliotekshyllor med blossande kinder för att söka bekräftelse eller livbojar i en oförstående och fientlig omvärld. Idag hittar man likasinnade att dela erfarenheter och funderingar med efter en tvåminuterssökning på nätet. Här gör Parikas en viktig insats genom att påminna om att det finns gott om läsvärde och andra kvaliteter i hbt-litteratur, även bortom identifikations- och tillhörighetsaspekterna.

Han påminner också om att världen inte slutar i Sverige med sin – i alla fall på ytan – fina och toleranta hållning gentemot hbt-personer. En av bokens mest tankeväckande och hoppingivande passager, är när Parikas upptäcker understrykningar och anteckningar i sitt biblioteksexemplar av Eva Lejonsommars bok ”Att älska henne” (1995), av förlaget kallad ”den första svenska lesbiska relationsromanen”. Anteckningar som verkar vara översättningar – skrivna på arabiska. För många svenska bögar och flator må frigörelsen och kampen för lika rättigheter precis ha fullbordats. För andra ligger den fortfarande stadigt i startgroparna.

Publicerad i Sydsvenskan den 7 januari 2010

Humanisterna ska INTE vara samfund

2009-12-30T18:08:00.002+01:00

av TOR BILLGREN

Så har Förbundet Humanisterna för tredje gången fått avslag på sin ansökan om att få samfundsbidrag av staten. Förbundet menar att de har rätt till bidrag på samma villkor som t.ex. pingstkyrkan, muslimska församlingar och Katolska Kyrkan – men får nej med motiveringen att de inte är att betrakta som ett trossamfund.

Denna bidragskamp är en olycklig retorisk kullerbytta. För trossamfund är ju precis det Förbundet Humanisterna INTE ska vara. Genom att ständigt söka detta bidrag gör de sin position grumlig och signalerar att humanistisk livsåskådning bara är en tro bland alla andra, präglad av sin typ av vidskepelser och dogmer – att vetenskapen skulle vara ett Gudssurrogat och lärosätena vår tids tempel. Istället för att kämpa för att jämställas med religion borde Förbundet Humanisterna vara nöjda och stolta över att utgöra ett tydligt och konsekvent alternativ.

Publicerad i Sydsvenskan den 28 december 2009

2009 - - - Höjdpunkter och bottennapp

2009-12-28T10:00:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

Välkomna till årets Årets-lista. Innehållet sammanfaller delvis med den kronologiska genomgången i förra inlägget. Här ligger 2007 och 2008 års listor.

Årets mest förtalade
2009 var det 200 år sedan Charles Darwin föddes och 150 år sedan han publicerade sina epokgörande teorier i Om arternas uppkomst. Och den konservativa kristenheten utlöste som väntat en veritabel tsunami av lögnaktiga påståenden, avsiktliga förvanskningar och vantolkningar av hans person och teorier. Darwin utnämns till rasismens och nazismens fader och ansvarig för folkmord och krig. Den vanligaste tankevurpan är att de religiösa opinionsbildarna bortser från att Darwin var vetenskapsman och alltså presenterade teorier baserade på observationer, och istället behandlar honom som en ideolog som publicerade politiska visioner.

Årets antihomosexuella stjärnskott
Denna utmärkelse delas i år av den amerikanska BH-modellen Carrie Prejean och den svenske wannabe-dissidenten och Mohamed Omar. Prejean blev snabbt antygaylobbyns favoritpinuppa efter att hon gått miste om Miss USA-titeln för att hon, som de påstod, hade ”försvarat det traditionella äktenskapet” under tävlingen. Denna förföljelsemyt rasade senare.

Under året kom Mohammed Omar ut ur garderoben som diktaturslickande islamist, och har publicerat en mängd intervjuer med andra kvasidissidenter och haverister om livsåskådning, den judiska världskonspirationen, Stora Satan och – förstås – homosexualitet. I intervjun med Åke Green, fick vi t.ex. veta att "Homosexualitet [inte är någon] läggning. Det är något man väljer. En livsstil man bejakar därför att man söker sexuell spänning" och att "den kärlek som de homosexuella känner till varandra är egoistisk och den går ut på att tillgodose sina egna egoistiska kärleksbehov… En sådan kärlek är inte god utan självisk". Teologen och medeltidsforskaren Alf Härdelin såg martyrskapet som en tänkbar lösning om "Överheten vill tvinga katolska präster att viga homosexuella". Och Jan Myrdal svamlade utförligt om något han kallade "stjärtgossetillvaron".

Jag riktar därmed ett stort tack till Mohamed Omar för att han lagt ner så omfattande arbete på att exponera denna väldiga mängd halsbrytande antigayretorik. Jag hade sannerligen inte kunnat göra det bättre själv.

Årets film 1
Gus van Sants film om den förste öppet homosexuelle som valdes till ett officiellt ämbete i USA är skrämmande aktuell med paralleller till de senaste årens antigaykampanjer i USA där homosexuella förnekats rättigheter genom folkomröstningar. Sean Penn gör en lysande insats som Harvey Milk och soundtrackets generösa associationer till min favoritopera Tosca gjorde mig särskilt berörd.

Årets film 2
Vi trodde att det inte kunde bli värre än Maria Hallmans reklamfilm för sin bok Homosexualitet är synd. Men så kom National Organization for Marriage med ett utsökt pekoral om hur samkönade äktenskap hotar vanliga, schyssta heterosexamerikaners frihet. Filmen fick mig osökt att associera till två Stanley Kubrick-filmer, The Shining och 2001. Håll i er:

Årets artist
2009 var det 5 år sedan den sydafrikanska sångerskan Brenda Fassie avled. Men för mig är hon årets artist, eftersom jag inte kände till henne innan. Hon hade sin storhetsperiod under 80- och 90-talet och kallades ”Township Madonna” och skapade rubriker för sitt vilda leverne och sin bisexualitet. Hennes dödsbädd besöktes av såväl Nelson Mandela som dåvarande presidenten Thabo Mbeki. Hon avled den 9 maj 2004, 39 år gammal. En av mina favoritlåtar är Weekend Special från tiden då hon ingick i gruppen Brenda in the Big Dudes.

Årets bok

Dodo Parikas HBT speglat i litteraturen är en sammanställning av böcker som på olika sätt har HBT-anknytning. Ett mycket lyckat kalenderbitarprojekt med hundratals lästips.

Årets vederstyggligaste kristna mission
När den antihomosexuella kristenheten förlorat slaget om synen på homosexualitet och äktenskap på hemmaplan, reser de till länder där jordmånen för anithomosexuella strömningar redan är god och för att sprida sin demoniserande propaganda, t.ex. i forna kommunistdiktaturer och tredje världen. I slutet av 2008 föreläste Åke Green om ”riskerna med homolobbyns framfart” i Etiopien – där homosexuella handlingar redan ger ett års fängelse. I mars deltog prominenta kristna ledare i en antihomosexuell konferens i Uganda, som inspirerade till ett nytt lagförslag, där "grov" homosexualitet straffas med döden. Under årets slut kom det uppgifter om att de hårdaste straffen möjligen inte kommer att bli aktuella, men än så länge har inget definitivt beslut fattats.

Årets värre-blir-värst
Även i Irak förvärrades situationen för homosexuella. Under året har en tortyr- och mordkampanj dragit över landet, som uppmärksammades flera gånger i media.

Årets Ja’-vill-ju-va’-som-du-u-u
Jesusmanifestationen, som i maj arrangerades för andra året, tar allt mer formen av en kristen Pridefestival. Konceptet är identiskt: att med sin kropp och närvaro visa på ett fenomen som existerar runt om i samhället, och att man står för den man är och det man tror på. Gott så! Men arrangörerna är bittra och missnöjda över att Pridefestivalen får mycket mer medieuppmärksamhet – och nu gör de allt för att lista ut hur Pridefolket lyckas så bra med att locka tidningar och tv. Man skulle kunna säga att de försöker knäcka Sodoms-koden. Vid en konferens i höstas presenterade journalisten Stefan Lundell sina teorier om denna kod. Dagen rapporterade:

Pride handlar mycket om sex, vilket gör sig bra i media, och är spektakulärt och bildmässigt. Dessutom fokuserar de mycket på kändisar och har en utvecklad presstjänst. Det är bitar som Jesusmanistationen kan fundera på om det finns lärdomar att göra, enligt Stefan Lundell. Och det finns fler aspekter.
– Pride har en tydlig konflikt i evenemanget, i det kontroversiella, och man spelar gärna på det genom att bjuda in överraskande invigningstalare som machomännen Jan Guillou och Glenn Hysén. Sånt gillar media.

Personligen tror jag att människor och media har svårt att se mellan fingrarna när det gäller Jesusmanifestationens exkluderande natur – och att den kommer att bedömas och behandlas utifrån denna.

Årets dumstrut
Litauen antog efter många om och men sin lag som förbjuder ”propaganda för homosexualitet” om den riskerar att exponeras för barn. Det vill säga i alla sammanhang, eftersom barn finns överallt. Detta betyder att homosexuellas yttrandefrihet och demonstrationsrätt begränsas, att annonsmaterial och webplatser måste censureras och att vetenskapliga och nyanserade samtal om homosexualitet i skolor och i media förbjuds. I december kom uttalanden om att lagförslaget ska justeras till det bättre.

Årets mest aningslösa hyllning
Denna typ av lagstiftning, samt Rumäniens nyligen antagna äktenskapslag som förbjuder homoäktenskap, kallade Världen Idags Jonas Adolfsson för att ”kaxigt sätta ned foten" i äktenskapsfrågan. Det är obegripligt att man kalla lagar som begränsar vissa människors fria rörlighet, deras yttrandefrihet och demonstrationsrätt för kaxiga. Men det exponerar tydligt de perversa värderingar som genomsyrar tidningen.

Årets äckligaste retorik
Efter tio sekunder på utställningen Dödens Industri kunde jag avgöra att det var Scientologerna som låg bakom, trots att det inte framgick explicit. Efter en minut mådde jag illa. Dödens Industri är en ambulerande utställning som syftar till att demonisera och underminera förtroendet för psykiatrin och skolmedicinen, till förmån för scientologernas pseudovetenskap dianetik. En formidabel uppvisning i aggressiv och oärlig retorik av den absolut lägsta sorten.

Årets Agnarsson
Sveriges kommer att drabbas av katastrofer på grund av lagen om könsneutrala äktenskap, samt kyrkomötets beslut om kyrkliga vigslar för homosexuella. Detta har Ruben Agnarsson slagit fast i två texter under året. Nu sitter han antagligen bara och väntar på en lämplig bussolycka, fartygsförlisning eller storm som kan exploateras för att "bevisa" tesen som han så omsorgsfullt lagt upp bollen för.

Årets jämförelse
Den unge lundaislamisten Porang Zahedi skrev en intressant text på Newsmill i höstas, där han oförblommerat stod för att han är homofob, något som kristna antigayaktivister sällan vågar göra. Textens höjdpunkt var när han jämförde homofobernas lidande i det politiskt korrekta Sverige med de homosexuellas situation i den muslimska världen. Inte illa!

Årets hattande
De konservativt kristna opinionsbildarna har ännu inte lyckats bestämma sig för hur de ska ha det med F-ordet, d.v.s. -fobi. I sammansättningen kristofobi används det som en adekvat benämning på slentrianmässig skepsis och motstånd mot kristendomen, men så fort det handlar om homofobi eller islamofobi åker redaktionens ordböcker fram, och vi får veta att fobi betyder "irrationell rädsla" som framkallar "svettningar och illamående". Jag försökte diskutera saken i Världen Idags kommentarsfält, men utan resultat. Senast den 21 december förekom ordet på tidningens ledarsida. Kristofobi alltså. Suck...

2009 - - - En kronologi

2009-12-28T09:59:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

2009 var ett år både med stora framgångar och ofattbara bakslag för världens homosexuella. I Sverige och flera andra länder infördes samkönade äktenskap. I andra, som Irak, Uganda och Litauen hårdnade situationen markant. Välkomna till min kronologiska genomgång av 2009. Materialet sammanfaller som vanligt delvis med årets Årets-lista. (Här ligger motsvarande genomgångar för 2007 och 2008.)

Januari
- Året började med Världen Idag i toppform. I en artikel skrev tidningen hyllande om Åke Greens resa till Etiopien, där han deltog i ett tvär religiöst antihomosexuellt symposium och föreläste om ”riskerna med gaylobbyns framfart”. Jag skrev ett brev till redaktionen där jag ifrågasatte rimligheten att i artikeln utelämna att homosexuella handlingar är kriminaliserade i Etiopien och leder till minst ett års fängelse. Här ligger skriftväxkligen med tidningens ansvarige utgivare Ruben Agnarsson.

Öppet brev till Världen Idag om Åke Green

Var står Världen Idag i frågan om hets mot folkgrupp?

Agnarsson tar fakta om fängelsestraff med en nypa salt

Nytt svar i skriftväxlingen om Åke Green

- Den 4 januari gifte jag mig med Erik. Den sjunde gick flyget mot Sydafrika. Den åttonde bosatte vi oss där.

- KD försökte blanda bort korten med rena lögner i sitt förslag om alternativ till samkönade äktenskap.

- Den 28 januari sammafattade jag läget i äktenskapsdebatten i en artikel i Sydsvenskan.

Februari
- Gus van Sants film Milk fick två Oscars.

Mars
- En av de ivrigaste och mest notoriska amerikanska antigayaktivisterna, James Dobson avgick från sin post som ledare för Focus on the Family, som han grundade 1977.

- I början av mars anordnades en antihomosexuell konferens i Ugandas huvudstad Kampala, där flera amerikanska kristna ledare deltog. Konferensen anses ha inspirerat till det lagförslag om hårdare straff för homosexuella handlingar (bl.a. dödsstraff), som har chockerat människorättsförespråkare under året. Jag skrev om saken första gången den 6 mars.

- Världen Idag har länge haft för vana att jämföra meningsmotståndare med Hitler och likna fenomen de inte gillar med nazismen (även med Stalin, förstås). Den 11 mars började jag halvt skämtsamt räkna nazireferenserna i Världen Idag. Under hösten drog jag ner på mitt homobloggande till förmån för mitt Sydafrikabloggande och slutade hålla räkningen. Den senaste noteringen var den 25 september och då stod ställningen på 34 referenser. Här ligger hela listan.

- Den 12 mars meddelades att Felicia Svaeren blir ny chefredaktör för Världen Idag. Ett spännande och oväntat val. Hon tillträdde i maj.

- Musikalen Gaycamp fick rätt mycket uppmärksamhet när pjäsmakarna inför premiären avslöjade att exgayorganisationen Exodus International planerade ett läger i Stockholms skärgård till sommaren. Något som av allt att döma var en PR-lögn.

- Den 25 mars inleddes mitt korta bloggsamarbete med Bengt Held. Det avslutades den 29 maj, då han startade en egen blogg, Helds HBT-nyheter.

- Skrev om Ugandakonferensen i Expo.

April
- Den 1 april fattade Riksdagen beslut om könsneutrala äktenskap...

- ...och kort därefter passade naturligtvis den homoskeptiska kristenheten på att ropa VAD VAR DET VI SA? NU BLIR DET MÅNGGIFTE! efter ett förslag från RFSL:s och Miljöpartiets ungdomsförbund. Men detta förslag gick ut på att avskaffa äktenskapet. Inte utvidga det. Både Dagen och Världen Idag-bloggaren Jacob Rudolfsson medgav senare att de missuppfattat saken.

- Den inflytelserike amerikanske pastorn Rick Warren bytte fot i homofrågan. Till det bättre.

- National Organization for Marriage lanserade en reklamfilm mot homoäktenskapet som blev en internationell skrattsuccé.

- Den islamistiska tortyr- och mordkampanjen mot homosexuella i Irak uppmärksammades i media.

- Den amerikanska antigaylobbyn fick ett nytt ansikte med bystdrottningen Carrie Prejean, som enligt den indignerade retoriken förlorade Miss USA-titeln för att hon hade "försvarat det traditionella äktenskapet".

- Forskaren Kristian Steiner skapade panik på Världen Idag efter att det kommit ut att han studerade tidningens syn på islam.

Maj
- Den 2 maj hölls Jesusmanifestationen i Stockholm.

- Jag skrev en debattartikel i Expressen om Åke Greens och andra kristna ledares antihomosexuella missionsresor i länder där bögar och flator redan har det mycket svårt.

- Det blev mycket rabalder kring Jonas Gardells bok Om Jesus.

- RFSL:s ordförande Sören Juvas blev misshandlad i samband med en demonstration för homosexuellas rättigheter i Moldavien.

- Den 26 maj utsågs Eva Brunne till biskop i Stockholms stift.

- Och från Kalifornien kom en dålig och en god nyhet. Den dåliga: att lagen om homoäktenskap revs upp. Den goda: att de tiotusentals homosexuella som hade hunnit gifta sig inte skulle behöva genomgå tvångsskilsmässa.

Juni
- Barn som växer upp med lesbiska föräldrar lider av färre psykiska problem än andra barn, enligt en dansk studie. Den högerkristna pressen, som vanligtvis uppvisar stort engagemang för barn i homosexuella familjer, berörde inte studien.

Juli
- Efter många turer antogs slutligen Litauens lag om förbud mot homopropaganda

Augusti
- Den 1 augusti stormade en beväpnad person in på ett center för unga homosexuella I Tel Aviv, Israel, och öppnade eld. Två personer dödades. Ingen har ännu gripits för skjutningen.

- The American Psychological Association (APA) drog i en ny studie slutsatsen att det inte finns några bevis som stödjer tesen att sexuell läggning kan ändras genom terapi.

- Det kom fler oroande och deprimerande rapporter om den islamistiska mord- och tortyrkampanjen mot bögar i Irak.

September
- Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars Åke Lagrell imponerade stort när han kritiserade den italienske förbundskaptenen Marcello Lippi, efter att denne uttalat sig nedvärderande om homosexuella.

- Den 22 september dömdes en man till livstids fängelse för att ha varit med och korrektionsvåldtagit och mördat den lesbiska fotbollsspelaren Eudy Simelane i Sydafrika.

- Och så fick Tyskland fick en ny utrikesminsiter, den öppet homosexuelle Guido Westerwelle.

Oktober
- Jag satte Antigayreotirk på sparlåga för att fokusera på Sydafrika.

- Prästen Dag Sandahl delade frikostigt med sig om sina puerila fantasier om homosexualitet.

November
- Allt fler medier började uppmärksamma Ugandas Anti Homosexuality Bill, som bland annat föreskriver dödsstraff för upprepad homosexualitet.

December
- RFSL ungdom publicerade en rapport om situationen för unga hbt-personer. Världen Idag trodde att man kan visa medkänsla genom att blotta vampyrtänder.

- Ugandas regering gjorde uttalanden som pekar mot att det inte kommer att bli något dödsstraff för homosexuella handlingar. Något slutligt beslut är ej ännu fattat.

- RFSL:s tidning Kom Ut hade bett mig att skriva en lång artikel om varför så mycket motstånd mot homosexuella kanaliserats just genom religionerna. Nya numret kom ut i mitten av december och här ligger artikeln. Här ligger ett appendix som handlar om antigayfanatiker. Och här ligger en kommentar om det provocerande omslaget.

- Innan jul kom rapporter om att Litauen kommer att mildra sina antigaylagar.

Anmärkningsvärda antigayaktivister

2009-12-27T08:08:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Min Kom Ut-artikel om aspekter av religiöst motstånd mot homosexualitet ackompanjerades av en lista över några särskilt anmärkningsvärda antigayaktivister.

Ron Linden (a.k.a. Ronnie Lindén)
Svenskamerikan som 2006 startade sajten AMOSO – Avslöjande av Myter om Sexuell Orientering (numera tillgänglig på www.emaso.org), som han de senaste åren har låtit översatta till 23 olika språk. I februari 2008 rapporterade GT om en pappa som upptäckt att någon smusslat in ett visitkort i en födelsedagspresent till hans sexårige son, med texten ”Homosexuella för AIDS vidare då de slickar varandra i röv-hålet. Vad sysslar de mera med? Kolla på: www.amoso.se”

Paul Cameron
Har varit den antihomosexuella rörelsens hovforskare i decennier, och fabricerar med jämna mellanrum studier om homosexualitetens fördärv . Den etablerade vetenskapen har tagit avstånd från honom för länge sedan på grund av hans oseriösa metoder. Det har inte hindrat tidningen Världen Idag från att lyfta upp honom som ”sanningssägare och budbärare”. På grund av sina problem att bli publicerad i ”riktiga” vetenskapliga tidskrifter, startade han 2007 en egen, nätbaserad tidskrift, www.ejssb.org

Missa förresten inte Paul Camerons framträdande i ”Brüno”, där han förtalar det kvinnliga könet å det grövsta.

Peter LaBarbera
Har ägnat hela sitt vuxna liv åt kristen antigayaktivism, för närvarande som ordförande för Americans For Truth about Homosexuality, www.americansfortruth.com, som är en guldgruva för den som vill hitta häpnadsväckande påståenden. Argumenterar för diskriminering och yrkesförbud för homosexuella.

Scott Lively
Mest känd för att ha medförfattat boken ”Pink Swastika” som driver tesen att nazismen var en homosexuell uppfinning och att gayrörelsen om den inte stoppas, kommer att återskapa 30- och 40-talets Tyskland i USA. 2007 turnerade han med sitt budskap i Ryssland och Baltikum, och han var även en av föreläsarna på den antihomosexuella konferensen i Uganda i mars 2009. Så här kan det låta på hans sajt:
– Diskriminering av homosexuellt beteende är nödvändigt för att skydda [ett] samhälle mot homokulturens konsekvenser. (...) För att se faran av denna behöver vi inte gå längre än till Nederländerna, där sexliberalismen – förespråkad av homorörelsen – har lett till skapandet av ett pedofilparti.

Maria Hallman
Gav 2005 ut boken ”Homosexualitet är synd”, där hon bland annat framförde de revisionistiska teserna från ”Pink Swastika”. Hon gjorde ett stort nummer av att inget etablerat förlag ville ge ut hennes bok och påstod att det berodde på det kontroversiella innehållet. Läser man boken upptäcker man att det snarare beror på att den är fruktansvärt dåligt skriven. Reklamfilmen för boken är en modern klassiker.

Yahya Jammeh
I maj 2008 utfärdade Gambias president Yahya Jammeh ett dekret där alla homosexuella beordrades att lämna landet inom 24 timmar. Alla homosexuella som återfanns efter det skulle halshuggas.

Benny Hinn
År 1990 profeterade den populäre megapastorn Benny Hinn följande inför en jublande publik:
– Herren kommer i mitten av 90-talet, inte senare än 1995, att förinta USA:s homosexuella. Han kommer att förgöra dem med eld. Och många kommer att omvända sig och bli frälsta, och många kommer att göra uppror och förintas.

Redaktionen lade mycket påpassligt och korrekt även till Irans president Mahmoud Ahmadinejad.

Litauen mildrar sitt antigayreglemente

2009-12-24T08:03:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Igår kom rapporter om en ny vändning i följetongen om Litauens förbud mot "homopropaganda". Det verkar ljusna? Eller?

Litauens parlament antog i kväll ett antal tillägg till den kontroversiella lag som förbjuder ”främjande av homosexualitet”, men organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter var inte nöjda.

VILNIUS. Litauens parlament antog på tisdagen ett antal tillägg till den kontroversiella lag som förbjuder ”främjande av homosexualitet”, men organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter var inte nöjda.

Med 58 röster mot 4, och 25 nedlagda, godkände parlamentet ett antal tillägg som syftar till att tona ned de homofoba och intoleranta formuleringar som väckte ett ramaskri bland människorättsorganisationer i såväl Litauen som utlandet, och bland regeringar inom EU.

Ursprungslagen, som skulle ha trätt i kraft i mars 2010, förbjöd ”offentlig spridning” av upplysningar som kunde anses framställa homosexualitet i en positiv dager. Lagen omfattade också bisexualitet, polygami, bilder av heterosexuella samlag, döda och allvarligt skadade människor, övernaturliga företeelser, fult språk och dåliga matvanor. Men ”offentlig spridning” definierades inte och inga straffsatser föreskrevs.

I tisdagens tillägg förbjuds information som ”uppmuntrar till sexuellt utnyttjande av minderåriga, sexuella relationer mellan minderåriga, och andra sexuella relationer”.

En talesman för president Dalia Grybauskaite kommenterade att ”nu är de homofoba klausulerna borta och lagen är i linje med de europeiska normerna.

Men Vladimir Simonko vid Litauiska gayförbundet sade att problemen består. Han hänvisade till bland annat att lagen fastslår att det är skadligt att främja ”varje annan uppfattning om familjen än den som författningen fastslagit”. Den litauiska grundlagen säger att ett äktenskap bara kan ingås mellan en man och en kvinna.

– Från och med nu kan varenda en av våra offentliga tillställningar hamna under den klausulen och förbjudas, sade Simonko.

Om religöst motstånd mot homosexualitet

2009-12-18T11:38:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

I nya numret av RFSL:s tidning Kom Ut medver ar jag med en artikel om religiöst motstånd mot homosexualitet, där jag resonerar kring varför så mycket antihomosexuell aktivism har kanaliserats just genom religionerna.

I juni 2007 låste den marockanske författaren Abdellah Taïa in sig på ett hotellrum i Tanger och barrikaderade dörren med bord och stolar. På sängen låg det alldeles färska numret av tidskriften Tel Quel, med hans ansikte på omslaget och texten ”Homosexuel envers et contre tous", det vill säga ”Homosexuell, mot alla andra”.

Han var 34 år gammal och hade aldrig knystat ett ord till någon om sin sexuella läggning. Nu hade han gjort det offentligt. Tärningen var kastad. I en intervju med Brian Whitaker på webtidningen Al Bab, berättar han att han egentligen inte hade tvekat att tala om homosexualiteten. Han ville inte ”upprätthålla hycklandet som andra marockaner och araber håller på med”, utan ville gå framåt med sin egen sanning.
Men på natten när intervjun publicerats kom skräcken.
– Detta är Marocko, säger han in intervjun med Whitaker. Det påstås att hemliga polisen är en av världens bästa, efter Mossad i Israel. Det hade inte varit några problem för dem att komma och föra bort mig.

Men de kom inte. Faktum är att det inte blev några offentliga reaktioner alls. Men det började hyschas och pyschas i hans omgivning och hans familj fick anonyma gliringar av grannar och kollegor. Idag är kontakten med familjen bruten – men egentligen kanske inte så mycket på grund av själva bög-grejen. Mer om det senare…

Situationen för hbt-personer är minst sagt brokig runt om i världen. Och ofta dikteras villkoren just av religiösa föreställningar, och/eller kulturella värderingar som religionen förvaltar. Av allt att döma står vi just nu står mitt i en internationell backlash. Efter en tid av idel förbättringar av hbt-personers situation i många länder, hårdnar villkoren på andra håll. Litauen införde i somras ett förbud mot ”propaganda för homosexualitet”, något som bara kommer att kunna upprätthållas genom censur och begränsad yttrandefrihet. I andra östeuropeiska länder med starka kristna traditioner, som Polen, Lettland och Moldavien, attackeras demonstrationståg för homosexuellas rättigheter regelmässigt med stenar och förolämpande banderoller. Eller så förbjuds de helt sonika av myndigheterna.

I den muslimska världen hanteras frågan främst som i fallet med Abdellah Taïa: med tystnad, socialt tryck och tabu. Men de senaste åren har läget förvärrats. I Irak uppmanar radikala imamer explicit till mord på bögar. Sedan 2004 beräknas över 700 män ha torterats, mördats och skändats av islamistiska aktivister. Och från Iran kommer regelbundet rapporter om avrättningar av homosexuella, ofta under förevändning att gärningsmännen skulle gjort sig skyldig till någon form av övergrepp eller pedofili.

Pendelsvängningen kan paradoxalt nog förklaras mot bakgrund de senaste årens förbättringar, menar islamologen Erica Li Lundquist vid Lunds Universitet, som forskar på homosexuellas situation i den muslimska världen, särskilt Libanon.
– Situationen har BÅDE blivit sämre och bättre runt om i den muslimska världen. Anledningen till det ökade våldet och den ökade homofobin beror just på ett pågående synliggörande och en ökad debatt angående frågor som rör homosexuella. Samtidigt är det fler och fler som tar ton i debatten för homosexuellas rättigheter. Det blir värre innan det blir bättre, kan man säga.

Att situationen hårdnar i vissa kristna länder beror delvis på en ny form av kristen mission. När den antihomosexuella kristenheten i USA och Europa förlorat matchen på hemmaplan, försöker de istället att plantera sitt budskap där jordmånen för antihomosexuella attityder redan är god, t.ex. i före detta kommunistdiktaturer och tredje världen. I december 2008 deltog t.ex. pastor Åke Green på ett tvärreligiöst symposium i Etiopien där han föreläste om ”riskerna med gaylobbyns framfart” – detta i ett land där homosexuella handlingar bestraffas med minst ett års fängelse.

Det allvaligaste exemplet hittills på denna oroande missionstrend är den antihomosexuella konferens som hölls i Uganda i mars 2009. Situationen har länge varit horribel för homosexuella i landet. Förföljelsen bedrivs öppet och statsunderstött. Medierna hänger ut bögar och flator med namn och bild, och uppmanar allmänheten att ange homosexuella grannar och bekanta.

På konferensen deltog flera amerikanska kristna ledare, och deras skräckpropaganda i kombination med de redan starkt negativa ugandiska föreställningarna ledde fram till ett nytt lagförslag som föreskriver livstids fängelse för den som utför homosexuella handlingar. Dödsstraff om ”gärningsmannen” är hiv-smittad eller ”serieförbrytare”. Det är skrämmande att se hur influerat det teoretiska innehållet i förslaget är av amerikansk högerkristen retorik.

Även i Sverige kan man notera en form av pendelsvängning, även om vidden inte på något sätt är jämförbar med den muslimska världen, Östeuropa eller Uganda. Den konservativa kristenheten har de senaste åren organiserat sig och putsat upp sin fasad. Och så har vi wannabe-dissidenten Mohamed Omar, som på sin blogg samlar antihomosexuella röster från alla religiösa och politiska avkrokar.

Något man inte får glömma bort är att de fientliga attityderna i relationen religion - homosexualitet inte bara upprätthålls av religionerna. Det omvända förhållandet gäller också. Samtidigt som det finns många religiösa hbt-personer, så finns det också en utbredd religionsskepsis inom gruppen. Och det är förstås inte det minsta märkligt. Religionerna har genom tiderna visat att deras makt och inflytande i samhället står i direkt motsats till homosexuellas rättigheter. Genom att hårdnackat om förstockat motsätta sig varje förbättring av homosexuellas villkor, har religionerna begått ett långsamt självmord och passivt bidragit till den sekularisering som ägt rum de senaste decennierna.

Så de frostiga känslorna är ömsesidiga. Det råder dock inget som helst tvivel om vilket läger som kastade första stenen i ställningskriget mellan religionerna och den samkönade kärleken. Låt oss i resten av artikeln undersöka vad denna sten består av:

1.
Teologi, visst… Det är vad de religiösa företrädarna vill ge sken av att det handlar om. Lärda tolkningar av Herrens ord och vilja. Men om man granskar retoriken och de underliggande värderingarna, upptäcker man snabbt att de teologiska argumenten ofta bara är torr mossa på stenens yta, som används för att kamouflera rent personliga åsikter och preferenser.

De teologiska argumenten är lätta att avfärda eftersom de för det första baseras på den absurda premissen att de som skrev de heliga skrifterna kände till fenomenet homosexualitet som vi känner det idag. För det andra för att citaten som vanligen åberopas mot homosexualitet vid närmare granskning handlar om något helt annat, t.ex. prostitution, våld eller enskilda sexuella praktiker.

Berättelsen om Sodom och Gomorra handlar sålunda om gruppvåldtäkter – även den variant av berättelsen som finns i Koranen. Tredje Moseboks förbjud för män att ligga med män som med kvinnor, kan i patriarkal kontext lika gärna kan innebära att en man inte får behandla en annan man underordnat i sängen. Och om Paulus i Romarebrevet över huvud taget talar om något som kan härledas till homosexualitet, så är det på sin höjd analsex, eftersom han använder terminologi som implicerar en aktiv och en passiv part i den sexuella akten. Därmed har vi halkat in på själva fundamentet för den antihomosexuella världens föreställningar om fenomenet homosexualitet.

2.
För det som sitter i centrum av dessa föreställningar är, ursäkta uttrycket, just rövhålet. Vi ser gång på gång hur homosexualitet och analsex anses vara samma sak. Och den kristna traditionen har varit mycket noga med att förstärka detta samband, vilket framgår av ordkedjan Sodom – sodomi – sodomit. Det som karaktäriserat kyrkans förståelse av samkönad kärlek genom åren, är således beteendet vi får läsa om i Första Mosebok, där en rasande massa vill gruppvåldta två manliga änglar.

I botten för analfixeringen ligger en patriarkal föreställning om vad sex ska vara, det vill säga penetrerande, med en dominant part (mannen) och en underordnad (kvinnan). Och exemplen på hur analsex lyfts upp i homodebatten är otaliga. Ett av de mest genanta är den svenskamerikanske aktivisten Ron Linden, som på sin utförliga och multilingvistiska antihomosajt EMASO tar avstamp i utförliga beskrivningar av rövslickning. Och i höstas uppmärksammades prästen Dag Sandahl för att ha raljerat om rövknullande i en diskussion som rörde homosexualitet på ett generellt plan.

Analfixeringen understryks även av att många av bögarna som mördats i Irak har torterats genom att röven klistrats igen, och att den internationella antipridesymbolen är förbudsskylt föreställande en man som bestiger en annan man.

Denna fokusering beror dels på okunskap – analsex är som bekant en sexuell praktik och inte synonymt med homosexualitet, dessutom exkluderar den lesbiska. Dels på populism, eftersom analsex är ett fenomen som det är lätt att skapa aversion kring.

3.
En annan anledning till att många religiösa individer mejslar ut homosexualiteten ur syndakatalogen och lägger så mycket energi på att bekämpa just den, är att det är något som de vet att de själva aldrig kommer att kunna begå.

Ett bra exempel på detta är den sydafrikanske pastorn Ray McCauley, ledare för megakyrkan Rhema Church. Han är vän med president Jacob Zuma och bildade nyligen ett konservativt nätverk som bland annat lobbar för at Sydafrika ska avskaffa homoäktenskapet. Han tycks dock inte ha några synpunkter på polygami – för då hade han ju stött sig med sin vän presidenten, som har två hustrur (och flera trolovade). Han verkar inte heller stå på barrikaderna för ett skilsmässoförbud – trots att Jesus säger ”Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt”. Så tydligt uttrycker sig Jesus inte om homosexualitet. Men så är ju också McCauley själv frånskild. Och omgift med en kvinna som är skild två gånger... Fokusera och förstärk andras synder, så framstår dina egna som mer försumbara.

4.
En religion uppstår och verkar ofta som en reaktion mot andra religioner och sedvänjor. Det är viktigt att ha någon eller något att definiera sig mot, och skylla samhällets förfall på. Denna mantel har under historiens gång axlats av olika grupper, folkslag och subkulturer, homosexuella är bara ett av många exempel.

Den mordvåg som just nu drar in över Irak är ett exempel på detta. Homosexualitet anses vara ett västerländskt fenomen som bidrar till samhällets degenerering, och som därför måste resas ut, precis som allt annat oislamskt.

Även för den konservativa kristenheten i västvärlden spelar homosexuella ofta rollen som samhällets förstörare. Homosexuellas rättigheter sätts i motsats till samhällets goda och homorörelsen utmålas som en oproportionerlig maktfaktor i samhället, som styr media, politik och juridik.

En allmän sanning inom delar av den svenska frikyrkligheten är att Estonia förliste för att Gud tog sin hand från landet i och med att Riksdagen fattade beslut om partnerskapslagen i juni 1994. Den inflytelserike kristne ledaren Jerry Falwell (1933-2007) hävdade i ett berömt uttalande i tv-pastorn Pat Robertsons program att elfte september-attacken 2001 bland annat skedde på grund av feministers och homosexuellas inflytande i USA.
– Jag pekar med fingret i deras ansikten och säger ”Ni bidrog till att detta hände!”

Robertson höll med, men Falwell tog senare avstånd från uttalandet och bad om ursäkt. Och i februari 2008 hävdade Schlomo Benizri, som representerade det strängt religiösa Shaspartiet i Knesset, att ett kostnadseffektivt sätt att hindra jordbävningar, hade varit att stoppa homovänliga reformer…

Vidare påpekade Åke Green i sin predikan 2003 att Sverige kommer att drabbas av katastrofer på grund av landets toleranta hållning mot homosexualitet. Tidningen Världen Idag drog kort därefter på ledarplats paralleller mellan detta och Tsunamikatastrofen. Och på senare tid har tidningens VD Ruben Agnarsson i flera ledare och blogginlägg lagt upp bollen för en katastrof på grund av 2009 års beslut om samkönade äktenskap respektive kyrkliga vigslar. Nu väntar han bara på en lämplig katastrof att sätta i samband med dessa beslut.

5.
En annan viktig faktor är förstås pengar. Tusentals människor runt om i världen försörjer sig på antigayaktivism, främst i USA. Det finns otaliga organisationer som tjänar miljoner på donationer, bidrag och försäljning. Affärsidén är enkel och står på två ben. För det första övertygar man folk att homorörelsen är farlig, samtidigt som man visar att man är kapabel att försvara landet mot denna destruktiva kraft. För det andra intalar man människor som upplever samkönad attraktion att homosexualitet leder till helvetet, och erbjuder dem bot. Det ordnas konferenser, läger, seminarium och produceras tonvis med böcker, filmer och annat material. Och allt kan köpas. Med dessa bittra ord kommenterade den amerikanske komikern Peterson Toscano knark- och sexskandalpastorn Ted Haggards påstående att han blivit heterosexuell efter tre veckors terapi:
– Och här har jag spenderat 17 år och 30000 dollar på tre kontinenter på att försöka att strejta till mig…
Något som inte fugerat. Idag kallar han sig ex-gay-survivor.

6.
Kyrkor, moskéer och synagogor har genom historien fungerat som maktens megafoner och kontrollredskap. I tider då det inte fanns snabba kommunikationer, var det religionens hot och löften som höll undersåtarna i schack. Den enda belöningen skulle komma från makten och kyrkan.

Människokroppen är dock så finurligt skapad att den har ett inbyggt belöningssystem – sexualiteten. Men eftersom detta gör individen självständig, tog religionen makten över sexualiteten, smutsade ner den med skam och synd och utropade sig till den enda legitima distributören av denna belöning. Det är svårt att föreställa sig att den samkönade kärleken skulle ges rum i ett sådant system.

Men samtidigt har homosexuella i alla tider tagit sig plats. De har hittat sätt att leva ut sin sexualitet och kärlek, genom att antingen utnyttja, eller gå runt samhällets kontrollerande institutioner. I intervjun med Abdellah Taïa som nämndes i början, får också man känslan av att det inte är själva bögeriet som är problemet i det traditionella marockanska samhället, utan att homosexualiteten är en zon i samhället inom vilken det inte finns några regler. En zon där det råder ett oberoende.
– Det handlar inte om homosexualitet, säger han i intervjun. Utan om individuell frihet.
Och är det något som skrämmer konservativa och kollektivistiska samhället, så är det just denna frihet.

7.
Därmed har vi kommit in på den mest grundläggande aspekten av religiöst och kulturellt motstånd mot homosexualitet – den antropologiska. I sin briljanta bok ”Renhet och fara” resonerar Mary Douglas kring varför människor reagerar negativt mot det avvikande, och hon visar att den bakomliggande mekanismen till att vi upplever en störning av t.ex. en toalettpappersrulle på diskbänken, är besläktad med sedvänjan att döda ena barnet vid tvillingfödslar, som noterats i vissa primitiva kulturer. Människan har en stark drift att vilja rätta till företeelser som stör det kollektiva ordningssinnet. En extrem variant av detta behov är de korrektionsvåldtäkter av lesbiska som förekommer i fattiga delar av Sydafrika.

Det är lätt att inbilla sig att reagerandet mot det avvikande är djupt mänskligt och liksom inskrivet i vårt DNA. Och ja – reaktionen är det. Men inte föreställningen om vad som är avvikande. Ta bara rökförbudet på svenska restauranger. Att vifta med en cigarett vid bordet idag hade uppfattats som en grov överträdelse. Det känns som förbudet har gällt i evinnerlig tid – men infördes så sent som 2005. Två brudklänningar på en bröllopstårta är exempel på precis samma typ avvikelse från det inlärda. Och lika lätt att förändra. Det enda som krävs är information, öppenhet och kunskap. Och det är precis därför homosexualitet är tabubelagt och oberörbart i strängt religiösa och patriarkala samhällen.

Under de år som jag debatterat hbt-frågor på min blogg, har jag ofta stött på religiösa människor som sökt sig till dit med ett ärligt och öppet uppsåt att lära sig mer om bögars och flators villkor. Diskussionerna är fyllda av respekt och ömsesidigt utbyte, och leder kanske inte alltid till att vederbörande ändrar åsikt – men själva erkännandet och konstaterandet att bilden som lärs ut av religionerna är ofullständig, är ett mycket större steg.

Okunskapen och tystnaden är de antihomosexuella aktivisternas största resurs. Den litauiska lagen mot ”homopropaganda” och den muslimska världens hyschande kring frågan visar hur oerhört värdefull denna resurs är. Men vi vet också att det är en bräcklig resurs. Visst, lögner och vanföreställningar har lätt att slå rot i människors medvetande, men till slut vinner ändå alltid verkligheten. Och kärleken.

Hanne Kjöller och Uganda

2009-12-16T13:18:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

"Hur kan vi kräva att andra länder ska hoppa över de utvecklingsstadier som alla andra moderna länder gått igenom?", frågade Hanne Kjöller på DN:s ledarsida på Luciadagen, apropå regeringens hot om att dra in biståndet till Uganda om landet inför dödsstraff för "grov" homosexualitet.

Och svaret på Kjöllers fråga är: Det är hur lätt som helst. Inga problem!

Hon har dock rätt i sista stycket, att Sverige borde ha reagerat långt tidigare.

Här är texten i sin helhet.

* * *

Bistånd till förtryck

Sverige skickar pengar till stater som kränker grundläggande mänskliga rättigheter. Det är dags att ifrågasätta flödet. Som västerlänning är det plågsamt att läsa den ugandiska parlamentarikern Hon David Bahatis lagförslag ”The Anti Homosexuality Bill, 2009”. Formuleringarna är fjärran det mesta som handlar om människors lika värde. En hel del andra avgörande, mer eller mindre universella principer slaktas glatt på vägen: rätten till liv, rätten till personlig integritet, yttrandefrihet, pressfrihet, konstnärlig frihet, skyldigheten att följa ingångna internationella avtal.

Livstid eller till och med dödsstraff för ”grova” homosexuella handlingar. Förbud med i runda slängar sju års fängelse för alla aktiviteter som kan tänkas uppmuntra eller legitimera homosexualitet. Det innefattar att hyra ut lokaler eller ge ekonomiska bidrag till frivilligorganisationer som arbetar med ”fel” frågor. Alla internationella avtal, protokoll, deklarationer och konventioner som strider mot andan i denna antihomosexualitetslag skall annulleras och inga nya som hotar samma anda ska ingås.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Hbt-organisationer, Amnesty International, Human Rights Watch och många fler är på krigsstigen. Det är biståndsgivarna också. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson sa i Ekots lördagsintervju (28/11) att biståndssamarbetet var i fara och att hon hoppats och trott att Sverige och Uganda efter den långa tiden av bistånd ”skulle börja dela gemensamma värderingar”.
Det är lätt att förstå den svenska upprördheten. Och det är rimligt att fundera över det lämpliga i att subventionera den utveckling som nu – om lagförslaget går igenom – lurar runt hörnet.

Men det finns någonting i biståndsministerns formulering som sätter problemet med bistånd i blixtbelysning. Att Sverige och Uganda skulle börja ”dela gemensamma värderingar” är självfallet inget mål. Gunilla Carlsson är inte det minsta intresserad av att Sverige ska börja närma sig Uganda i synen på homosexuellas rättigheter. Vad hon egentligen säger är att Uganda ska närma sig Sverige. I detta liksom i allt annat.

Det är den ena sidan, den andra är att det finns – eller borde finnas – en uppsättning grundläggande universella mänskliga rättigheter som står över kultur, tradition och religion. Som till exempel rätten till liv. Dödsstraff för homosexualitet är således en sak, attityder eller till och med kriminalisering av homosexualitet en annan. Det är inte så värst länge sedan homosexualitet var förbjudet också i Sverige. Ännu kortare tid sedan homosexuella betraktades som psykiskt sjuka. Hur kan vi kräva att andra länder ska hoppa över de utvecklingsstadier som alla andra moderna länder gått igenom?

Uganda är inte Sverige. Det är ett extremt kristet land där många hör hemma i samma kyrkliga sfär som George W Bush. Det betyder nej till minsta hångel före äktenskapet, nej till aborter och nej till homosexualitet. Om detta kan liberala svenskar tycka vad som helst, men frågan är – kan inte ugandierna också det?

Gunilla Carlsson har mellan raderna sagt att Ugandas skärpta syn på homosexualitet äventyrar fortsatt svenskt bistånd. Det ugandiska svaret är mer tydligt: gör vad ni vill med biståndet – vi gör vad vi vill politiskt.

Inte för att förringa den politiska förändring som måhända väntar, men om regeringen tycker den är så illavarslande att den funderar på att dra in biståndet – måste man fråga sig hur regeringen stått ut med allt som varit: det långa inbördeskriget i norr, att flickor blivit hållna som sexslavar, att presidenten fängslat sin utmanare i valet, för att nu bara nämna något av allt det som utmanat frihet och utveckling i Uganda.

Den hållning som biståndsministern nu demonstrerar är måhända politiskt korrekt. Men sett ur ett mänskligt och demokratiskt perspektiv borde biståndsministern reagerat långt tidigare.

"Kom Ut", tema MOTSTÅND

2009-12-15T07:37:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Idag utkommer nya numret av RFSL:s magasin Kom Ut, temat är motstånd. Jag medverkar med en lång artikel om varför så mycket motstånd mot homosexuella och våra rättigheter har artikulerats just genom religionerna. Jag kommer att publicera texten här så småningom.

Omslaget kommer definitivt att orsaka protester, och jag kan väl också tycka att det är lite väl drastiskt att sammanföra biskopsskruden med Svenska Motståndsrörelsens logga. Men visst, det har en poäng också. Den antihomosexuella retoriken från konservativt kristet respektive högerextremt håll är ofta identisk. Den vanliga strategin från kristenheten när detta påtalas, är INTE att fråga sig varför det är så – utan att skjuta budbäraren. Vilket förmodligen även kommer att ske denna gång.

Releasefest för nya numret arrangeras i Stockholm i afton. Här är redaktionens pressmeddelande:

Välkommen på SMygläsning!

tisdag 15 december
plats: Högkvarteret, närkesg.8 i stockholm

Fira med oss och läs ett nytt tjockt, härligt vinternummer av landets (hittills) enda hbtq-tidning (i fyrfärgs magasinformat med regelbunden utgivning)!

Smygläsning från 19.00, Högkvarteret öppnar 18.00, och serverar mumsig mat. www.hogkvarteret.se

Kom Uts egen sexillustratör spelar tuttifrutti hissmusik, multikulti cocktail och cocospop! Prins Viktoria håller dansgolvet varmt med alla de bästa låtarna nånsin (de flesta gjorda mellan 1981-84 och med någon inblandning av Luther Vandross).

Om Kom ut 03/2009:
Julnumret av Kom Ut handlar om motstånd. Motstånd från religiösa fanatiker, sverigedemokrater, nazister och rasister, könskonservativt vänsterfolk och hbt-personers egna familjer. Läs om fanatiska tokstollar och avhoppade nazister. Dessutom bjuder vi på nyskriven svensk novell av Hans Olsson.

Goda nyheter från Uganda, trots allt

2009-12-11T08:59:00.006+01:00

av TOR BILLGREN

Idag tar Dagen äntligen upp den amerikanska, högerkristna kopplingen till Ugandas nya lagförslag om kraftigt skärpta straff för den som utför homosexuella handlingar. Enligt förslaget ska homosexuella handlingar straffas med livstids fängelse och "serieförbrytare" ska kunna dömas till döden. Tidningen utgår från en rapport författad av den anglikanska prästen Kapya Kaoma, där den amerikanske kändispastorn Rick Warren pekas ut som en av inspiratörerna till lagförslaget, något som han förnekar.. Själv har jag i sammanhanget nämnt Scott Lively och Don Schmierer från Exodus International, som medverkade vid en antihomosexuell konferens i Kampala i mars.

Tidningen tar inte upp det uppenbara parallellfallet med Åke Green, som för ett år sedan predikade om "riskerna med gaylobbyns framfart" i Etiopien – ett land där homosexuella handlingar ger ett års fängelse.

Det finns dock någon sorts "hopp" i Uganda. Igår rapporterade gaysajten Pink News att det aktuella lagförslaget antagligen kommer att justeras så att döds- och livstidsstraffet lyfts bort:

The minister for ethics and integrity, James Nsaba Buturo, reportedly said a more "refined" set of punishments would be favoured instead of execution.

Although it is not clear what this means, he pointed to so-called 'gay cure' therapies, saying the bill would promote counselling for gay people.

Buturo said the modified draft bill would come before parliament within two weeks.

Visst är det goda nyheter att bögar och flator inte ska kunna avrättas – men lagen föreskriver fortfarande hårda straff för homosexuella och de som "propagerar" för homosexualitet. Och justeringen av lagförslaget får inte ta uppmärksamheten från det faktum att amerikanska och europeiska pastorer sprider starkt negativa och demoniserande antihomosexuella budskap i Tredje Världen, där situationen för homosexuella redan är mycket svår.

Den förljugna och oärliga ångern

2009-12-09T08:24:00.005+01:00

av TOR BILLGREN

Idag sätter Världen Idag tänderna i RFSL Ungdoms rapport Effekter av Heteronormen (kan laddas ned här, PDF). Rubrik: "Gayvärlden en högriskmiljö. Resultat från studie: vartannat hbt-barn utsatt för sexuella övergrepp"

Artikeln ackompanjeras av en intervju med ”Robin”, som berättar hur han som 15-åring hade sex mot sin vilja med en 25-åring (beskrivs som ”en äldre man” i tidningen). Och så följer en intervju med psykoterapeuten Lennart Bergström, där tidningen försöker visa upp en medkännande och inkluderande sida. Ett magplask av monumentala mått och ett praktexempel på glappet mellan religiösa föreställningar och hbt-personers verklighet. Här följer intervjun:

Han anklagar kyrkan för svek
Svidande kritik från psykoterapeut

Kyrkan är lösningen, men tar inte sitt ansvar. Det säger psykoterapeut Lennart Bergström, som tror på en väckelse i den unga hbt-världen.
Psykoterapeut Lennart Bergström menar att kyrkan inte tar sitt ansvar vad gäller unga hbt-personer.
– De är helt hänvisade till gayrörelsen eftersom kyrkan övergett dem, vilket blir förödande. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Vi måste ta in dessa människor i värmen, och då kanske en del farbröder och tanter måste flytta lite på sig så att de får plats, säger han.
Lennart Bergström menar att agendan för församlingarna borde vara solklar.

– Dessa barn och ungdomar är mer värda än andra i Jesu ögon. De är högprioriterade, om man ser till Jesu berättelse om när herden lämnar de 99 fåren för att söka efter det som kommit bort, men församlingarna är slöa och lutar sig bakåt i dessa frågor. Det angår dem inte på något vis, säger han.

Han menar också att attityden från församlingsmedlemmarna måste vara kärlek.
– De måste kunna krama om de här barnen och visa på en annan typ av kärlek, en Gudskärlek. Jag tror på en kraftig väckelse bland hbt-ungdomarna. I Bibeln ser vi att alla de tilltufsade människorna var närmast Jesus. Han var som en magnet. Då kan jag tänka mig att ett stort antal kommer att bli heterosexuella på kuppen.

Lennart Bergström poängterar att det inte är de ungas fel att de hamnat där de är.
– Det råder undervisningsbrist i landet. Det gör att de unga inte rår för sitt beteende – de vet ju inte om att det är fel.
Lösningen anser han vara att församlingarna tar emot de unga hbt-personerna kärleksfullt och löser deras problem i takt med att de kommer upp.
Hans erfarenhet är att värmen hos den som samtalar är direkt avgörande för hur långt man kan komma med en hbt-person.
– Hallelujastilen går inte, utan man måste ha en riktig bas i arbetet. Homosexuella behöver någon de kan lita på, de är inte säkra någonstans, säger han.

Denna förljugna ånger är ett klassiskt, billigt och hjärtlöst grepp inom den konservativa kristenheten och framförallt exgayrörelsen. Utåt låtsar man att man erkänner felaktigt och exkluderande bemötande av homosexuella, så att vilsna och svikna ungdomar ska tro att de kan finna trygghet inom kyrkan. Men vad är det egentligen man erbjuder? Vad är det som är nytt? Här är kontentan av vad Lennart Bergström säger:

1. Det du tror är kärlek (det vill säga precis det som vi kristna hyllar på varje bröllop) är inte till för just dig. Du är kallad till att uppleva en annan typ av kärlek, något vi inte riktigt kan förklara, men tro oss: Det är jättebra.

2. Anledningen till att du känner kärlek och attraktion till personer av samma kön som du själv, är att du aldrig fått veta att det är fel med homosexualitet. Snälla, förlåt oss för det. Det är vårt fel. Vi har inte nått ut med budskapet tillräckligt tydligt att homosexualitet är en cancersvulst på samhällskroppen. Förlåt oss för att vi kristna fått dig att tro att homosexualitet är OK.

3. Sök dig inte till personer eller grupper som delar dina erfarenheter och som du kan känna samhörighet med, det är förödande. Sök dig istället till oss inom kristenheten som under århundrandena har förföljt, demoniserat och förtalat homosexuella, ja till och med lagt grunden för samhällets antihomosexuella attityder. Oss kan du lita på.

4. Tro inte att du vet något om dig själv. Du missförstår dina känslor. Vi däremot, vet allt om dig. Vi sitter här på vår fina piedestal och är beredda att ta emot dig och klappa dig kärleksfullt på huvudet. Du är så varmt och innerligt välkommen till oss. Fast på ett villkor: Att du underkastar dig vår tvåtusenåriga vishet, baserad på berättelsen om Sodom och Gomorra, där en hel stad full av homosexuella män ville kasta sig över två änglar och våldta dem. DET är homosexualitet. DET är vad du är. Och DET kan vi hjälpa dig ur.

* * *

Är det dessa attityder Lennart Bergström hoppas ska ligga till grund för en väckelse bland hbt-personer, kan jag bara säga: Lycka till!

Sverige drar in bistånd till Uganda om antigaylagen antas

2009-11-30T08:00:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

Nu börjar allt fler tidningar, kommentatorer och makthavare uppmärksamma det ugandiska lagförslag som föreskriver långa fängelsestraff och till och med dödsstraff för den som utför homosexuella handlingar. I helgen publicerade The Guardian två artiklar om saken (här och här), och i Ekots lördagsintervju sa biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige drar in sitt bistånd till landet om lagen blir verklighet.
– Jag tycker att det är förfärligt. Min statssekreterare har direktkontakter med regeringen tagit upp detta. Vi har markerat på plats och jag själv också försökt ha kontakter med organisationer som jobbar med dem som nu är måltavla för förtrycket i Uganda, sade Gunilla Carlsson. [TT via Dagen]

Bakom lagförslaget ligger dels horribla föreställningar om homosexualitet i Uganda, dels en högerkristen amerikansk kampanj, som jag skrivit utförligt om på Antigayretorik och i tidningar som Expressen och Expo. Även Guardian understryker banden till USA i gårdagens artikel. Lagförslagets teoretiska delar är oerhört influerade av amerikansk högerkristen retorik.

Det är viktigt att understryka att det finns en stark kristen opinion mot lagförslaget. Se t.ex. Box Turlte Bulletin och Warren Throckmortons blogg. Den senare har även startat Facebook-gruppen Speak out against Uganda's Anti-Homosexuality Bill 2009, som innehåller uppdaterad information och förslag på protest- och böneaktioner etc.

Det Ugandiska lagförslaget ligger här. Nedan ligger några av mina texter i ärendett, se även de ovan länkade texterna i Expo och Expressen.

9 mars
Kristna ledare kämpar för förföljelse av homosexuella

10 mars
EU-parlamentariker fördömer antigaykonferens i Uganda

10 mars
Tar Exodus avstånd från Scott Lively?

13 mars
"Homolobbyns agenda är att göra hela världen gay"

18 september
Ugandas "Anti-Homosexuality Bill"

Här ligger Bengt Helds texter om saken.

Ljus i tunneln

2009-10-30T11:47:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

Läs No tears for queers-författaren Johan Hiltons text i dagens Expressen! Han återbesöker sin hemstad Borås, och skildrar erfarenheter som alla som har vuxit upp i garderoben i småstadshålor känner igen sig i. Några citat:

...Borås är en av få platser i världen där jag aldrig skulle gå hand i hand med min pojkvän. Det har egentligen inte så mycket med staden som fysisk plats att göra – Borås har inte högre kriminalitet och är definitivt inte särskilt mer hotfull än någon annan sömnig svensk mellanstad – som med min egen psykologiska bild av den.

Jag tror att det kan sägas handla om en efterhängande skam över vem och vad jag är. En fånig skam över att vara bög och som var så djupt rotad i mig som tonåring att jag fortfarande nästan omärkligt anpassar mig efter den även när jag kommer tillbaka som vuxen.

De flesta som har befunnit sig i garderoben vet vad jag menar. Också när man slagit upp dörren och klampat ut ur garderoben finns erfarenheterna av den fortfarande kvar i det mentala bagaget, om än mer som ett minne än en realitet.

Om mobbing, maktutövning och kontroll:

Också den bukett av hotfullt kraxande 12-, 13-, 14-åringar som jag själv ingick i var fenor på att koppla kontrollen över andra killar med hjälp av verbalt sexualiserad kastrering. Bögjävel. Det är de flesta pojkar i den åldern. Bögjävel. Och har dessutom någon gång utnyttjat det. Även jag, den lille bögquislingen.

I stadsdelen Bergdalen i Borås cyklade vi förbi den lite fjolligt beskedlige skolkamratens hus och vrålsjöng ”Bögen på kullen, det är vad vi vill ha” så högt vi kunde till Peps Perssons ”Lived po lanned”-slinga, tills killens mamma skräckslaget tittade ut genom fönstret. Spred sexualneurotiska rykten om varandra, någon av oss skulle ha spanat in de andra killarna i duschen. Ropade ”fikus” efter en medelålders man på min gata och som bodde tillsammans med sin gamla mamma i ett litet hus. Om honom sades det att han gillade att kleta in sina unga älskare med Big Mac under sexakten.

Rykten, utspel, attacker som gav oss en försmak på den patriarkala maktens rus, att tillfälligt få vara en herre på täppan, få uppleva känslan av att ha någon annan under klacken och därefter trycka ned den så hårt det bara gick. Inte minst för en sådan som jag, som därmed kunde skjuta över homostämpeln på någon annan och själv undkomma andras misstankar. Och så det bestämda minnet av att aldrig ha hört eller sett en vuxen reagera när vi kallade varandra för ”bögjävlar”.

På det hela taget är dock artikeln mycket positiv. Läs och förstå.

Alltjämt sparlåga

2009-10-28T10:22:00.003+01:00

av TOR BILLGREN

Med anledning av kyrkomötets vigselbeslut har det varit en del aktivitet på Antigayretorik den senaste veckan. Men i princip försöker jag fortfarande fokusera på Sydafrika. Jag publicerar texter dagligen på Sydafrika - Politik och Kultur

Dag Sandahls analfixering

2009-10-26T07:07:00.002+01:00

av TOR BILLGREN

I fredags fick vi åter ett exempel på den genanta analfixering som är så typisk för den antihomosexuella kristenheten. Jag saxar ur Dagen:

I tisdags träffade Dag Sandahl en kvinnlig kyrkomötesledamot för en diskutera en organisationsfråga som de var oeniga om. När hon konstaterade att de förmodligen skulle ha olika åsikter även i frågan om samkönade äktenskap, replikerade Dag Sandahl:
- Jaha, så du tycker att när man knullar folk ska man göra det i röven.

Dag Sandahl försvarar sig dels med att hans ord föll i ett mer privat sammanhang än offentligt, dels med att han är van att använda ett grovt språk för att folk ska förstå vad han menar.

- Knulla folk i röven är ett uttryck som jag använt det är riktigt. Jag har rätt till mitt språk, säger han till Smålandsposten.

Ytterligare en kvinnlig kyrkomötesledamot ska ha blivit tilltalad av Dag Sandahl på ett liknande sätt.

Vi ska vara tacksamma för att Dag Sandahl så generöst visar att hans hållning i homofrågan grundar sig på absurda vanföreställningar och felaktiga premisser. Sandahl utgår från att en diskussion om den sexuella praktiken analsex, också är en diskussion om fenomenet homosexualitet. Det är ett klassiskt tänkefel inom kristenheten. Sexuell läggning är inte samma sak som sexuell praktik. Många kristna anser att Bibeln förbjuder analsex, och följdaktligen också förbjuder homosexualitet. Men det är en lika absurd slutsats som att Bibelns förbud mot sex under en kvinnas mensturation skulle innebära ett förbud mot heterosexualitet.

Idag publicerar Dagen en uppföljningsartikel om saken.

Homoäktenskap i Kyrkan #3: Varför splittring just nu?

2009-10-23T11:02:00.002+02:00

av TOR BILLGREN

Kyrkomötet sa igår ja kyrkliga vigslar av samkönade par, och konservativa opinionsbildare surar värre än nånsin. Processen har gått för snabbt, säger de – trots att RFSL krävde äktenskap för homosexuella redan 1953. Och så fruktar de att beslutet kommer att drabba ekumeniken och leda till splittring inom världskristenheten.

Fast varför skulle just äktenskapsfrågan leda till splittring, när det är lättare att hitta olikheter mellan de olika grenarna av kristenheten än likheter? Kvinnliga präster, celibatet, dopet, skilsmässor, nattvarden – listan med exempel på hur centrala delar av religionsutövningen skiljer sig mellan olika samfund kan göras hur lång om helst. I allmänhet finns det stor lyhördhet och respekt inför dessa olikheter. Det skulle vara intressant att få veta vad det är med just homosexualiteten som gör att lyhördheten förväntas vara noll.

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 23 oktober 2009

Homoäktenskap i Kyrkan #2: I väntan på katastrofen

2009-10-23T10:18:00.005+02:00

av TOR BILLGREN

Världen Idags VD Ruben Agnarsson har under de senaste åren jobbat hårt med att lägga upp bollen för Åke Green och förbereda Världen Idag-läsarna på den dag då han ska krönas till Profet.

Detta gör han genom att ständigt lyfta upp eller anknyta till den passage i Greens antigaypredikan där han framhåller att Sverige kommer att drabbas av katastrofer på grund av landets toleranta inställning till homosexualitet. Agnarsson visar gång på gång att han vill att Greens ord ska bli sanna.

Inför Riksdagens beslut om homoäktenskap i våras, hänvisade han även till en då nyligen publicerad katastrofprofetia signerad David Wilkerson. Beslutet kommer att leda till katastrofer!

Och igår, i samband med Kyrkomötets beslut om samkönade vigslar upprepade han varningen på sin blogg. Svenskarna "som folk har avsagt oss Guds beskydd", skrev han.

De politiska besluten i riksdag och kyrkomöte att avskaffa äktenskapet kommer att medföra stora olyckor för vårt land. Bibeln ger otaliga exempel på hur länder och folk som överger förvärvad insikt om vad som är rätt och fel, drabbas av elände och svårigheter.

Nu sitter Agnarsson och väntar på en olycka, katastrof eller kris, som ska passa in i den mall han har klippt till. Och naturligtvis kommer han inte att behöva vänta länge. Olyckor och katastrofer inträffar. Folk mördas och skadas. Kriser uppstår. Det sker hela tiden, runt omkring oss. Så frågan är inte NÄR det händer, utan hur motbjudande och illamåendeframkallande Ruben Agnarssons exploaterande av lidandet kommer att vara.

Homoäktenskap i Kyrkan #1: Länkar

2009-10-23T09:59:00.005+02:00

av TOR BILLGREN

Prästen Fredrik Ivarsson har i dagarna skrivit mycket klokt om äktenskapsfrågan och teologi:

Det är inte konstigt att kyrkorna gör motstånd mot den nya äktenskapssynen, för man har byggt sina äktenskapsteologier på den gamla, hierarkiska och heteronormativa äktenskapssynen. Men teologier får till sist omformuleras när de strider mot nya iakttagelser. Vi behöver inte ha en geocentrisk världsbild, även om Bibelns skapelseberättelser är skrivna ur ett geocentriskt perspektiv. Bibelord som man haft lång vana att tolka på ett visst sätt kan läsas om i ljuset av nya världsbilder. Det är inte Bibeln eller bibelsynen som går sönder då. Bara våra fördomar.

Läs inläggen i sin helhet:

Kopernikansk revolution

Splittring?

Fortsätt gräva

Det värmer i bröstet. Trots att jag inte bekänner mig till den kristna tron, blir jag stolt och glad att vara en del av den kristna traditionen och kulturen när jag läser vad Ivarsson skriver.

Caragounis stöder oavsiktligt liberalteologin

2009-10-20T08:38:00.007+02:00

av TOR BILLGREN

"Kyrkostyrelsen mörkar forskning", var rubriken på lundadoktoranden Samuel Svenssons insändare i Världen Idag igår. Han menar att tesen om att "Bibelns författare inte hade den kunskap om homosexuell samlevnad som vi har i dag", är falsk, och att Chrys C Caragounis bok Homoerotik bevisar detta. Enligt Svensson visar Caragounis forskning att Paulus visst kände till genuina och trofasta homosexuella relationer, och att den bokstavliga och traditionella tolkningen av Bibeln när det gäller homosexualitet således är giltig även i vår tid.

Jag har läst Caragounis bok mycket noggrant, och skickade igår in en kommentar på artikeln. Den har inte publicerats ännu, så jag publicerar den här:

Caragounis bok är ett bra bevis på att Paulus INTE hade "den kunskap om homosexuell samlevnad som vi har i dag”.

Det enda Caragounis visar med sin forskning är att hans privata föreställningar om homosexualitet troligen var kända på Paulus tid. Men dessa har tyvärr mycket litet med verkligheten att göra.

Samuel Svensson visar i sin text ett bra exempel på Caragounis märkliga föreställningar, när han delar upp homosexuella i en "aktiv" och "passiv" sort. Det är en absurd indelning, som styrker teorin om att det på sin höjd är särskilda sexuella praktiker, och inte homosexualitet på ett generellt plan, som Paulus talar om.

Sparlåga. Fokus på Sydafrika.

2009-10-16T09:59:00.012+02:00

av TOR BILLGREN

Antigayretorik går på sparlåga. Jag måste försöka lägga all min tid och koncentration på Sydafrika.

Att verka som frilansreporter härifrån var svårare och motigare än vad jag hade trott. Framförallt för att det finns en utbredd föreställning på tidningar och redaktioner om att det inte går att samarbeta med mer än EN reporter på den afrikanska kontinenten. Är man dessutom som jag "profilerad" som kulturskribent, är det ännu svårare att få gehör för idéer som rör politik och utrikes. Och så är det visst en sån där finanskris också...

Det känns bisarrt att befinna sig mitt bland händelser, musik, levnadsöden, ljud, naturupplevelser, konflikter, böcker, nyheter och personer som man verkligen vill berätta om – men inte ha möjligheten att göra det. Så för att inte förtorka som journalist, måste jag i fortsättningen försöka skriva de där reportagen och artiklarna ändå, även om ingen tidning eller radiokanal vill ha dem. Ekonomiskt självmord, javisst, men det var det redan att ta steget att bosätta sig här :-)

Jag samlar mina Sydafrikarelaterade texter på Sydafrika – Politik och Kultur. Jag twittrar också, dels vanligt vardagsnonsens, dels om nyheter och större händelser, som Fredrik Reinfeldts besök under EU-toppmötet i september. Adress: http://twitter.com/torbillgren

Den som vill följa med i antigayretorikens underbara värld hänvisas till bloggarna i listan till höger, t.ex. Box Turtle Bulletin och Bengt Held. För mer teologiska utgångspunkter, klicka på Gregorius Rex (skriv oftare!) och Fredrik Ivarsson. Det kommer nog att hamna en och annan text här lite då och då, men bara undantagsvis. Vi hörs när vi hörs. (PS: På måndag visas charmiga bögfilmen Shank, som jag skrev om här, på Köpenhamns gayfilmfestival.)

Den kristna högerns tvivelaktiga demokratisyn

2009-10-16T09:45:00.003+02:00

av TOR BILLGREN

Världen Idag skrev den 13 oktober om att "Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger har undertecknat en lag som erkänner vissa samkönade äktenskap" och att han därmed utmanar "det totalstopp för homoäktenskap som infördes efter folkomröstningen 2008." Lagförslaget innebär att de 18000 äktenskap som ingicks i delstaten före folkomröstningen kommer att förbli giltiga. Ett stopp för de befarade tvångsskilsmässorna, alltså.

Den kristna högern är förstås ursinnig. Så här säger Everett Rice vid California Family Council enligt tidningen:
- Med sitt undertecknande visar guvernör Schwarzenegger att han struntar i den suveräna makten hos Kaliforniens röstande invånare.

Han demonstrerar därmed en ytterst tvivelaktig demokratisyn. En demokratisyn där majoriteten har rätt att fatta beslut om och begränsa minoriteters rättigheter. Det är just den typen av pöbelstyre som det demokratiska statsskicket ska skydda befolkningen från.

Kritik mot heteronorm är inte angrepp mot heterosexuella

2009-10-01T08:26:00.007+02:00

av TOR BILLGREN

En av antigayretorikens strategier är att avsiktligt missförstå och vantolka sina meningsmotståndare. Ta bara genuspedagogiken, som i den konservativa kristenhetens föreställningsvärd handlar om att tvinga flickor att leka med bilar och tvinga pojkar att bära kjol.

Lärarkandidaten Caroline Borkowski är ett bra exempel på hur vantolkningarna kan slå rot och bli den gällande uppfattningen. I hennes debattartikel Lärarfack sviker mångfalden i Världen Idag beklagar hon att Lärarnas Riksförbund deltog ett Prideevenemang som hade temat ”Heteronormen stinker”. Detta tolkar hon automatiskt som en ”negativ inställning till de heterosexuella”. Och därmed demonstrerar hon en betydande kunskapslucka.

För kritik mot heteronormen innebär självfallet inte angrepp på heterosexuella. När man kritiserar heteronormen, kritiserar man utgångspunkten att alla skulle vara heterosexuella. Det är samma sak som att kritisera utgångspunkten att alla är ateister. När jag umgås i större grupper och folk börjar raljera om tro och kristendom blir jag alltid så förvånad. Hur kan de som raljerar utgå från att det inte finns någon i sällskapet som tar blir exkluderad och förödmjukad av harangerna? Hur kan de utgå från att alla är konstituerade som de själva? Att kritisera hetero- eller agnostikernormen innebär att efterlysa hänsyn och lyhördhet. Inget annat.

Guido och Michael

2009-09-30T11:29:00.003+02:00

av TOR BILLGREN

Tysklands nye utrikesminister är den öppet homosexuelle Guido Westerwelle. Han kom ut officiellt när han 2004 besökte förbundskansler Angela Merkels 50-årskalas tillsammans med sin partner Michael Mronz.

Det ska bli mycket intressant att se hur det kommer att gå vid statsbesök i Iran, Polen, Litauen, Saudiarabien och andra djupt konservativa och pseudodemokratiska stater. Jag hoppas att det blir mycket oreda och att dessa staters hyckleri och vansinniga politik exponeras. Förhoppningsvis utan att det går ut över utrikesministern och hans man.